Swedish Contemporary Bible

Isaiah 50

Israels synd och Herrens lydige tjänare

1Så säger Herren:

”Var är skilsmässobrevet,

genom vilket jag försköt er mor?

Eller till vilken av mina fordringsägare

fick jag sälja er?

Nej, ni såldes för era synders skull,

och er mor försköts för era överträdelser.

2Varför var ingen där när jag kom?

Varför svarade ingen när jag ropade?

Är min arm för kort för att befria er?

Har jag inte makt att hjälpa?

Jag kan befalla havet och det torkar ut,

och förvandla floderna till öken.

Fisken ruttnar av brist på vatten

och dör av törst.

3Jag klär himlen i mörker

och höljer den i sorgdräkt.”

4Herren, Herren har gett mig lärdomens ord

så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.

Varje morgon väcker han mig

till att lyssna på lärjungavis.

5Herren, Herren har fått mig att lyssna,

och jag har inte varit upprorisk,

jag har inte vänt mig bort.

6Jag böjde min rygg mot dem som slog mig

och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.

Jag gömde inte mitt ansikte

för hån och spott.

7Därför att Herren, Herren hjälper mig,

känner jag mig inte förödmjukad.

Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,

och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.

8Han som rättfärdiggör mig är nära.

Vem kan gå till rätta med mig?

Låt oss mötas!

Vem är min motpart?

Låt honom träda fram!

9Herren, Herren hjälper mig.

Vem kan döma mig?

De ska alla slitas ut som klädesplagg,

som malätna kläder.

10Vem bland er fruktar Herren

och lyder hans tjänare?

Om någon vandrar i mörker utan någon strimma av ljus,

låt då denne lita på Herren

och förtrösta på sin Gud!

11Men ni, som gör upp eld

och förser er med brinnande pilar,

gå genom lågorna av er egen eld

och era brinnande pilar!

Detta är vad min hand ska ge er,

och ni kommer att ligga i plågor.

King James Version

Isaiah 50

1Thus saith the Lord, Where is the bill of your mother's divorcement, whom I have put away? or which of my creditors is it to whom I have sold you? Behold, for your iniquities have ye sold yourselves, and for your transgressions is your mother put away.

Wherefore, when I came, was there no man? when I called, was there none to answer? Is my hand shortened at all, that it cannot redeem? or have I no power to deliver? behold, at my rebuke I dry up the sea, I make the rivers a wilderness: their fish stinketh, because there is no water, and dieth for thirst.

I clothe the heavens with blackness, and I make sackcloth their covering.

The Lord God hath given me the tongue of the learned, that I should know how to speak a word in season to him that is weary: he wakeneth morning by morning, he wakeneth mine ear to hear as the learned.

The Lord God hath opened mine ear, and I was not rebellious, neither turned away back.

I gave my back to the smiters, and my cheeks to them that plucked off the hair: I hid not my face from shame and spitting.

For the Lord God will help me; therefore shall I not be confounded: therefore have I set my face like a flint, and I know that I shall not be ashamed.

He is near that justifieth me; who will contend with me? let us stand together: who is mine adversary? let him come near to me.

Behold, the Lord God will help me; who is he that shall condemn me? lo, they all shall wax old as a garment; the moth shall eat them up.

10 Who is among you that feareth the Lord, that obeyeth the voice of his servant, that walketh in darkness, and hath no light? let him trust in the name of the Lord, and stay upon his God.

11 Behold, all ye that kindle a fire, that compass yourselves about with sparks: walk in the light of your fire, and in the sparks that ye have kindled. This shall ye have of mine hand; ye shall lie down in sorrow.