Swedish Contemporary Bible

Isaiah 49

Herrens tjänare ett ljus för världen

1Hör på mig, ni avlägsna länder!

Lyssna, ni folk i fjärran!

Herren kallade mig innan jag var född.

Redan när jag var i moderlivet

nämnde han mig vid mitt namn.

2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.

Han har gömt mig i skuggan av sin hand.

Han har gjort mig till en slipad pil

och dolt mig i sitt koger.

3Han sa till mig:

’Du är min tjänare, Israel,

genom dig ska jag visa min härlighet.’

4Jag sa:

’Förgäves har jag tröttat ut mig,

förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.

Ändå är min rätt hos Herren

och min lön hos min Gud.’

5Och nu har Herren talat,

han som gjorde mig till sin tjänare

redan innan jag var född,

för att föra Jakob tillbaka,

och samla Israel hos sig.

Så skulle jag bli ärad inför Herren

och min Gud vara min styrka.

6Han säger:

’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare

som återupprättar Jakobs stammar

och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.

Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,

för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

7Så säger Herren, Israels befriare och Helige,

till den som är föraktad och avskydd av folken,

till kungens tjänare:

”Kungar ska se det och resa sig,

furstar se det och buga sig,

för Herren är trofast,

Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

8Så säger Herren:

”Jag bönhör dig i nådens tid

och hjälper dig på räddningens dag.

Jag ska bevara dig

och genom dig ingå ett förbund med folket,

för att återupprätta landet

och återlämna de förödda arvslotterna.

9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’

och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’

De ska finna bete längs vägarna

och betesmark på alla kala höjder.

10De ska inte hungra eller törsta.

Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.

Han som förbarmar sig över dem

ska leda dem och föra dem till vattenkällor.

11Jag förvandlar alla mina berg till väg,

högt däruppe bygger jag vägar.

12Se, de kommer långt bortifrån,

från norr och väster och Assuans land.”

13Ropa av glädje, ni himlar,

och gläd dig, du jord!

Stäm upp en sång, ni berg!

För Herren tröstar sitt folk

och förbarmar sig över sina lidande.

14Sion säger:

Herren har övergett mig,

han har glömt bort mig.”

15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,

så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?

Även om hon skulle glömma,

ska jag i alla fall inte glömma dig.

16Jag har skrivit ditt namn i min hand,

och dina murar är alltid inför mig.

17Dina söner skyndar sig tillbaka,

och de som förstörde och ödelade

drar sig bort från dig.

18Lyft blicken och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Så sant jag lever, säger Herren,

du ska bära dem som prydnader,

binda dem om dig likt brudsmycken.

19Du har legat i ruiner, ödelagd,

och landet har varit förhärjat.

Men nu ska du bli för trång för folket,

och de som skövlade dig ska vara långt borta.

20Du ska höra barnen

som föddes under din barnlöshets tid säga:

’Här är det för trångt för mig,

ge mig mer plats!’

21Då ska du tänka:

’Vem har fött dessa åt mig?

Jag var ju barnlös och ofruktsam,

i exil och förskjuten.

Vem har fostrat dessa?

Jag var lämnad ensam,

så varifrån kommer dessa?’ ”

22Så säger Herren, Herren:

”Jag ska ge ett tecken åt folken,

resa mitt banér för dem,

och de ska bära dina söner i sina armar

och dina döttrar på sina axlar.

23Kungar ska fostra dem som fäder

och drottningar amma dem.

De ska buga sig till jorden för dig

och slicka dammet av dina fötter.

Då ska du förstå att jag är Herren.

De som hoppas på mig

ska aldrig komma på skam.”

24Kan man rycka bytet från den mäktige

eller rädda fångar undan den grymme[a]?

25Så säger Herren:

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige

och bytet räddas undan den grymme.

Jag ska strida mot dem som strider mot dig,

och jag ska själv rädda dina barn.

26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,

och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.

Hela mänskligheten ska då förstå

att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”

Notas al pie

  1. 49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt.

King James Version

Isaiah 49

1Listen, O isles, unto me; and hearken, ye people, from far; The Lord hath called me from the womb; from the bowels of my mother hath he made mention of my name.

And he hath made my mouth like a sharp sword; in the shadow of his hand hath he hid me, and made me a polished shaft; in his quiver hath he hid me;

And said unto me, Thou art my servant, O Israel, in whom I will be glorified.

Then I said, I have laboured in vain, I have spent my strength for nought, and in vain: yet surely my judgment is with the Lord, and my work with my God.

And now, saith the Lord that formed me from the womb to be his servant, to bring Jacob again to him, Though Israel be not gathered, yet shall I be glorious in the eyes of the Lord, and my God shall be my strength.

And he said, It is a light thing that thou shouldest be my servant to raise up the tribes of Jacob, and to restore the preserved of Israel: I will also give thee for a light to the Gentiles, that thou mayest be my salvation unto the end of the earth.

Thus saith the Lord, the Redeemer of Israel, and his Holy One, to him whom man despiseth, to him whom the nation abhorreth, to a servant of rulers, Kings shall see and arise, princes also shall worship, because of the Lord that is faithful, and the Holy One of Israel, and he shall choose thee.

Thus saith the Lord, In an acceptable time have I heard thee, and in a day of salvation have I helped thee: and I will preserve thee, and give thee for a covenant of the people, to establish the earth, to cause to inherit the desolate heritages;

That thou mayest say to the prisoners, Go forth; to them that are in darkness, Shew yourselves. They shall feed in the ways, and their pastures shall be in all high places.

10 They shall not hunger nor thirst; neither shall the heat nor sun smite them: for he that hath mercy on them shall lead them, even by the springs of water shall he guide them.

11 And I will make all my mountains a way, and my highways shall be exalted.

12 Behold, these shall come from far: and, lo, these from the north and from the west; and these from the land of Sinim.

13 Sing, O heavens; and be joyful, O earth; and break forth into singing, O mountains: for the Lord hath comforted his people, and will have mercy upon his afflicted.

14 But Zion said, The Lord hath forsaken me, and my Lord hath forgotten me.

15 Can a woman forget her sucking child, that she should not have compassion on the son of her womb? yea, they may forget, yet will I not forget thee.

16 Behold, I have graven thee upon the palms of my hands; thy walls are continually before me.

17 Thy children shall make haste; thy destroyers and they that made thee waste shall go forth of thee.

18 Lift up thine eyes round about, and behold: all these gather themselves together, and come to thee. As I live, saith the Lord, thou shalt surely clothe thee with them all, as with an ornament, and bind them on thee, as a bride doeth.

19 For thy waste and thy desolate places, and the land of thy destruction, shall even now be too narrow by reason of the inhabitants, and they that swallowed thee up shall be far away.

20 The children which thou shalt have, after thou hast lost the other, shall say again in thine ears, The place is too strait for me: give place to me that I may dwell.

21 Then shalt thou say in thine heart, Who hath begotten me these, seeing I have lost my children, and am desolate, a captive, and removing to and fro? and who hath brought up these? Behold, I was left alone; these, where had they been?

22 Thus saith the Lord God, Behold, I will lift up mine hand to the Gentiles, and set up my standard to the people: and they shall bring thy sons in their arms, and thy daughters shall be carried upon their shoulders.

23 And kings shall be thy nursing fathers, and their queens thy nursing mothers: they shall bow down to thee with their face toward the earth, and lick up the dust of thy feet; and thou shalt know that I am the Lord: for they shall not be ashamed that wait for me.

24 Shall the prey be taken from the mighty, or the lawful captive delivered?

25 But thus saith the Lord, Even the captives of the mighty shall be taken away, and the prey of the terrible shall be delivered: for I will contend with him that contendeth with thee, and I will save thy children.

26 And I will feed them that oppress thee with their own flesh; and they shall be drunken with their own blood, as with sweet wine: and all flesh shall know that I the Lord am thy Saviour and thy Redeemer, the mighty One of Jacob.