Swedish Contemporary Bible

Isaiah 1

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

1Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

2Hör, himlar, och lyssna, jord,

för Herren talar.

”Barn som jag har fostrat och vårdat

har vänt sig emot mig.

3Oxen känner sin ägare

och åsnan sin herres krubba,

men Israel känner inget,

mitt folk förstår inte.”

4Ve detta syndiga folk,

tyngt av skuld,

de gudlösas avkomma,

dessa vanartiga barn.

De har övergett Herren,

föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,

när ni fortsätter med ert trots?

Hela huvudet är sjukt

och hela hjärtat försvagat.

6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,

bara blåmärken, ärr och infekterade sår,

som inte är urkramade,

som är utan förband,

som inte är behandlade med olja.

7Ert land ligger i ruiner,

och era städer är nerbrända.

Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.

Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].

8Dotter Sion har lämnats

som en hydda i en vingård

eller ett vaktskjul på gurkfältet,

som en belägrad stad.

9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.

10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,

hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!

11”Vad angår mig alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag har fått nog av brännoffer av baggar

och av det feta från gödda djur.

Jag har ingen glädje av blodet

från tjurar, lamm och getter.

12Vem har begärt av er,

att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,

när ni kommer inför mig?

13Sluta att komma med era meningslösa offer,

offerröken är avskyvärd för mig.

Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –

jag står inte ut med era sammankomster!

De är besudlade med orätt.

14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,

de har blivit en börda för mig,

och jag orkar inte bära den.

15När ni sträcker upp era händer

döljer jag min blick.

Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16Tvätta er, bli rena!

Låt mig slippa se era onda gärningar,

sluta upp med er ondska!

17Lär er att göra det goda,

sök rättvisa.

Uppmuntra den förtryckte[c],

ställ upp för faderlösa,

och för änkans talan.

18Kom och låt oss göra upp med varandra!”

säger Herren.

”Även om era synder är blodröda

ska de bli vita som snö,

även om de är purpurröda

ska de bli vita som ull.

19Om ni är villiga att lyda mig,

ska ni få äta av landets goda.

20Men om ni vägrar och är upproriska,

kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21Se, hur den trogna staden blivit en hora!

Den var full av rätt,

och rättfärdighet bodde därinne,

men nu bor där bara mördare.

22Ditt silver har blivit slagg,

ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina ledare är upprorsmakare

och vänner med tjuvar.

Allesammans tar de mutor

och jagar efter vinning.

De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,

och änkors sak tar de sig inte an.

24Därför säger Herren, härskarornas Herre,

Israels mäktige:

”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,

och min hämnd ska drabba mina motståndare.

25Jag ska vända min hand mot dig,

smälta bort ditt slagg som med lut

och avlägsna all din orenhet.

26Sedan ska jag ge dig domare,

sådana som du en gång hade,

och rådgivare som de du hade förr.

Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’

och ’den trogna staden.’ ”

27Genom rätt ska Sion räddas,

genom rättfärdighet de som vänder åter.

28Men överträdarna och syndarna ska gå under,

de som överger Herren ska förgås.

29”Då ska ni få skämmas

över de ekar som var er lust

och vanhedras för de lundar

som ni har utvalt.

30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,

som en lund utan vatten.

31Den mäktige ska bli som fnöske

och hans ogärningar som en gnista.

Tillsammans ska de brinna upp i en eld

som ingen kan släcka.”

Notas al pie

  1. 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
  2. 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
  3. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.

O Livro

Isaías 1

Uma nação rebelde

1Estas são as mensagens que foram comunicadas a Isaías, filho de Amós, através das visões que teve durante os reinados de Uzias, Jotão, Acaz e Ezequias, reis de Judá. Nestas mensagens, Deus mostrou-lhe o que iria acontecer a Judá e a Jerusalém.

Ouçam, ó céu e Terra, prestem ouvidos, porque é o Senhor quem fala: “Os filhos que eu criei, e dos quais tratei com tanto cuidado, voltaram-se contra mim. Até os animais, como o boi ou o jumento, conhecem o dono e apreciam os cuidados que têm com eles, mas tal não acontece com o meu povo de Israel; seja o que for que eu faça por eles, não compreendem, não se interessam.”

Que nação pecadora que eles são! Andam carregados sob o peso da maldade e os seus pais também eram corruptos. Voltaram as costas ao Senhor, blasfemaram do Santo de Israel; foram eles próprios quem desprezou a sua ajuda.

Para quê castigar-vos ainda mais, se perseveram no pecado? Porque insistis na rebeldia? De facto, toda a vossa cabeça está em chagas, o coração tomado pelo sofrimento. Com efeito, da cabeça aos pés, tudo em vocês é doença, fraqueza, debilidade; estão cobertos de contusões e nódoas negras, feridas já infetadas, que nunca foram tratadas, nem ligadas com pensos.

A vossa terra está em ruínas, as vossas cidades arrasadas pelo fogo; estrangeiros vão destruindo e saqueando tudo quanto encontram. No entanto, vocês limitam-se a olhar, deixando-se ficar abandonados, desamparados como a pobre cabana dum guarda no meio da vinha, depois da ceifa ter acabado, ou quando a colheita foi roubada e pilhada.

Se não fosse a misericórdia do Senhor dos exércitos, poupando alguns de nós, teríamos sido destruídos, tal como aconteceu com as cidades de Sodoma e Gomorra!

10 Ouçam, chefes de Sodoma, a palavra do Senhor, e vocês, povo de Gomorra, atentem para a Lei do nosso Deus! 11 Diz o Senhor: “Estou farto dos vossos sacrifícios. Não quero mais gordura de bezerros cevados. Não quero ver mais o sangue dos vossos holocaustos, de novilhos, cordeiros e bodes. 12 Vêm à minha presença, mas quem vos convidou para entrarem nos meus átrios? 13 Não continuem a trazer-me ofertas sem sentido; o incenso é para mim abominação. Já não suporto as festas inúteis que celebram pela lua nova, aos sábados e noutras assembleias solenes, sempre repletas de iniquidade. 14 As vossas festas da lua nova e as vossas solenidades, a minha alma as aborrece; causam-me tanto nojo que já não as suporto.

15 Daqui em diante, quando orarem de mãos estendidas para o céu, não olharei nem escutarei nada. Ainda que multipliquem as orações, não as ouvirei, porque as vossas mãos são as mãos de assassinos; estão manchadas com o sangue de vítimas inocentes.

16 Oh! Lavem-se! Limpem-se! Que eu não vos veja mais praticar toda essa maldade! Acabem com a vossa má conduta! 17 Aprendam a prática do bem; aprendam a ser justos, a ajudar os oprimidos, os órfãos e as viúvas.

18 O Senhor diz: Venham então ter comigo e conversemos! Por mais profundas que sejam as manchas do vosso pecado, eu poderei tirá-las e tornar-vos tão limpos como a neve ao cair. Ainda que essas manchas sejam vermelhas como o carmesim, poderei tornar-vos brancos como a mais branca lã! 19 Se quiserem e se me ouvirem, se me obedecerem, terão tudo o que há de melhor! 20 Mas se continuarem a voltar-me as costas e a recusar ouvir-me, serão devorados pelos vossos inimigos. Eu, o Senhor, é quem vos diz isto.”

21 Jerusalém foi em tempos como uma esposa fiel. Agora, tornou-se como uma prostituta! Anda atrás de outros deuses! Já foi a cidade da justiça e agora tornou-se uma cidade de assassinos. 22 Foi em tempos como a prata genuína, mas tornou-se numa liga inferior, de metais sem valor! Antigamente era tão pura e presentemente não tem qualidade nenhuma, como um vinho misturado com água. 23 Os seus chefes são rebeldes, são companheiros de ladrões; todos eles se deixam subornar e são incapazes de fazer justiça pelos órfãos; nem se interessam sequer pela causa das viúvas.

24 Por isso, eis o que tem para dizer Deus, o Senhor dos exércitos, o Poderoso de Israel: “Transbordarei a minha ira sobre vocês, que são meus inimigos! 25 Eu próprio vos fundirei num cadinho e deitarei fora a escória.

26 Depois, tornarei a dar-vos bons juízes e conselheiros sábios, semelhantes aos que costumavam ter. Então a tua cidade se chamará novamente a cidade da justiça, a cidade fiel.”

27 Os que se voltarem para o Senhor, que praticarem a justiça e forem bons, serão redimidos. 28 Mas todos os pecadores serão totalmente destruídos, porque se recusam aproximar do Senhor.

29 Ficarão cheios de vergonha e hão de corar, só de pensar em todos esses sacrifícios que ofereceram aos ídolos nos bosques de carvalhos sagrados. 30 Hão de perecer com um carvalho que secou ou como o jardim que deixou de ser regado. 31 Aquele que é forte desaparecerá como a palha que arde; as vossas más ações são como faíscas que pegarão fogo à palha e que ninguém poderá apagar.