Nya Levande Bibeln

Jeremia 41

Gedalja blir mördad

1Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.

Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.

Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.

Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,

kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.

Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja, sa han.

När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.

De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.

Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.

10 Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.

11 Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,

12 samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.

13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.

15 Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.

16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.

18 De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

O Livro

Jeremias 41

1Mas em Outubro, Ismael (filho de Netanias e neto de Elisama), membro da família real que tinha sido um dos membros mais evidentes do conselho do rei, chegou a Mizpá, acompanhado de dez homens. Gedalias convidou-o para uma refeição juntos. Enquanto comiam, Ismael e os dez homens, seus companheiros, saltaram-lhe repentinamente em cima, e puxando das espadas mataram Gedalias. Seguidamente, sairam e assassinaram todos os judeus chefes da administração pública e os soldados babilónicos que viviam ali em Mizpá com Gedalias.

4/6 No dia seguinte, antes que toda a gente tomasse conhecimento do que tinha acontecido, oitenta homens aproximaram-se de Mizpá, vindos de Siquem, de Silo e de Samaria, dirigindo-se ao templo do Senhor para o adorarem. Todos eles tinham rapado as barbas, rasgado os vestidos e tinham-se também ferido a si mesmos; vinham com ofertas e com incenso para oferecerem. Ismael saiu da cidade ao encontro deles, chorando, à medida que eles se aproximavam. Quando se chegaram junto dele, disse-lhes: “Oh! Venham ver o que aconteceu a Gedalias!”

7/9 Então, quando estavam todos dentro da povoação, Ismael e os seus homens mataram-nos, deixando apenas dez com vida; os corpos dos outros setenta atiraram-nos para dentro dum poço. Os dez que não foram mortos foi porque prometeram trazer-lhes grandes quantidades de trigo, cevada, azeite e mel que tinham escondido no campo. A cisterna em que Ismael lançou os corpos dos que foram assassinados era a maior, construída pelo rei Asa, quando este fortificou Mizpa, para se proteger contra os ataques de Basha, rei de Israel.

10 Ismael prendeu as filhas do rei, assim como todo o resto do povo que Nebuzaradão, comandante da guarda, tinha deixada em Mizpa, ao cuidado de Gedalias. Pouco tempo depois, levou aquela gente consigo, quando decidiu ir para a terra dos amonitas.

11/14 No entanto, Joanã (filho de Careá) e os outros chefes de guerrilha, ao saberem o que Ismael tinha feito, pegaram nos seus homens todos e foram detê-lo. Apanharam-no no tanque que está junto de Gibeão. As gentes que iam, presas, com Ismael, começaram a gritar de alegria quando viram Joanã e os companheiros, e correram ao seu encontro.

15 Entretanto Ismael conseguiu escapar-se com oito dos seus, para os amonitas.

Fuga para o Egipto

16/18 Então Joanã mais os seus homens foram para a povoação de Gerute-Quimá, perto de Belém, levando consigo os que tinham livrado das mãos de Ismael — soldados, mulheres, crianças e eunucos — preparando-se para se passarem para o Egipto. Eles tinham receio do que poderiam fazer os babilónios quando soubessem da notícia de que Ismael tinha morto Gedalias, o governador, pois que este tinha sido escolhido e nomeado pelo próprio imperador de Babilónia.