Swedish Contemporary Bible

Ezekiel 1

Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff

(1:1—24:27)

Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet

1I det trettionde året,[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.

2Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, 3kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.

4Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall[b]. 5Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, 6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. 8Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.

9Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. 10Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. 11Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. 12Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden[d] gick, och de gick utan att vända sig. 13Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. 14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

15Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. 16Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. 17De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. 18Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.

19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. 20De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. 21När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.

22Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. 23Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. 24Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. 25En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.

26Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. 27Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. 28Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Notas al pie

  1. 1:1 Det är omdiskuterat varifrån dessa trettio år ska räknas, från Jojakins exil eller från profetens födelse. Det senare verkar dock troligt; Hesekiel var präst, och prästerna började sin tjänstgöring vid trettioårsåldern. Han fick sin profetkallelse i juli 593 f.Kr., och av allt att döma är det detta år som avses.
  2. 1:4 Det hebreiska ordets, som här översätts med glödande metall, betydelse är osäker. Andra tolkningar: vitt guld, ädelsten.
  3. 1:8 Eller …åt fyra håll.
  4. 1:12 Kan också syfta på Guds Ande, men i ljuset av v. 20, där varelsernas ande klart står omtalad är det troligare att det även här är frågan om deras ande. I Hesekiels bok står Anden/ande(n) ofta omtalad, och i många fall är det svårt att se om ordet syftar på Guds Ande eller någon annans; samma hebreiska ord används också om vind.
  5. 1:13 Eller: Mellan varelserna var något som liknade…. Grundtexten är svårtolkad.

Nueva Versión Internacional

Ezequiel 1

1En el día quinto del mes cuarto del año treinta, mientras me encontraba entre los deportados a orillas del río Quebar, los cielos se abrieron y recibí visiones de Dios. Habían pasado cinco años y cinco meses desde que el rey Joaquín fue deportado.

(En este tiempo, mientras Ezequiel hijo de Buzí estaba a orillas del río Quebar, en la tierra de los caldeos, el Señor le dirigió la palabra, y su mano se posó sobre él).

De pronto me fijé y vi que del norte venían un viento huracanado y una nube inmensa rodeada de un fuego fulgurante y de un gran resplandor. En medio del fuego se veía algo semejante a un metal refulgente. También en medio del fuego vi algo parecido a cuatro seres vivientes, cada uno de los cuales tenía cuatro caras y cuatro alas. Sus piernas eran rectas, y sus pies parecían pezuñas de becerro y brillaban como el bronce bruñido. En sus cuatro costados, debajo de las alas, tenían manos humanas. Estos cuatro seres tenían caras y alas, y las alas se tocaban entre sí. Cuando avanzaban no se volvían, sino que cada uno caminaba de frente. 10 Sus rostros tenían el siguiente aspecto: de frente, los cuatro tenían rostro humano; a la derecha tenían cara de león; a la izquierda, de toro; y por detrás, de águila. 11 Tales eran sus caras. Sus alas se desplegaban hacia arriba. Con dos alas se tocaban entre sí, mientras que con las otras dos se cubrían el cuerpo. 12 Los cuatro seres avanzaban de frente. Iban adonde el espíritu los impulsaba, y no se volvían al andar. 13 Estos seres vivientes parecían carbones encendidos, o antorchas, que se movían de un lado a otro. El fuego resplandecía, y de él se desprendían relámpagos. 14 Los seres vivientes se desplazaban de un lado a otro con la rapidez de un rayo.

15 Miré a los seres vivientes de cuatro caras, y vi que en el suelo, junto a cada uno de ellos, había una rueda. 16 Las cuatro ruedas tenían el mismo aspecto, es decir, brillaban como el topacio y tenían la misma forma. Su estructura era tal que cada rueda parecía estar encajada dentro de la otra. 17 Las ruedas podían avanzar en las cuatro direcciones sin tener que volverse. 18 Las cuatro ruedas tenían grandes aros y estaban llenas de ojos por todas partes. 19 Cuando los seres vivientes avanzaban, las ruedas a su lado hacían lo mismo y, cuando se levantaban del suelo, también se levantaban las ruedas. 20 Los seres iban adonde el espíritu los impulsaba, y las ruedas se elevaban juntamente con ellos, porque el espíritu de los seres vivientes estaba en las ruedas. 21 Cuando los seres se movían, las ruedas también se movían; cuando se detenían, las ruedas también se detenían; cuando se elevaban del suelo, las ruedas también se elevaban. Las ruedas hacían lo mismo que ellos, porque el espíritu de los seres vivientes estaba en las ruedas.

22 Sobre las cabezas de los seres vivientes había una especie de bóveda, muy hermosa y reluciente como el cristal. 23 Debajo de la bóveda las alas de estos seres se extendían y se tocaban entre sí, y cada uno de ellos tenía otras dos alas con las que se cubría el cuerpo. 24 Cuando los seres avanzaban, yo podía oír el ruido de sus alas: era como el estruendo de muchas aguas, como la voz del Todopoderoso, como el tumultuoso ruido de un campamento militar. Cuando se detenían, replegaban sus alas. 25 Luego, mientras estaban parados con sus alas replegadas, se produjo un estruendo por encima de la bóveda que estaba sobre sus cabezas. 26 Por encima de esa bóveda había algo semejante a un trono de zafiro, y sobre lo que parecía un trono había una figura de aspecto humano. 27 De lo que parecía ser su cintura para arriba, vi algo que brillaba como el metal bruñido, rodeado de fuego. De su cintura para abajo, vi algo semejante al fuego, y un resplandor a su alrededor. 28 El resplandor era semejante al del arco iris cuando aparece en las nubes en un día de lluvia. Tal era el aspecto de la gloria del Señor. Ante esa visión, caí rostro en tierra y oí que una voz me hablaba.