Swedish Contemporary Bible

Hebrews 1

Jesus är Guds Son

1För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

4Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

”Du är min Son.

Idag har jag blivit din Far[c].”

Och återigen:

”Jag ska vara hans Far,

och han ska vara min Son.”[d]

6Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:

”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]

7När han talar om änglarna, säger han:

”Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.”[g]

8Men till Sonen säger han:

”Gud, din tron består i tid och evighet.

Din kungaspira är rättens spira.

9Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.

Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,

mer än dina medbröder.”[i]

10Och:

”Herre, i början lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

11De ska försvinna, men du består.

De ska alla bli som utslitna kläder.

12Du ska rulla ihop dem som kläder

och byta ut dem som en mantel.

Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.”[j]

13Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

”Sätt dig på min högra sida

tills jag har lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.”[k]

14Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Notas al pie

  1. 1:2 Bokstavligen tidsåldrarna, men med betydelsen universum.
  2. 1:3 Jfr Ps 110:1.
  3. 1:5 Ordagrant: jag har fött dig
  4. 1:5 Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7 och 2 Sam 7:14.
  5. 1:6 Även i jordiska sammanhang ärvde den son som föddes först mer än sina bröder och stod över dem. Jesus är jämställd med Gud och Herre över skapelsen.
  6. 1:6 Se 5 Mos 32:42-43, citerat från Septuaginta (en vanlig praxis hos Hebreerbrevets författare); i texter från Qumran: Tillbe honom, alla gudar. Jfr även Ps 97:7 (Ps 96:7 i Septuaginta).
  7. 1:7 Ps 104:4 (enligt Septuaginta).
  8. 1:9 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
  9. 1:9 Se Ps 45:7-8.
  10. 1:12 Se Ps 102:26-28.
  11. 1:13 Se Ps 110:1.

King James Version

Hebrews 1

1God, who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,

Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;

Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:

Being made so much better than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.

For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?

And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.

But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.

Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.

10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:

11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;

12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

13 But to which of the angels said he at any time, Sit on my right hand, until I make thine enemies thy footstool?

14 Are they not all ministering spirits, sent forth to minister for them who shall be heirs of salvation?