Swedish Contemporary Bible

Hebrews 1

Jesus är Guds Son

1För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

4Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

”Du är min Son.

Idag har jag blivit din Far[c].”

Och återigen:

”Jag ska vara hans Far,

och han ska vara min Son.”[d]

6Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:

”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]

7När han talar om änglarna, säger han:

”Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.”[g]

8Men till Sonen säger han:

”Gud, din tron består i tid och evighet.

Din kungaspira är rättens spira.

9Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.

Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,

mer än dina medbröder.”[i]

10Och:

”Herre, i början lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

11De ska försvinna, men du består.

De ska alla bli som utslitna kläder.

12Du ska rulla ihop dem som kläder

och byta ut dem som en mantel.

Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.”[j]

13Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

”Sätt dig på min högra sida

tills jag har lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.”[k]

14Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Notas al pie

  1. 1:2 Bokstavligen tidsåldrarna, men med betydelsen universum.
  2. 1:3 Jfr Ps 110:1.
  3. 1:5 Ordagrant: jag har fött dig
  4. 1:5 Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7 och 2 Sam 7:14.
  5. 1:6 Även i jordiska sammanhang ärvde den son som föddes först mer än sina bröder och stod över dem. Jesus är jämställd med Gud och Herre över skapelsen.
  6. 1:6 Se 5 Mos 32:42-43, citerat från Septuaginta (en vanlig praxis hos Hebreerbrevets författare); i texter från Qumran: Tillbe honom, alla gudar. Jfr även Ps 97:7 (Ps 96:7 i Septuaginta).
  7. 1:7 Ps 104:4 (enligt Septuaginta).
  8. 1:9 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
  9. 1:9 Se Ps 45:7-8.
  10. 1:12 Se Ps 102:26-28.
  11. 1:13 Se Ps 110:1.

La Bibbia della Gioia

Ebrei 1

Dio ci ha parlato

1Molto tempo fa, Dio parlò parecchie volte e in modi diversi ai nostri antenati per mezzo dei profeti, rivelando loro a poco a poco i suoi piani.

Ora, invece, ai giorni nostri, che sono gli ultimi, ha parlato a noi per mezzo di suo Figlio, al quale ha dato tutto e per mezzo del quale ha creato lʼuniverso.

Questo Figlio è il riflesso della gloria di Dio, lʼimmagine perfetta di ciò che Dio è. È lui che regola lʼuniverso con la forza straordinaria del suo comando. È lui che, dopo essere morto per purificare gli uomini dai loro peccati, si è seduto al posto dʼonore, alla destra del grande Dio del cielo.

Perciò egli è diventato di gran lunga superiore agli angeli; ciò è provato dal fatto che il nome «Figlio di Dio», che Dio Padre gli ha dato, è molto più importante di quello degli angeli. 5-6 Infatti, Dio non ha mai detto a nessun angelo ciò che disse a Gesù, e cioè: «Tu sei mio Figlio, oggi ti ho dato la vita».

E di nuovo, parlando di Gesù: «Io sarò suo Padre ed egli sarà mio Figlio». E unʼaltra volta, quando stava per mandare il suo Figlio primogenito sulla terra: «Tutti gli angeli di Dio devono adorarlo!»

Dio descrive i suoi angeli simili a messaggeri veloci come il vento, servi fatti di lingue di fuoco; ma di suo Figlio dice: «Il tuo regno, o Dio, durerà in eterno. I tuoi ordini sono sempre giusti e retti. Tu ami la giustizia e non sopporti lʼingiustizia. Per questo, o Dio, il tuo Dio ti ha consacrato con gioia, preferendoti a qualsiasi altro».

10 Dio chiamò Gesù «Signore», quando disse: «Tu, Signore, da principio hai creato la terra; e i cieli sono opera delle tue mani. 11 Essi scompariranno nel nulla, ma tu resterai per sempre. Invecchieranno come un vestito, 12 e un giorno li arrotolerai come un mantello e saranno cambiati. Ma tu rimani sempre lo stesso e i tuoi anni non avranno fine».

13 Quando mai Dio ha detto a un angelo ciò che disse a suo Figlio, e cioè: «Siedi qui vicino a me, al posto dʼonore, finché non abbia fatto dei tuoi nemici lo sgabello dei tuoi piedi?»

14 Mai, perché gli angeli sono soltanto messaggeri spirituali al servizio di Dio, mandati ad aiutare quelli che devono ricevere la sua salvezza.