Swedish Contemporary Bible

Hebrews 1

Jesus är Guds Son

1För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

4Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

”Du är min Son.

Idag har jag blivit din Far[c].”

Och återigen:

”Jag ska vara hans Far,

och han ska vara min Son.”[d]

6Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:

”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]

7När han talar om änglarna, säger han:

”Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.”[g]

8Men till Sonen säger han:

”Gud, din tron består i tid och evighet.

Din kungaspira är rättens spira.

9Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.

Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,

mer än dina medbröder.”[i]

10Och:

”Herre, i början lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

11De ska försvinna, men du består.

De ska alla bli som utslitna kläder.

12Du ska rulla ihop dem som kläder

och byta ut dem som en mantel.

Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.”[j]

13Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

”Sätt dig på min högra sida

tills jag har lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.”[k]

14Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Notas al pie

  1. 1:2 Bokstavligen tidsåldrarna, men med betydelsen universum.
  2. 1:3 Jfr Ps 110:1.
  3. 1:5 Ordagrant: jag har fött dig
  4. 1:5 Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7 och 2 Sam 7:14.
  5. 1:6 Även i jordiska sammanhang ärvde den son som föddes först mer än sina bröder och stod över dem. Jesus är jämställd med Gud och Herre över skapelsen.
  6. 1:6 Se 5 Mos 32:42-43, citerat från Septuaginta (en vanlig praxis hos Hebreerbrevets författare); i texter från Qumran: Tillbe honom, alla gudar. Jfr även Ps 97:7 (Ps 96:7 i Septuaginta).
  7. 1:7 Ps 104:4 (enligt Septuaginta).
  8. 1:9 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
  9. 1:9 Se Ps 45:7-8.
  10. 1:12 Se Ps 102:26-28.
  11. 1:13 Se Ps 110:1.

Amplified Bible

Hebrews 1

God’s Final Word in His Son

1God, having spoken to the fathers long ago in [the voices and writings of] the prophets in many separate revelations [each of which set forth a portion of the truth], and in many ways, has in these last days spoken [with finality] to us in [the person of One who is by His character and nature] His Son [namely Jesus], whom He appointed heir and lawful owner of all things, through whom also He created the universe [that is, the universe as a space-time-matter continuum]. The Son is the radiance and only expression of the glory of [our awesome] God [reflecting God’s [a]Shekinah glory, the Light-being, the brilliant light of the divine], and the exact representation and perfect imprint of His [Father’s] essence, and upholding and maintaining and propelling all things [the entire physical and spiritual universe] by His powerful word [carrying the universe along to its predetermined goal]. When He [Himself and no other] had [by offering Himself on the cross as a sacrifice for sin] accomplished purification from sins and established our freedom from guilt, He sat down [revealing His completed work] at the right hand of the Majesty on high [revealing His Divine authority], having become as much superior to angels, since He has inherited a more excellent and glorious [b]name than they [that is, Son—the name above all names].

For to which of the angels did the Father ever say,

You are My Son,
Today I have begotten (fathered) You [established You as a Son, with kingly dignity]”?

And again [did He ever say to the angels],

I shall be a Father to Him
And He shall be a Son to Me”?

[c]And when He again brings the firstborn [highest-ranking Son] into the world, He says,

And all the angels of God are to worship Him.”

And concerning the angels He says,

Who makes His angels winds,
And His ministering servants flames of fire [to do His bidding].”

But about the Son [the Father says to Him],

Your throne, [d]O God, is forever and ever,
And the [e]scepter of [absolute] righteousness is the scepter of [f]His kingdom.

You have loved righteousness [integrity, virtue, uprightness in purpose] and have hated lawlessness [injustice, sin].
Therefore God, Your God, Has anointed You
With the oil of gladness above Your companions.”

10 And,

[g]You, Lord, laid the foundation of the earth in the beginning,
And the heavens are the works of Your hands;
11 
They will perish, but You remain [forever and ever];
And they will all wear out like a garment,
12 
And like a robe You will roll them up;
Like a garment they will be changed.
But [h]You are the same [forever],
And Your years will never end.”

13 But to which of the angels has the Father ever said,

Sit at My right hand [together with me in royal dignity],
Until I make your enemies
A footstool for your feet [in triumphant conquest]”?

14 Are not all the angels ministering spirits sent out [by God] to serve (accompany, protect) those who will inherit salvation? [Of course they are!]

Notas al pie

  1. Hebrews 1:3 The word “Shekinah” does not appear in Scripture, but has been used by both Christians and Jews to describe the visible divine Presence of God, in such things as the burning bush, the cloud and the pillar of fire that led the Hebrews in the wilderness, and the Presence of God that rested between the cherubim over the mercy seat of the ark.
  2. Hebrews 1:4 In Greek “name” occurs last in this verse to emphasize that Jesus alone bears the name Son. No angel is superior to the Son.
  3. Hebrews 1:6 Most likely a reference to the second coming of Christ when He will be acknowledged as divine and worshiped as the Son of God. Another view suggests that this may be a reference to His incarnation as Jesus of Nazareth.
  4. Hebrews 1:8 The Son is recognized as deity by being addressed by the Father as “God.”
  5. Hebrews 1:8 I.e. symbol of authority.
  6. Hebrews 1:8 Late mss read Your.
  7. Hebrews 1:10 The deity of Jesus is acclaimed by the designation “You, Lord.”
  8. Hebrews 1:12 Since He is deity, the eternality of Jesus is recognized.