Swedish Contemporary Bible

Habakkuk 3

Habackuks bön

1En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[a]

2Herre, jag har hört budskapet om dig

och dina gärningar, och jag är förskräckt.

Herre, förnya dina gärningar i denna tid,

ge dem till känna i denna tid.

Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!

3Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran. Séla[b]

Hans majestät täcker himlen,

och jorden fylls av hans lov.

4Hans glans är som ljuset,

strålar går ut ur hans hand,

och där är hans styrka dold.

5Pest går framför honom,

farsot följer i hans spår.

6Han står där,

och jorden skälver,

inför hans blick darrar folken.

De urgamla bergen rämnar,

de eviga höjderna faller samman.

Hans vägar är eviga.

7Jag ser olyckan drabba Kushans tält

och Midjans boningar bävar.

8Är Herren förbittrad på floderna?

Riktas din vrede mot floderna?

Rasar du mot havet,

när du drar fram med dina hästar

och dina segervagnar?

9Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,

och dina ord som pilar, med svuren ed.[c]Séla

Du får jorden att klyvas av floder.

10Bergen ser dig och bävar,

störtregn forsar ner från molnen,

havsdjupet dånar

och kastar upp sina vågor.

11Solen och månen står stilla i sina boningar,

vid skenet av dina flygande pilar,

vid glansen av ditt blixtrande spjut.

12Du går fram över jorden i ilska

och trampar ner folken i vrede.

13Du drar ut för att rädda ditt folk,

för att rädda din smorde.

Du krossar taket på den gudlöses hus

och blottar det nerifrån och ända upp.[d]Séla

14Med hans egna spjut

genomborrar du hans krigares huvuden

när de stormar fram för att skingra oss

och i skadeglädje sluka den betryckte[e]

som gömmer sig.

15Du far fram på dina hästar över havet,

och de väldiga vattnen brusar.

16Jag hör det och bävar i mitt innersta,

vid dånet darrar mina läppar,

benen i min kropp löses upp,

och jag går med vacklande steg.

Jag väntar stilla på olyckans dag,

som ska komma över det folk som anfaller oss.

17Fikonträdet knoppas inte,

vinstocken saknar frukt,

olivskörden slår fel,

och fälten ger ingen gröda.

Fåren är borta ur fållorna,

och boskapen finns inte kvar i stallen.

18Jag vill jubla i Herren,

glädja mig i min frälsnings Gud.

19Herren, Herren är min styrka.

Han gör mig säker på foten som en hind

och låter mig löpa över bergen.

För körledaren, till stränginstrument.

Notas al pie

  1. 3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
  2. 3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
  3. 3:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare.
  5. 3:14 Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Habacuc 3

La oración de Habacuc

1Oración del profeta Habacuc. Según sigionot.[a]

Señor, he sabido de tu fama;
    tus obras, Señor, me dejan pasmado.
Realízalas de nuevo en nuestros días,
    dalas a conocer en nuestro tiempo;
    en tu ira, ten presente tu misericordia.

De Temán viene Dios,
    del monte de Parán viene el Santo.
            Selah
Su gloria cubre el cielo
    y su alabanza llena la tierra.
Su brillantez es la del relámpago;
    rayos brotan de sus manos;
    ¡tras ellos se esconde su poder!
Una plaga mortal lo precede,
    un fuego abrasador le sigue los pasos.
Se detiene, y la tierra se estremece;
    lanza una mirada, y las naciones tiemblan.
Se desmoronan las antiguas montañas
    y se desploman las viejas colinas,
    pero los caminos de Dios son eternos.
He visto afligidos los campamentos de Cusán,
    y angustiadas las moradas de Madián.

¿Te enojaste, oh Señor, con los ríos?
    ¿Estuviste airado contra las corrientes?
¿Tan enfurecido estabas contra el mar
    que cabalgaste en tus caballos
    y montaste en tus carros victoriosos?
Descubriste tu arco,
    llenaste de flechas tu aljaba.[b] Selah
Tus ríos surcan la tierra;
10     las montañas te ven y se retuercen.
Pasan los torrentes de agua,
    y ruge el abismo, levantando sus manos.
11 El sol y la luna se detienen en el cielo
    por el fulgor de tus veloces flechas,
    por el deslumbrante brillo de tu lanza.
12 Indignado, marchas sobre la tierra;
    lleno de ira, trillas las naciones.

13 Saliste a liberar a tu pueblo,
    saliste a salvar a tu ungido.
Aplastaste al rey de la perversa dinastía,
    ¡lo desnudaste de pies a cabeza! Selah
14 Con tu lanza les partiste la cabeza a sus guerreros,
    que enfurecidos querían dispersarme,
que con placer arrogante se lanzaron contra mí,
    como quien se lanza contra un pobre indefenso.[c]
15 Pisoteaste el mar con tus corceles,
    agitando las inmensas aguas.

16 Al oírlo, se estremecieron mis entrañas;
    a su voz, me temblaron los labios;
la carcoma me caló en los huesos,
    y se me aflojaron las piernas.
Pero yo espero con paciencia
    el día en que la calamidad
    vendrá sobre la nación que nos invade.
17 Aunque la higuera no florezca,
    ni haya frutos en las vides;
aunque falle la cosecha del olivo,
    y los campos no produzcan alimentos;
aunque en el aprisco no haya ovejas,
    ni ganado alguno en los establos;
18 aun así, yo me regocijaré en el Señor,
    ¡me alegraré en Dios, mi libertador!

19 El Señor omnipotente es mi fuerza;
    da a mis pies la ligereza de una gacela
    y me hace caminar por las alturas.

Al director musical. Sobre instrumentos de cuerda.

Notas al pie

  1. 3:1 sigionot. Probablemente un término literario o musical.
  2. 3:9 llenaste de flechas tu aljaba (mss. de LXX); en TM, texto de difícil traducción.
  3. 3:14 Versículo de difícil traducción.