Swedish Contemporary Bible

Genesis 8

1Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. 2Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. 3Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket 4att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. 5På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.

6Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken 7och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. 8Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, 9men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.

10Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, 11och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. 12En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.

13I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. 14På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 15Då sa Gud till Noa: 16”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. 17Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” 18Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. 19Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.

20Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. 21Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.

22Så länge som jorden finns kvar

kommer sådd och skörd,

köld och värme,

sommar och vinter,

dag och natt

aldrig att upphöra.”

New Living Translation

Genesis 8

The Flood Recedes

1But God remembered Noah and all the wild animals and livestock with him in the boat. He sent a wind to blow across the earth, and the floodwaters began to recede. The underground waters stopped flowing, and the torrential rains from the sky were stopped. So the floodwaters gradually receded from the earth. After 150 days, exactly five months from the time the flood began,[a] the boat came to rest on the mountains of Ararat. Two and a half months later,[b] as the waters continued to go down, other mountain peaks became visible.

After another forty days, Noah opened the window he had made in the boat and released a raven. The bird flew back and forth until the floodwaters on the earth had dried up. He also released a dove to see if the water had receded and it could find dry ground. But the dove could find no place to land because the water still covered the ground. So it returned to the boat, and Noah held out his hand and drew the dove back inside. 10 After waiting another seven days, Noah released the dove again. 11 This time the dove returned to him in the evening with a fresh olive leaf in its beak. Then Noah knew that the floodwaters were almost gone. 12 He waited another seven days and then released the dove again. This time it did not come back.

13 Noah was now 601 years old. On the first day of the new year, ten and a half months after the flood began,[c] the floodwaters had almost dried up from the earth. Noah lifted back the covering of the boat and saw that the surface of the ground was drying. 14 Two more months went by,[d] and at last the earth was dry!

15 Then God said to Noah, 16 “Leave the boat, all of you—you and your wife, and your sons and their wives. 17 Release all the animals—the birds, the livestock, and the small animals that scurry along the ground—so they can be fruitful and multiply throughout the earth.”

18 So Noah, his wife, and his sons and their wives left the boat. 19 And all of the large and small animals and birds came out of the boat, pair by pair.

20 Then Noah built an altar to the Lord, and there he sacrificed as burnt offerings the animals and birds that had been approved for that purpose.[e] 21 And the Lord was pleased with the aroma of the sacrifice and said to himself, “I will never again curse the ground because of the human race, even though everything they think or imagine is bent toward evil from childhood. I will never again destroy all living things. 22 As long as the earth remains, there will be planting and harvest, cold and heat, summer and winter, day and night.”

Notas al pie

  1. 8:4 Hebrew on the seventeenth day of the seventh month; see 7:11.
  2. 8:5 Hebrew On the first day of the tenth month; see 7:11 and note on 8:4.
  3. 8:13 Hebrew On the first day of the first month; see 7:11.
  4. 8:14 Hebrew The twenty-seventh day of the second month arrived; see note on 8:13.
  5. 8:20 Hebrew every clean animal and every clean bird.