Swedish Contemporary Bible

Genesis 44

Josefs silverbägare i Benjamins säck

1Sedan befallde Josef sin närmaste man att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och han sa till honom att lägga tillbaka vars och ens pengar överst i säckarna. 2Josef gav dessutom order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Mannen gjorde som han hade blivit tillsagd. 3Tidigt nästa morgon gav sig bröderna iväg med sina åsnor.

4När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin närmaste man: ”Skynda dig efter dem! När du hinner upp dem, fråga varför de lönar gott med ont. 5Säg till dem: ’Är det inte den här som min herre dricker ur och som han tyder tecken med? Det var mycket illa gjort.’ ”

6När mannen hann ifatt dem, sa han till dem allt som han hade fått order om.

7”Hur kan du anklaga oss för något sådant, herre?” frågade de. ”Vi skulle aldrig få för oss att göra något sådant. 8Vi tog ju med oss tillbaka de pengar som vi hittade i våra säckar. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus? 9Om du hittar bägaren hos någon av oss, dina tjänare, så ska han dö, och alla vi övriga ska bli slavar åt dig, herre.” 10”Bra, det får bli som ni säger. Den som man finner bägaren hos blir min slav”, svarade mannen. ”Ni andra får gå fria.”

11De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem. 12Mannen började leta i den äldste broderns säck och slutade hos den yngste. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck. 13Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden. 14Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.

15”Vad är det ni har gjort?” frågade Josef. ”Förstår ni inte att en man som jag kan tyda tecken?” 16Juda svarade: ”Vad ska vi säga, herre? Hur ska vi kunna förklara oss? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud har dragit upp dina tjänares skuld. Vi är nu dina slavar, herre, både vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.”

17”Aldrig”, sa Josef. ”Bara den som bägaren återfanns hos ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far utan att oroa er.”

18Då steg Juda fram och sa: ”Låt mig bara få säga en sak, herre! Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, och bli inte vred på din tjänare, fastän du är som farao själv. 19Du frågade oss, herre, om vår far och om vi hade ytterligare någon bror, 20och vi svarade, herre: ’Ja, vår gamle far lever. Han har en son, en yngling, som han fått på gamla dagar. Dennes bror är död, och han är den ende som är kvar av sin mors barn. Hans far älskar honom mycket.’ 21Då sa du till oss, dina tjänare: ’Ta med honom hit, så att jag kan få se honom.’ 22Men vi sa: ’Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.’ 23Men du sa till oss: ’Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.’ 24Därför återvände vi till vår far, din tjänare, och berättade för honom vad du, herre, hade sagt. 25När han sedan sa: ’Gå tillbaka och köp oss lite mat’, 26svarade vi: ’Vi kan inte resa utan att ta vår yngste bror med oss. Vi får inte visa oss för mannen utan att vår yngste bror är med.’

27Då sa min far, din tjänare, till oss: ’Ni vet att min hustru fick två söner, och att 28en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess. 29Om ni tar hans bror ifrån mig och något ont drabbar honom också, driver ni er gråhårige far med sorg ner i dödsriket.’ 30Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss – så fäst som han är vid pojken –  31kommer han att dö när han ser att pojken inte är med oss. Vi, dina tjänare, driver då vår gråhårige far med sorg ner i dödsriket. 32Herre, jag – din tjänare – lovade min far att jag skulle ta ansvaret för pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden inför honom för alltid. 33Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder. 34Hur skulle jag kunna återvända hem till min far utan honom? Skona mig från att behöva se min fars förtvivlan.”

New Living Translation

Genesis 44

Joseph’s Silver Cup

1When his brothers were ready to leave, Joseph gave these instructions to his palace manager: “Fill each of their sacks with as much grain as they can carry, and put each man’s money back into his sack. Then put my personal silver cup at the top of the youngest brother’s sack, along with the money for his grain.” So the manager did as Joseph instructed him.

The brothers were up at dawn and were sent on their journey with their loaded donkeys. But when they had gone only a short distance and were barely out of the city, Joseph said to his palace manager, “Chase after them and stop them. When you catch up with them, ask them, ‘Why have you repaid my kindness with such evil? Why have you stolen my master’s silver cup,[a] which he uses to predict the future? What a wicked thing you have done!’”

When the palace manager caught up with the men, he spoke to them as he had been instructed.

“What are you talking about?” the brothers responded. “We are your servants and would never do such a thing! Didn’t we return the money we found in our sacks? We brought it back all the way from the land of Canaan. Why would we steal silver or gold from your master’s house? If you find his cup with any one of us, let that man die. And all the rest of us, my lord, will be your slaves.”

10 “That’s fair,” the man replied. “But only the one who stole the cup will be my slave. The rest of you may go free.”

11 They all quickly took their sacks from the backs of their donkeys and opened them. 12 The palace manager searched the brothers’ sacks, from the oldest to the youngest. And the cup was found in Benjamin’s sack! 13 When the brothers saw this, they tore their clothing in despair. Then they loaded their donkeys again and returned to the city.

14 Joseph was still in his palace when Judah and his brothers arrived, and they fell to the ground before him. 15 “What have you done?” Joseph demanded. “Don’t you know that a man like me can predict the future?”

16 Judah answered, “Oh, my lord, what can we say to you? How can we explain this? How can we prove our innocence? God is punishing us for our sins. My lord, we have all returned to be your slaves—all of us, not just our brother who had your cup in his sack.”

17 “No,” Joseph said. “I would never do such a thing! Only the man who stole the cup will be my slave. The rest of you may go back to your father in peace.”

Judah Speaks for His Brothers

18 Then Judah stepped forward and said, “Please, my lord, let your servant say just one word to you. Please, do not be angry with me, even though you are as powerful as Pharaoh himself.

19 “My lord, previously you asked us, your servants, ‘Do you have a father or a brother?’ 20 And we responded, ‘Yes, my lord, we have a father who is an old man, and his youngest son is a child of his old age. His full brother is dead, and he alone is left of his mother’s children, and his father loves him very much.’

21 “And you said to us, ‘Bring him here so I can see him with my own eyes.’ 22 But we said to you, ‘My lord, the boy cannot leave his father, for his father would die.’ 23 But you told us, ‘Unless your youngest brother comes with you, you will never see my face again.’

24 “So we returned to your servant, our father, and told him what you had said. 25 Later, when he said, ‘Go back again and buy us more food,’ 26 we replied, ‘We can’t go unless you let our youngest brother go with us. We’ll never get to see the man’s face unless our youngest brother is with us.’

27 “Then my father said to us, ‘As you know, my wife had two sons, 28 and one of them went away and never returned. Doubtless he was torn to pieces by some wild animal. I have never seen him since. 29 Now if you take his brother away from me, and any harm comes to him, you will send this grieving, white-haired man to his grave.[b]

30 “And now, my lord, I cannot go back to my father without the boy. Our father’s life is bound up in the boy’s life. 31 If he sees that the boy is not with us, our father will die. We, your servants, will indeed be responsible for sending that grieving, white-haired man to his grave. 32 My lord, I guaranteed to my father that I would take care of the boy. I told him, ‘If I don’t bring him back to you, I will bear the blame forever.’

33 “So please, my lord, let me stay here as a slave instead of the boy, and let the boy return with his brothers. 34 For how can I return to my father if the boy is not with me? I couldn’t bear to see the anguish this would cause my father!”

Notas al pie

  1. 44:5 As in Greek version; Hebrew lacks this phrase.
  2. 44:29 Hebrew to Sheol; also in 44:31.