Swedish Contemporary Bible

Genesis 41

Faraos dröm

1En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand, 2när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 3Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna. 4Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao.

5Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga. 6Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. 7De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm.

8Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao. 9Då yttrade sig kungens vinsmakare:

”Idag måste jag påminna om mina brott. 10För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet. 11En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse. 12Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde.

13Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.”

14Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao.

15”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” 16”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.”

17Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, 18när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 19Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. 20Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, 21men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag.

22Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. 23Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, 24och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.”

25”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. 26De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. 27De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd.

28Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. 29De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. 30Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. 31Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. 32Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart.

33Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. 35Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. 36Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

Josef härskar i Egypten

37Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare.

38Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande[a] såsom denne man?” 39Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. 40Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”

41Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” 42Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.

43Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen[b], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”[c] Farao satte honom så över hela Egypten. 44Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”

45Farao gav Josef namnet Safenat Paneach[d]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen[e] i On[f]. Josef reste sedan omkring i Egypten.

46Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.

47Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. 48Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. 49Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.

50Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 51Josef kallade sin äldste son Manasse[g], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” 52Den andre sonen kallade han Efraim[h], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”

53Slutligen hade de sju goda åren gått. 54Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.

55När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.

56När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. 57Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.

Notas al pie

  1. 41:38 Eller gudars ande – en möjlig översättning inte minst med tanke på att faraos religiösa föreställningar troligen var polyteistiska. Men han kan också ha syftat på Josefs Gud.
  2. 41:43 Eller den näst förnämsta vagnen.
  3. 41:43 Grundtextens ord avrek kan möjligen också betyda lämna plats. Dess betydelse är inte säker.
  4. 41:45 Den exakta betydelsen av namnet är osäker. Det kan möjligen betyda Gud talar och lever.
  5. 41:45 Poti Fera, Josefs svärfar, var möjligen präst åt solguden Ra.
  6. 41:45 Heliopolis.
  7. 41:51 Manasse låter som ”fått mig att glömma” på hebreiska.
  8. 41:52 Efraim låter som två gånger fruktsam på hebreiska.

New Living Translation

Genesis 41

Pharaoh’s Dreams

1Two full years later, Pharaoh dreamed that he was standing on the bank of the Nile River. In his dream he saw seven fat, healthy cows come up out of the river and begin grazing in the marsh grass. Then he saw seven more cows come up behind them from the Nile, but these were scrawny and thin. These cows stood beside the fat cows on the riverbank. Then the scrawny, thin cows ate the seven healthy, fat cows! At this point in the dream, Pharaoh woke up.

But he fell asleep again and had a second dream. This time he saw seven heads of grain, plump and beautiful, growing on a single stalk. Then seven more heads of grain appeared, but these were shriveled and withered by the east wind. And these thin heads swallowed up the seven plump, well-formed heads! Then Pharaoh woke up again and realized it was a dream.

The next morning Pharaoh was very disturbed by the dreams. So he called for all the magicians and wise men of Egypt. When Pharaoh told them his dreams, not one of them could tell him what they meant.

Finally, the king’s chief cup-bearer spoke up. “Today I have been reminded of my failure,” he told Pharaoh. 10 “Some time ago, you were angry with the chief baker and me, and you imprisoned us in the palace of the captain of the guard. 11 One night the chief baker and I each had a dream, and each dream had its own meaning. 12 There was a young Hebrew man with us in the prison who was a slave of the captain of the guard. We told him our dreams, and he told us what each of our dreams meant. 13 And everything happened just as he had predicted. I was restored to my position as cup-bearer, and the chief baker was executed and impaled on a pole.”

14 Pharaoh sent for Joseph at once, and he was quickly brought from the prison. After he shaved and changed his clothes, he went in and stood before Pharaoh. 15 Then Pharaoh said to Joseph, “I had a dream last night, and no one here can tell me what it means. But I have heard that when you hear about a dream you can interpret it.”

16 “It is beyond my power to do this,” Joseph replied. “But God can tell you what it means and set you at ease.”

17 So Pharaoh told Joseph his dream. “In my dream,” he said, “I was standing on the bank of the Nile River, 18 and I saw seven fat, healthy cows come up out of the river and begin grazing in the marsh grass. 19 But then I saw seven sick-looking cows, scrawny and thin, come up after them. I’ve never seen such sorry-looking animals in all the land of Egypt. 20 These thin, scrawny cows ate the seven fat cows. 21 But afterward you wouldn’t have known it, for they were still as thin and scrawny as before! Then I woke up.

22 “In my dream I also saw seven heads of grain, full and beautiful, growing on a single stalk. 23 Then seven more heads of grain appeared, but these were blighted, shriveled, and withered by the east wind. 24 And the shriveled heads swallowed the seven healthy heads. I told these dreams to the magicians, but no one could tell me what they mean.”

25 Joseph responded, “Both of Pharaoh’s dreams mean the same thing. God is telling Pharaoh in advance what he is about to do. 26 The seven healthy cows and the seven healthy heads of grain both represent seven years of prosperity. 27 The seven thin, scrawny cows that came up later and the seven thin heads of grain, withered by the east wind, represent seven years of famine.

28 “This will happen just as I have described it, for God has revealed to Pharaoh in advance what he is about to do. 29 The next seven years will be a period of great prosperity throughout the land of Egypt. 30 But afterward there will be seven years of famine so great that all the prosperity will be forgotten in Egypt. Famine will destroy the land. 31 This famine will be so severe that even the memory of the good years will be erased. 32 As for having two similar dreams, it means that these events have been decreed by God, and he will soon make them happen.

33 “Therefore, Pharaoh should find an intelligent and wise man and put him in charge of the entire land of Egypt. 34 Then Pharaoh should appoint supervisors over the land and let them collect one-fifth of all the crops during the seven good years. 35 Have them gather all the food produced in the good years that are just ahead and bring it to Pharaoh’s storehouses. Store it away, and guard it so there will be food in the cities. 36 That way there will be enough to eat when the seven years of famine come to the land of Egypt. Otherwise this famine will destroy the land.”

Joseph Made Ruler of Egypt

37 Joseph’s suggestions were well received by Pharaoh and his officials. 38 So Pharaoh asked his officials, “Can we find anyone else like this man so obviously filled with the spirit of God?” 39 Then Pharaoh said to Joseph, “Since God has revealed the meaning of the dreams to you, clearly no one else is as intelligent or wise as you are. 40 You will be in charge of my court, and all my people will take orders from you. Only I, sitting on my throne, will have a rank higher than yours.”

41 Pharaoh said to Joseph, “I hereby put you in charge of the entire land of Egypt.” 42 Then Pharaoh removed his signet ring from his hand and placed it on Joseph’s finger. He dressed him in fine linen clothing and hung a gold chain around his neck. 43 Then he had Joseph ride in the chariot reserved for his second-in-command. And wherever Joseph went, the command was shouted, “Kneel down!” So Pharaoh put Joseph in charge of all Egypt. 44 And Pharaoh said to him, “I am Pharaoh, but no one will lift a hand or foot in the entire land of Egypt without your approval.”

45 Then Pharaoh gave Joseph a new Egyptian name, Zaphenath-paneah.[a] He also gave him a wife, whose name was Asenath. She was the daughter of Potiphera, the priest of On.[b] So Joseph took charge of the entire land of Egypt. 46 He was thirty years old when he began serving in the court of Pharaoh, the king of Egypt. And when Joseph left Pharaoh’s presence, he inspected the entire land of Egypt.

47 As predicted, for seven years the land produced bumper crops. 48 During those years, Joseph gathered all the crops grown in Egypt and stored the grain from the surrounding fields in the cities. 49 He piled up huge amounts of grain like sand on the seashore. Finally, he stopped keeping records because there was too much to measure.

50 During this time, before the first of the famine years, two sons were born to Joseph and his wife, Asenath, the daughter of Potiphera, the priest of On. 51 Joseph named his older son Manasseh,[c] for he said, “God has made me forget all my troubles and everyone in my father’s family.” 52 Joseph named his second son Ephraim,[d] for he said, “God has made me fruitful in this land of my grief.”

53 At last the seven years of bumper crops throughout the land of Egypt came to an end. 54 Then the seven years of famine began, just as Joseph had predicted. The famine also struck all the surrounding countries, but throughout Egypt there was plenty of food. 55 Eventually, however, the famine spread throughout the land of Egypt as well. And when the people cried out to Pharaoh for food, he told them, “Go to Joseph, and do whatever he tells you.” 56 So with severe famine everywhere, Joseph opened up the storehouses and distributed grain to the Egyptians, for the famine was severe throughout the land of Egypt. 57 And people from all around came to Egypt to buy grain from Joseph because the famine was severe throughout the world.

Notas al pie

  1. 41:45a Zaphenath-paneah probably means “God speaks and lives.”
  2. 41:45b Greek version reads of Heliopolis; also in 41:50.
  3. 41:51 Manasseh sounds like a Hebrew term that means “causing to forget.”
  4. 41:52 Ephraim sounds like a Hebrew term that means “fruitful.”