Swedish Contemporary Bible

Genesis 37

Berättelsen om Jakob och hans släkt

(37:1—50:26)

1Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.

Josef säljs som slav

2Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång[a] dräkt. 4Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.

5En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.

6”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.

9Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.

12En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”

Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.

18När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.

19”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”

21När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.

23När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra[b] som de förde med sig till Egypten.

26Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28När några midjanitiska[c] köpmän kom förbi, drog de[d] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar[e]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.

30Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?[f]31Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”

33Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”

34Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.

36Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.

Notas al pie

  1. 37:3 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Kan möjligen också betyda färggrann.
  2. 37:25 Översättningen av de hebreiska benämningarna på varorna här är osäker; man känner inte till ordens exakta betydelse.
  3. 37:28 Köpmännen benämns både som ismaelitiska och som midjanitiska. Jfr 37:36; 39:1. Kanske fanns båda med i karavanen.
  4. 37:28 Om subjektet ”de” är köpmännen eller bröderna framgår inte av den hebreiska texten.
  5. 37:28 Tjugo silverpengar eller siklar verkar ha varit mycket mindre än priset på en slav (jfr 2 Mos 21:32).
  6. 37:30 Ruben var äldste sonen och hade därför ansvar för de andra.

New Living Translation

Genesis 37

Joseph’s Dreams

1So Jacob settled again in the land of Canaan, where his father had lived as a foreigner.

This is the account of Jacob and his family. When Joseph was seventeen years old, he often tended his father’s flocks. He worked for his half brothers, the sons of his father’s wives Bilhah and Zilpah. But Joseph reported to his father some of the bad things his brothers were doing.

Jacob[a] loved Joseph more than any of his other children because Joseph had been born to him in his old age. So one day Jacob had a special gift made for Joseph—a beautiful robe.[b] But his brothers hated Joseph because their father loved him more than the rest of them. They couldn’t say a kind word to him.

One night Joseph had a dream, and when he told his brothers about it, they hated him more than ever. “Listen to this dream,” he said. “We were out in the field, tying up bundles of grain. Suddenly my bundle stood up, and your bundles all gathered around and bowed low before mine!”

His brothers responded, “So you think you will be our king, do you? Do you actually think you will reign over us?” And they hated him all the more because of his dreams and the way he talked about them.

Soon Joseph had another dream, and again he told his brothers about it. “Listen, I have had another dream,” he said. “The sun, moon, and eleven stars bowed low before me!”

10 This time he told the dream to his father as well as to his brothers, but his father scolded him. “What kind of dream is that?” he asked. “Will your mother and I and your brothers actually come and bow to the ground before you?” 11 But while his brothers were jealous of Joseph, his father wondered what the dreams meant.

12 Soon after this, Joseph’s brothers went to pasture their father’s flocks at Shechem. 13 When they had been gone for some time, Jacob said to Joseph, “Your brothers are pasturing the sheep at Shechem. Get ready, and I will send you to them.”

“I’m ready to go,” Joseph replied.

14 “Go and see how your brothers and the flocks are getting along,” Jacob said. “Then come back and bring me a report.” So Jacob sent him on his way, and Joseph traveled to Shechem from their home in the valley of Hebron.

15 When he arrived there, a man from the area noticed him wandering around the countryside. “What are you looking for?” he asked.

16 “I’m looking for my brothers,” Joseph replied. “Do you know where they are pasturing their sheep?”

17 “Yes,” the man told him. “They have moved on from here, but I heard them say, ‘Let’s go on to Dothan.’” So Joseph followed his brothers to Dothan and found them there.

Joseph Sold into Slavery

18 When Joseph’s brothers saw him coming, they recognized him in the distance. As he approached, they made plans to kill him. 19 “Here comes the dreamer!” they said. 20 “Come on, let’s kill him and throw him into one of these cisterns. We can tell our father, ‘A wild animal has eaten him.’ Then we’ll see what becomes of his dreams!”

21 But when Reuben heard of their scheme, he came to Joseph’s rescue. “Let’s not kill him,” he said. 22 “Why should we shed any blood? Let’s just throw him into this empty cistern here in the wilderness. Then he’ll die without our laying a hand on him.” Reuben was secretly planning to rescue Joseph and return him to his father.

23 So when Joseph arrived, his brothers ripped off the beautiful robe he was wearing. 24 Then they grabbed him and threw him into the cistern. Now the cistern was empty; there was no water in it. 25 Then, just as they were sitting down to eat, they looked up and saw a caravan of camels in the distance coming toward them. It was a group of Ishmaelite traders taking a load of gum, balm, and aromatic resin from Gilead down to Egypt.

26 Judah said to his brothers, “What will we gain by killing our brother? We’d have to cover up the crime.[c] 27 Instead of hurting him, let’s sell him to those Ishmaelite traders. After all, he is our brother—our own flesh and blood!” And his brothers agreed. 28 So when the Ishmaelites, who were Midianite traders, came by, Joseph’s brothers pulled him out of the cistern and sold him to them for twenty pieces[d] of silver. And the traders took him to Egypt.

29 Some time later, Reuben returned to get Joseph out of the cistern. When he discovered that Joseph was missing, he tore his clothes in grief. 30 Then he went back to his brothers and lamented, “The boy is gone! What will I do now?”

31 Then the brothers killed a young goat and dipped Joseph’s robe in its blood. 32 They sent the beautiful robe to their father with this message: “Look at what we found. Doesn’t this robe belong to your son?”

33 Their father recognized it immediately. “Yes,” he said, “it is my son’s robe. A wild animal must have eaten him. Joseph has clearly been torn to pieces!” 34 Then Jacob tore his clothes and dressed himself in burlap. He mourned deeply for his son for a long time. 35 His family all tried to comfort him, but he refused to be comforted. “I will go to my grave[e] mourning for my son,” he would say, and then he would weep.

36 Meanwhile, the Midianite traders[f] arrived in Egypt, where they sold Joseph to Potiphar, an officer of Pharaoh, the king of Egypt. Potiphar was captain of the palace guard.

Notas al pie

  1. 37:3a Hebrew Israel; also in 37:13. See note on 35:21.
  2. 37:3b Traditionally rendered a coat of many colors. The exact meaning of the Hebrew is uncertain.
  3. 37:26 Hebrew cover his blood.
  4. 37:28 Hebrew 20 [shekels], about 8 ounces or 228 grams in weight.
  5. 37:35 Hebrew go down to Sheol.
  6. 37:36 Hebrew the Medanites. The relationship between the Midianites and Medanites is unclear; compare 37:28. See also 25:2.