Swedish Contemporary Bible

Genesis 32

Jakob ger Esau gåvor

1Jakob startade på nytt sin resa och Guds änglar kom för att möta honom. 2När han såg det sa han: ”Detta är Guds läger”, och han kallade platsen för Machanajim[a].

3Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir, dvs. i landet Edom. 4”Säg så här till min herre, Esau”, sa Jakob. ”Så här hälsar din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med Laban tills nu, och 5jag äger oxar, åsnor och får och har många tjänare och tjänarinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att jag hoppas att du kommer att vara välvilligt inställd mot oss.”

6Budbärarna återvände med nyheten att Esau redan var på väg för att möta Jakob tillsammans med fyrahundra man. 7Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper. 8”Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly”, tänkte han.

9Sedan bad Jakob: ”Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig, 10jag är ovärdig all den nåd och trofasthet som du har visat mig, din tjänare. När jag gick över Jordan ägde jag ju inget annat än min vandringsstav, och nu har jag dessa två läger. 11Rädda mig nu från min bror Esaus hand! Jag är rädd att han kommer för att slå ihjäl mig och mödrarna och barnen. 12Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, så många att man inte kan räkna dem.”

13Jakob stannade där han var under natten och valde av sin egendom ut en gåva åt sin bror Esau: 14200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 1530 kameler med deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar.

16Han lämnade dem till sina tjänare, var hjord för sig, och sa till dem att gå före honom och hålla avstånd mellan varje hjord. 17Sedan instruerade han tjänaren som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: ’Vems tjänare är du? Vart är du på väg? Vems djur är dessa?’ 18så ska du svara: ’De tillhör din tjänare Jakob och är en gåva till hans herre Esau. Han kommer själv strax efter oss!’ ”

19Jakob gav samma instruktion till den andra och tredje tjänaren, och sedan till alla de andra som drev hjordarna. Alla skulle säga samma sak till Esau när de mötte honom. 20De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer strax efter oss”. Han ville nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte. ”Kanske kommer han då att vara vänlig mot mig”, tänkte Jakob. 21Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

Jakobs brottningskamp

22Under natten steg Jakob upp, och tog sina båda hustrur, de två slavinnorna och sina elva söner och gick över vid Jabboks vadställe. 23Han förde dem tillsammans med alla sina ägodelar över floden. 24Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. 25När denne såg att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led när de brottades med varandra.

26Sedan sa han: ”Släpp mig, för dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.” 27”Vad heter du?” frågade mannen[b]. ”Jakob”, svarade han. 28”Du ska inte längre heta Jakob”, sa mannen. ”Du ska heta Israel[c], för du har kämpat med både Gud och människor och segrat.” 29”Säg mig, vad heter du?” frågade Jakob. ”Varför frågar du om mitt namn?” sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

30Jakob kallade platsen Penuel[d], för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.” 31När solen gick upp lämnade han Penuel. Han haltade på grund av sin höftskada. 32Det är därför som Israels folk än i dag inte äter nervsträngen[e] i höftmuskeln, för det var på höftbenet, höftnerven, som mannen slog Jakob.

Notas al pie

  1. 32:2 Machanajim betyder två läger eller två skaror. Två fiendeläger hade just skilts som vänner. Nu skulle Jakob också möta sin bror Esaus läger.
  2. 32:27 Översättningen mannen följer v. 24; enligt grundtexten är det bara han i v. 27-29. Fortsättningen visar att det sedan gick upp för Jakob att han brottats med Gud själv.
  3. 32:28 Israel betyder han kämpar med Gud.
  4. 32:30 Penuel betyder Guds ansikte.
  5. 32:32 Grundtexten är svårförståelig.

New Living Translation

Genesis 32

1[a]As Jacob started on his way again, angels of God came to meet him. When Jacob saw them, he exclaimed, “This is God’s camp!” So he named the place Mahanaim.[b]

Jacob Sends Gifts to Esau

Then Jacob sent messengers ahead to his brother, Esau, who was living in the region of Seir in the land of Edom. He told them, “Give this message to my master Esau: ‘Humble greetings from your servant Jacob. Until now I have been living with Uncle Laban, and now I own cattle, donkeys, flocks of sheep and goats, and many servants, both men and women. I have sent these messengers to inform my lord of my coming, hoping that you will be friendly to me.’”

After delivering the message, the messengers returned to Jacob and reported, “We met your brother, Esau, and he is already on his way to meet you—with an army of 400 men!” Jacob was terrified at the news. He divided his household, along with the flocks and herds and camels, into two groups. He thought, “If Esau meets one group and attacks it, perhaps the other group can escape.”

Then Jacob prayed, “O God of my grandfather Abraham, and God of my father, Isaac—O Lord, you told me, ‘Return to your own land and to your relatives.’ And you promised me, ‘I will treat you kindly.’ 10 I am not worthy of all the unfailing love and faithfulness you have shown to me, your servant. When I left home and crossed the Jordan River, I owned nothing except a walking stick. Now my household fills two large camps! 11 O Lord, please rescue me from the hand of my brother, Esau. I am afraid that he is coming to attack me, along with my wives and children. 12 But you promised me, ‘I will surely treat you kindly, and I will multiply your descendants until they become as numerous as the sands along the seashore—too many to count.’”

13 Jacob stayed where he was for the night. Then he selected these gifts from his possessions to present to his brother, Esau: 14 200 female goats, 20 male goats, 200 ewes, 20 rams, 15 30 female camels with their young, 40 cows, 10 bulls, 20 female donkeys, and 10 male donkeys. 16 He divided these animals into herds and assigned each to different servants. Then he told his servants, “Go ahead of me with the animals, but keep some distance between the herds.”

17 He gave these instructions to the men leading the first group: “When my brother, Esau, meets you, he will ask, ‘Whose servants are you? Where are you going? Who owns these animals?’ 18 You must reply, ‘They belong to your servant Jacob, but they are a gift for his master Esau. Look, he is coming right behind us.’”

19 Jacob gave the same instructions to the second and third herdsmen and to all who followed behind the herds: “You must say the same thing to Esau when you meet him. 20 And be sure to say, ‘Look, your servant Jacob is right behind us.’”

Jacob thought, “I will try to appease him by sending gifts ahead of me. When I see him in person, perhaps he will be friendly to me.” 21 So the gifts were sent on ahead, while Jacob himself spent that night in the camp.

Jacob Wrestles with God

22 During the night Jacob got up and took his two wives, his two servant wives, and his eleven sons and crossed the Jabbok River with them. 23 After taking them to the other side, he sent over all his possessions.

24 This left Jacob all alone in the camp, and a man came and wrestled with him until the dawn began to break. 25 When the man saw that he would not win the match, he touched Jacob’s hip and wrenched it out of its socket. 26 Then the man said, “Let me go, for the dawn is breaking!”

But Jacob said, “I will not let you go unless you bless me.”

27 “What is your name?” the man asked.

He replied, “Jacob.”

28 “Your name will no longer be Jacob,” the man told him. “From now on you will be called Israel,[c] because you have fought with God and with men and have won.”

29 “Please tell me your name,” Jacob said.

“Why do you want to know my name?” the man replied. Then he blessed Jacob there.

30 Jacob named the place Peniel (which means “face of God”), for he said, “I have seen God face to face, yet my life has been spared.” 31 The sun was rising as Jacob left Peniel,[d] and he was limping because of the injury to his hip. 32 (Even today the people of Israel don’t eat the tendon near the hip socket because of what happened that night when the man strained the tendon of Jacob’s hip.)

Notas al pie

  1. 32:1 Verses 32:1-32 are numbered 32:2-33 in Hebrew text.
  2. 32:2 Mahanaim means “two camps.”
  3. 32:28 Jacob sounds like the Hebrew words for “heel” and “deceiver.” Israel means “God fights.”
  4. 32:31 Hebrew Penuel, a variant spelling of Peniel.