Swedish Contemporary Bible

Genesis 3

Adam och Eva syndar

1Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[a], med kunskap om gott och ont.”

6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

8När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

13Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

ska du vara förbannad

och skild från alla husdjur

och vilda djur på hela jorden.

På din buk ska du kräla

och jord ska du äta så länge du lever.

15Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma[b] och hennes.

Han kommer att krossa ditt huvud,

och du kommer att hugga[c] honom i hälen.”

16Till kvinnan sa han:

”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.

Du kommer att föda barn under smärta.

Du kommer att åtrå din man,

och han kommer att råda över dig.”

17Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.

Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.

18Marken ska ge dig tistlar och törnen,

och du ska äta dess växter.

19Hela livet ända tills du dör

kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.

Sedan kommer du att återvända

till den jord du kommit ifrån,

för du formades av jord,

och jord ska du en gång åter bli.”

20Mannen kallade sin hustru Eva[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

22Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Notas al pie

  1. 3:5 Eller: gudar
  2. 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
  3. 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
  4. 3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva.
  5. 3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22).

New Living Translation

Genesis 3

The Man and Woman Sin

1The serpent was the shrewdest of all the wild animals the Lord God had made. One day he asked the woman, “Did God really say you must not eat the fruit from any of the trees in the garden?”

“Of course we may eat fruit from the trees in the garden,” the woman replied. “It’s only the fruit from the tree in the middle of the garden that we are not allowed to eat. God said, ‘You must not eat it or even touch it; if you do, you will die.’”

“You won’t die!” the serpent replied to the woman. “God knows that your eyes will be opened as soon as you eat it, and you will be like God, knowing both good and evil.”

The woman was convinced. She saw that the tree was beautiful and its fruit looked delicious, and she wanted the wisdom it would give her. So she took some of the fruit and ate it. Then she gave some to her husband, who was with her, and he ate it, too. At that moment their eyes were opened, and they suddenly felt shame at their nakedness. So they sewed fig leaves together to cover themselves.

When the cool evening breezes were blowing, the man[a] and his wife heard the Lord God walking about in the garden. So they hid from the Lord God among the trees. Then the Lord God called to the man, “Where are you?”

10 He replied, “I heard you walking in the garden, so I hid. I was afraid because I was naked.”

11 “Who told you that you were naked?” the Lord God asked. “Have you eaten from the tree whose fruit I commanded you not to eat?”

12 The man replied, “It was the woman you gave me who gave me the fruit, and I ate it.”

13 Then the Lord God asked the woman, “What have you done?”

“The serpent deceived me,” she replied. “That’s why I ate it.”

14 Then the Lord God said to the serpent,

“Because you have done this, you are cursed
    more than all animals, domestic and wild.
You will crawl on your belly,
    groveling in the dust as long as you live.
15 And I will cause hostility between you and the woman,
    and between your offspring and her offspring.
He will strike[b] your head,
    and you will strike his heel.”

16 Then he said to the woman,

“I will sharpen the pain of your pregnancy,
    and in pain you will give birth.
And you will desire to control your husband,
    but he will rule over you.[c]

17 And to the man he said,

“Since you listened to your wife and ate from the tree
    whose fruit I commanded you not to eat,
the ground is cursed because of you.
    All your life you will struggle to scratch a living from it.
18 It will grow thorns and thistles for you,
    though you will eat of its grains.
19 By the sweat of your brow
    will you have food to eat
until you return to the ground
    from which you were made.
For you were made from dust,
    and to dust you will return.”

Paradise Lost: God’s Judgment

20 Then the man—Adam—named his wife Eve, because she would be the mother of all who live.[d] 21 And the Lord God made clothing from animal skins for Adam and his wife.

22 Then the Lord God said, “Look, the human beings[e] have become like us, knowing both good and evil. What if they reach out, take fruit from the tree of life, and eat it? Then they will live forever!” 23 So the Lord God banished them from the Garden of Eden, and he sent Adam out to cultivate the ground from which he had been made. 24 After sending them out, the Lord God stationed mighty cherubim to the east of the Garden of Eden. And he placed a flaming sword that flashed back and forth to guard the way to the tree of life.

Notas al pie

  1. 3:8 Or Adam, and so throughout the chapter.
  2. 3:15 Or bruise; also in 3:15b.
  3. 3:16 Or And though you will have desire for your husband, / he will rule over you.
  4. 3:20 Eve sounds like a Hebrew term that means “to give life.”
  5. 3:22 Or the man; Hebrew reads ha-adam.