Swedish Contemporary Bible

Genesis 27

Isak välsignar Jakob i stället för Esau

1När Isak blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte längre kunde se, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sa Isak. ”Ja, far”, svarade Esau. 2Isak fortsatte: ”Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. 3Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig. 4Laga sedan till någon av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag får äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”

5Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau, och när Esau gick ut på fälten för att jaga villebråd, 6sa hon till sin son Jakob: ”Jag hörde vad din far sa till din bror Esau: 7’Skaffa åt mig villebråd och laga till en bit god mat så att jag får äta och sedan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’

8Gör nu, min son, precis som jag säger till dig. 9Gå ut till hjorden och hämta hit två fina killingar, så ska jag laga till din fars favoriträtt. 10Ta därefter maten till din far, för att han ska äta och välsigna dig, innan han dör.”

11Jakob sa då till sin mor Rebecka: ”Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! 12Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig.” 13”Låt hans förbannelse komma över mig, min son”, sa Rebecka. ”Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!”

14Jakob hämtade då de två killingarna till sin mor, och hon lagade till en rätt av dem som Isak tyckte om. 15Sedan tog hon Esaus, sin äldste sons bästa kläder, som fanns där i huset, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta dem på sig. 16Hon täckte hans händer och bara hals med skinnet från killingarna. 17Sedan gav hon honom den välsmakande rätten och lite nybakat bröd. 18Jakob gick till sin far och sa: ”Far!” ”Ja, min son”, svarade Isak. ”Vem är det?”

19”Jag är Esau, din förstfödde”, sa Jakob. ”Jag har gjort som du sa till mig. Sitt nu upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig sedan.” 20”Hur kunde du få tag på något så snabbt, min son?” undrade Isak.

”Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg”, svarade Jakob.

21Då sa Isak: ”Kom hit till mig. Jag vill känna på dig, min son, och vara säker på att du är min son Esau!” 22Jakob gick fram till sin far Isak, så han kunde känna på honom. Isak sa: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23Men han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus, så han välsignade honom.

24”Är du verkligen min son Esau?” undrade Isak igen. ”Ja”, svarade Jakob. 25”Kom då hit med maten, min son, så ska jag äta av villebrådet och sedan välsigna dig”, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av vinet som Jakob gav honom.

26”Kom närmare, min son, och kyss mig”, sa Isak sedan. 27Jakob gick fram och kysste honom, och när Isak kände lukten av hans kläder välsignade han honom och sa:

”Doften hos min son är den goda doften från fälten,

som Herren har välsignat.

28Gud ska ge dig himlens dagg,

jordens rikedom och goda skördar av säd och vin.

29Många folk ska tjäna dig

och folkslag böja sig ner för dig.

Du ska vara dina bröders herre,

och din mors söner ska buga sig djupt inför dig.

De som hädar dig ska vara förbannade,

och de som välsignar dig ska vara välsignade.”

30När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt. 31Han hade också lagat till en god måltid och gick in till Jakob med den. ”Far, här är jag med viltet”, sa han. ”Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig din välsignelse!” 32”Vem är det som kommer?” undrade Isak.

”Det är ju jag, Esau, din förstfödde”, sa Esau. 33Då blev Isak alldeles förskräckt: ”Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, strax innan du kom?” undrade han. ”Jag gav honom min välsignelse, och då kommer han att vara välsignad.”

34När Esau hörde vad hans far sa, gav han ett högt och bittert klagorop: ”O, min far, välsigna också mig!”

35”Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse”, konstaterade Isak. 36”Inte undra på att de kallar honom Jakob[a]! Han har bedragit mig två gånger. Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig?” frågade Esau.

37Då sa Isak: ”Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela hans släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av säd och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig, min son?” 38”Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också”, bad Esau och brast i högljudd gråt.

Då svarade hans far Isak:

39”Du kommer att bo på ett ställe där det växer dåligt,

och där ingen dagg faller ner från himlen.

40Du kommer att leva av ditt svärd

och tjäna din bror,

men du kommer slutligen att kasta av dig hans ok och bli fri[b].”

41Esau hatade Jakob för den välsignelse deras far gett honom och sa för sig själv: ”Tiden är nära då vi sörjer vår far, och då ska jag döda Jakob.” 42Men Rebecka fick reda på vad hennes äldre son Esau hade sagt. Hon sände då bud efter sin yngre son Jakob och berättade för honom att Esau ville hämnas och tänkte döda honom.

43”Hör nu på vad jag säger”, sa hon. ”Fly till din morbror Laban i Harran, 44och stanna hos honom några dagar tills Esaus din brors vrede har lagt sig. 45När han lugnat ner sig och glömt vad du har gjort, ska jag meddela dig så att du kan komma tillbaka igen. Varför ska jag förlora er båda två på samma dag?[c]

46Sedan sa Rebecka till Isak: ”Jag är dödstrött på de där hettitiskorna. Jag dör hellre än att jag också ser Jakob gifta sig med en av dessa hettitiska flickor här i landet.”

Notas al pie

  1. 27:36 Jakob betyder den som håller i hälen eller bedragaren.
  2. 27:40 Den masoretiska textens innebörd i den sista satsen i versen är något osäker. En mer ordagrann översättning kan vara …göra dig fri och kasta av dig hans ok.
  3. 27:45 Om Esau dödade Jakob skulle han själv dödas, och Rebecka skulle förlora båda sina söner. Det kan också betyda att hon skulle förlora både sin man Isak och sin son Jakob på samma dag, eftersom Esau inväntade faderns död för att kunna mörda Jakob.

New Living Translation

Genesis 27

Jacob Steals Esau’s Blessing

1One day when Isaac was old and turning blind, he called for Esau, his older son, and said, “My son.”

“Yes, Father?” Esau replied.

“I am an old man now,” Isaac said, “and I don’t know when I may die. Take your bow and a quiver full of arrows, and go out into the open country to hunt some wild game for me. Prepare my favorite dish, and bring it here for me to eat. Then I will pronounce the blessing that belongs to you, my firstborn son, before I die.”

But Rebekah overheard what Isaac had said to his son Esau. So when Esau left to hunt for the wild game, she said to her son Jacob, “Listen. I overheard your father say to Esau, ‘Bring me some wild game and prepare me a delicious meal. Then I will bless you in the Lord’s presence before I die.’ Now, my son, listen to me. Do exactly as I tell you. Go out to the flocks, and bring me two fine young goats. I’ll use them to prepare your father’s favorite dish. 10 Then take the food to your father so he can eat it and bless you before he dies.”

11 “But look,” Jacob replied to Rebekah, “my brother, Esau, is a hairy man, and my skin is smooth. 12 What if my father touches me? He’ll see that I’m trying to trick him, and then he’ll curse me instead of blessing me.”

13 But his mother replied, “Then let the curse fall on me, my son! Just do what I tell you. Go out and get the goats for me!”

14 So Jacob went out and got the young goats for his mother. Rebekah took them and prepared a delicious meal, just the way Isaac liked it. 15 Then she took Esau’s favorite clothes, which were there in the house, and gave them to her younger son, Jacob. 16 She covered his arms and the smooth part of his neck with the skin of the young goats. 17 Then she gave Jacob the delicious meal, including freshly baked bread.

18 So Jacob took the food to his father. “My father?” he said.

“Yes, my son,” Isaac answered. “Who are you—Esau or Jacob?”

19 Jacob replied, “It’s Esau, your firstborn son. I’ve done as you told me. Here is the wild game. Now sit up and eat it so you can give me your blessing.”

20 Isaac asked, “How did you find it so quickly, my son?”

“The Lord your God put it in my path!” Jacob replied.

21 Then Isaac said to Jacob, “Come closer so I can touch you and make sure that you really are Esau.” 22 So Jacob went closer to his father, and Isaac touched him. “The voice is Jacob’s, but the hands are Esau’s,” Isaac said. 23 But he did not recognize Jacob, because Jacob’s hands felt hairy just like Esau’s. So Isaac prepared to bless Jacob. 24 “But are you really my son Esau?” he asked.

“Yes, I am,” Jacob replied.

25 Then Isaac said, “Now, my son, bring me the wild game. Let me eat it, and then I will give you my blessing.” So Jacob took the food to his father, and Isaac ate it. He also drank the wine that Jacob served him. 26 Then Isaac said to Jacob, “Please come a little closer and kiss me, my son.”

27 So Jacob went over and kissed him. And when Isaac caught the smell of his clothes, he was finally convinced, and he blessed his son. He said, “Ah! The smell of my son is like the smell of the outdoors, which the Lord has blessed!

28 “From the dew of heaven
    and the richness of the earth,
may God always give you abundant harvests of grain
    and bountiful new wine.
29 May many nations become your servants,
    and may they bow down to you.
May you be the master over your brothers,
    and may your mother’s sons bow down to you.
All who curse you will be cursed,
    and all who bless you will be blessed.”

30 As soon as Isaac had finished blessing Jacob, and almost before Jacob had left his father, Esau returned from his hunt. 31 Esau prepared a delicious meal and brought it to his father. Then he said, “Sit up, my father, and eat my wild game so you can give me your blessing.”

32 But Isaac asked him, “Who are you?”

Esau replied, “It’s your son, your firstborn son, Esau.”

33 Isaac began to tremble uncontrollably and said, “Then who just served me wild game? I have already eaten it, and I blessed him just before you came. And yes, that blessing must stand!”

34 When Esau heard his father’s words, he let out a loud and bitter cry. “Oh my father, what about me? Bless me, too!” he begged.

35 But Isaac said, “Your brother was here, and he tricked me. He has taken away your blessing.”

36 Esau exclaimed, “No wonder his name is Jacob, for now he has cheated me twice.[a] First he took my rights as the firstborn, and now he has stolen my blessing. Oh, haven’t you saved even one blessing for me?”

37 Isaac said to Esau, “I have made Jacob your master and have declared that all his brothers will be his servants. I have guaranteed him an abundance of grain and wine—what is left for me to give you, my son?”

38 Esau pleaded, “But do you have only one blessing? Oh my father, bless me, too!” Then Esau broke down and wept.

39 Finally, his father, Isaac, said to him,

“You will live away from the richness of the earth,
    and away from the dew of the heaven above.
40 You will live by your sword,
    and you will serve your brother.
But when you decide to break free,
    you will shake his yoke from your neck.”

Jacob Flees to Paddan-Aram

41 From that time on, Esau hated Jacob because their father had given Jacob the blessing. And Esau began to scheme: “I will soon be mourning my father’s death. Then I will kill my brother, Jacob.”

42 But Rebekah heard about Esau’s plans. So she sent for Jacob and told him, “Listen, Esau is consoling himself by plotting to kill you. 43 So listen carefully, my son. Get ready and flee to my brother, Laban, in Haran. 44 Stay there with him until your brother cools off. 45 When he calms down and forgets what you have done to him, I will send for you to come back. Why should I lose both of you in one day?”

46 Then Rebekah said to Isaac, “I’m sick and tired of these local Hittite women! I would rather die than see Jacob marry one of them.”

Notas al pie

  1. 27:36 Jacob sounds like the Hebrew words for “heel” and “deceiver.”