Swedish Contemporary Bible

Genesis 24

Isak gifter sig med Rebecka

1Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. 2Abraham sa till sin förvaltare och äldste tjänare: ”Lägg din hand under min höft och 3svär[a] vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av de kanaaneiska flickorna på orten där jag nu bor! 4Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och ta en hustru åt min son Isak där!”

5”Men om jag inte kan hitta en flicka som vill följa med mig till det här landet?” frågade tjänaren, ”ska jag då ta med din son dit, tillbaka till det land som du kommer ifrån?” 6”Nej, det får du inte göra vad som än händer”, svarade Abraham. 7Herren, himlens Gud, förde mig bort från mitt hem, mina fäders land, och svor under ed att ge mig och mina ättlingar detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och du ska finna en flicka därifrån som kan bli min sons hustru. 8Om hon inte vill följa med dig är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.”

9Tjänaren lade då handen under sin herre Abrahams höft och svor en ed att göra så. 10Han tog med sig tio av sin husbondes kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde, och reste till den stad där Nachor bodde, i Aram Naharajim[b]. 11Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

12Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. 13Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”

15Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. 16Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. 17Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.

18”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. 19Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”

20Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. 22När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel[c], och två guldarmband som vägde tio siklar.

23”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” 24”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, 25och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”

26Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren 27och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”

28Flickan sprang hem för att berätta för sin mor och sina närmaste vad som hänt. 29Rebeckas bror Laban skyndade sig ut till mannen vid källan. 30Laban hade sett näsringen och ringarna på sin systers armar och hört henne berätta vad mannen sagt till henne. Då kom han nu till mannen som fortfarande stod med sina kameler vid källan. 31Laban sa till honom: ”Kom, du Herrens välsignade! Varför står du här ute? Vi har redan gjort i ordning ett rum åt dig. Och plats finns också för dina kameler.”

32Då följde mannen med till huset. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder. Sedan gav han vatten åt Abrahams tjänare och hans medresenärer, så att de kunde tvätta sina fötter. 33När maten serverades sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här!” Laban sa: ”Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!”

34”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. 35Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.

36När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. 38Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. 39Jag frågade då min herre: ’Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?’ 40Han svarade: ’Herren, i vars gemenskap jag har levt, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att lyckas, så att du får en hustru åt min son från min släkt och min fars familj. 41Du blir löst från din ed, om mina släktingar, när du kommit till dem, inte vill ge henne åt dig.’

42När jag i dag kom till brunnen, bad jag denna bön: ’Herre, min herre Abrahams Gud, visa mig om du vill låta mitt uppdrag lyckas. 43Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: ”Var snäll och ge mig lite vatten att dricka” 44och hon ska svara: ”Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också.” Låt den flickan vara den som Herren har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son.’

45Innan jag hade slutat tala, kom Rebecka med sin vattenkruka på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde krukan. Jag sa till henne: ’Ge mig vatten att dricka!’ 46Snabbt lyfte hon ner krukan från axeln och sa till mig: ’Javisst, herre, och jag ska ge dina kameler vatten också!’ Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna. 47Då frågade jag henne: ’Vems dotter är du?’ Hon sa till mig: ’Betuels, Nachors och hans hustru Milkas son.’ Då gav jag henne näsringen och armbanden. 48Sedan föll jag ner på marken och tillbad Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. 49Säg därför nu: Vill ni visa godhet och trofasthet mot min husbonde? Vill ni inte, säg mig då det, så vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.”

50Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? 51Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”

52Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner och tillbad inför Herren. 53Sedan gav han Rebecka guld- och silversmycken och kläder. Han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54Sedan åt och drack tjänaren och de män som var med honom och stannade där över natten. När de gick upp nästa morgon sa tjänaren: ”Låt mig resa tillbaka till min husbonde!” 55”Låt Rebecka stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!” bad hennes mor och bror. ”Sedan kan hon resa.” 56Men tjänaren bad: ”Hindra mig inte från att resa! Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats. Låt mig nu återvända till min husbonde.”

57”Nåväl”, sa de. ”Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.” 58Då ropade de på Rebecka. ”Är du villig att resa med denne man?” frågade de henne. Hon svarade: ”Ja, det vill jag.”

59De lät då sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. 60De välsignade Rebecka med denna välsignelse:

”Må du, vår syster,

bli mor till många miljoner!

Måtte dina ättlingar

inta sina fienders städer.”

61Rebecka och hennes tjänarinnor steg sedan upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och började resan tillbaka.

62Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer Lachaj Roi[d]. 63När han en kväll tog en promenad över fälten försjunken i tankar[e], tittade han upp och såg kamelerna komma. 64Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65”Vem är den där mannen, som vandrar över fälten för att möta oss?” frågade hon tjänaren. Han svarade: ”Det är min husbondes son.” Då dolde hon sig i sin slöja. 66Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.

Notas al pie

  1. 24:3 En sedvänja när man svor en ed som återkommer i Gamla testamentet. Den exakta innebörden har gått förlorad.
  2. 24:10 Aram Naharajim betyder Aram vid de två floderna. Man tror att staden låg mellan Eufrat och Tigris, i nordvästra Mesopotamien. Den grekiska översättningen av Aram Naharajim är också helt enkelt Mesopotamien.
  3. 24:22 Se not till 20:16.
  4. 24:62 Beer Lachaj Roi betyder Den Levandes brunn, han som ser mig. Se 16:14.
  5. 24:63 Grundtextens innebörd är osäker.

New Living Translation

Genesis 24

A Wife for Isaac

1Abraham was now a very old man, and the Lord had blessed him in every way. One day Abraham said to his oldest servant, the man in charge of his household, “Take an oath by putting your hand under my thigh. Swear by the Lord, the God of heaven and earth, that you will not allow my son to marry one of these local Canaanite women. Go instead to my homeland, to my relatives, and find a wife there for my son Isaac.”

The servant asked, “But what if I can’t find a young woman who is willing to travel so far from home? Should I then take Isaac there to live among your relatives in the land you came from?”

“No!” Abraham responded. “Be careful never to take my son there. For the Lord, the God of heaven, who took me from my father’s house and my native land, solemnly promised to give this land to my descendants.[a] He will send his angel ahead of you, and he will see to it that you find a wife there for my son. If she is unwilling to come back with you, then you are free from this oath of mine. But under no circumstances are you to take my son there.”

So the servant took an oath by putting his hand under the thigh of his master, Abraham. He swore to follow Abraham’s instructions. 10 Then he loaded ten of Abraham’s camels with all kinds of expensive gifts from his master, and he traveled to distant Aram-naharaim. There he went to the town where Abraham’s brother Nahor had settled. 11 He made the camels kneel beside a well just outside the town. It was evening, and the women were coming out to draw water.

12 “O Lord, God of my master, Abraham,” he prayed. “Please give me success today, and show unfailing love to my master, Abraham. 13 See, I am standing here beside this spring, and the young women of the town are coming out to draw water. 14 This is my request. I will ask one of them, ‘Please give me a drink from your jug.’ If she says, ‘Yes, have a drink, and I will water your camels, too!’—let her be the one you have selected as Isaac’s wife. This is how I will know that you have shown unfailing love to my master.”

15 Before he had finished praying, he saw a young woman named Rebekah coming out with her water jug on her shoulder. She was the daughter of Bethuel, who was the son of Abraham’s brother Nahor and his wife, Milcah. 16 Rebekah was very beautiful and old enough to be married, but she was still a virgin. She went down to the spring, filled her jug, and came up again. 17 Running over to her, the servant said, “Please give me a little drink of water from your jug.”

18 “Yes, my lord,” she answered, “have a drink.” And she quickly lowered her jug from her shoulder and gave him a drink. 19 When she had given him a drink, she said, “I’ll draw water for your camels, too, until they have had enough to drink.” 20 So she quickly emptied her jug into the watering trough and ran back to the well to draw water for all his camels.

21 The servant watched her in silence, wondering whether or not the Lord had given him success in his mission. 22 Then at last, when the camels had finished drinking, he took out a gold ring for her nose and two large gold bracelets[b] for her wrists.

23 “Whose daughter are you?” he asked. “And please tell me, would your father have any room to put us up for the night?”

24 “I am the daughter of Bethuel,” she replied. “My grandparents are Nahor and Milcah. 25 Yes, we have plenty of straw and feed for the camels, and we have room for guests.”

26 The man bowed low and worshiped the Lord. 27 “Praise the Lord, the God of my master, Abraham,” he said. “The Lord has shown unfailing love and faithfulness to my master, for he has led me straight to my master’s relatives.”

28 The young woman ran home to tell her family everything that had happened. 29 Now Rebekah had a brother named Laban, who ran out to meet the man at the spring. 30 He had seen the nose-ring and the bracelets on his sister’s wrists, and had heard Rebekah tell what the man had said. So he rushed out to the spring, where the man was still standing beside his camels. 31 Laban said to him, “Come and stay with us, you who are blessed by the Lord! Why are you standing here outside the town when I have a room all ready for you and a place prepared for the camels?”

32 So the man went home with Laban, and Laban unloaded the camels, gave him straw for their bedding, fed them, and provided water for the man and the camel drivers to wash their feet. 33 Then food was served. But Abraham’s servant said, “I don’t want to eat until I have told you why I have come.”

“All right,” Laban said, “tell us.”

34 “I am Abraham’s servant,” he explained. 35 “And the Lord has greatly blessed my master; he has become a wealthy man. The Lord has given him flocks of sheep and goats, herds of cattle, a fortune in silver and gold, and many male and female servants and camels and donkeys.

36 “When Sarah, my master’s wife, was very old, she gave birth to my master’s son, and my master has given him everything he owns. 37 And my master made me take an oath. He said, ‘Do not allow my son to marry one of these local Canaanite women. 38 Go instead to my father’s house, to my relatives, and find a wife there for my son.’

39 “But I said to my master, ‘What if I can’t find a young woman who is willing to go back with me?’ 40 He responded, ‘The Lord, in whose presence I have lived, will send his angel with you and will make your mission successful. Yes, you must find a wife for my son from among my relatives, from my father’s family. 41 Then you will have fulfilled your obligation. But if you go to my relatives and they refuse to let her go with you, you will be free from my oath.’

42 “So today when I came to the spring, I prayed this prayer: ‘O Lord, God of my master, Abraham, please give me success on this mission. 43 See, I am standing here beside this spring. This is my request. When a young woman comes to draw water, I will say to her, “Please give me a little drink of water from your jug.” 44 If she says, “Yes, have a drink, and I will draw water for your camels, too,” let her be the one you have selected to be the wife of my master’s son.’

45 “Before I had finished praying in my heart, I saw Rebekah coming out with her water jug on her shoulder. She went down to the spring and drew water. So I said to her, ‘Please give me a drink.’ 46 She quickly lowered her jug from her shoulder and said, ‘Yes, have a drink, and I will water your camels, too!’ So I drank, and then she watered the camels.

47 “Then I asked, ‘Whose daughter are you?’ She replied, ‘I am the daughter of Bethuel, and my grandparents are Nahor and Milcah.’ So I put the ring on her nose, and the bracelets on her wrists.

48 “Then I bowed low and worshiped the Lord. I praised the Lord, the God of my master, Abraham, because he had led me straight to my master’s niece to be his son’s wife. 49 So tell me—will you or won’t you show unfailing love and faithfulness to my master? Please tell me yes or no, and then I’ll know what to do next.”

50 Then Laban and Bethuel replied, “The Lord has obviously brought you here, so there is nothing we can say. 51 Here is Rebekah; take her and go. Yes, let her be the wife of your master’s son, as the Lord has directed.”

52 When Abraham’s servant heard their answer, he bowed down to the ground and worshiped the Lord. 53 Then he brought out silver and gold jewelry and clothing and presented them to Rebekah. He also gave expensive presents to her brother and mother. 54 Then they ate their meal, and the servant and the men with him stayed there overnight.

But early the next morning, Abraham’s servant said, “Send me back to my master.”

55 “But we want Rebekah to stay with us at least ten days,” her brother and mother said. “Then she can go.”

56 But he said, “Don’t delay me. The Lord has made my mission successful; now send me back so I can return to my master.”

57 “Well,” they said, “we’ll call Rebekah and ask her what she thinks.” 58 So they called Rebekah. “Are you willing to go with this man?” they asked her.

And she replied, “Yes, I will go.”

59 So they said good-bye to Rebekah and sent her away with Abraham’s servant and his men. The woman who had been Rebekah’s childhood nurse went along with her. 60 They gave her this blessing as she parted:

“Our sister, may you become
    the mother of many millions!
May your descendants be strong
    and conquer the cities of their enemies.”

61 Then Rebekah and her servant girls mounted the camels and followed the man. So Abraham’s servant took Rebekah and went on his way.

62 Meanwhile, Isaac, whose home was in the Negev, had returned from Beer-lahai-roi. 63 One evening as he was walking and meditating in the fields, he looked up and saw the camels coming. 64 When Rebekah looked up and saw Isaac, she quickly dismounted from her camel. 65 “Who is that man walking through the fields to meet us?” she asked the servant.

And he replied, “It is my master.” So Rebekah covered her face with her veil. 66 Then the servant told Isaac everything he had done.

67 And Isaac brought Rebekah into his mother Sarah’s tent, and she became his wife. He loved her deeply, and she was a special comfort to him after the death of his mother.

Notas al pie

  1. 24:7 Hebrew seed; also in 24:60.
  2. 24:22 Hebrew a gold nose-ring weighing a beka [0.2 ounces or 6 grams] and two gold bracelets weighing 10 [shekels] [4 ounces or 114 grams].