Swedish Contemporary Bible

Genesis 18

Herren visar sig för Abraham

1Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.

3”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”

6Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått[a] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8Sedan dukade han fram tjockmjölk[b] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.

9”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10Då sa han[c]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”

13Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.

16Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.

17”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte Herren. 18”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på Herrens väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska Herren uppfylla vad han lovat Abraham.”

Sodom och Gomorra

20Och Herren sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos Herren. [d]23Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26Herren svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.”

27Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.”

29Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.”

30”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.”

31Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.”

32Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.”

33När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.

Notas al pie

  1. 18:6 Tre seamått motsvarar kanske 36 liter (måttenheternas mängd har varierat genom tiderna).
  2. 18:8 Ordets exakta innebörd är något oviss. Det kan betyda någon typ av gräddmjölk, fil, yoghurt, eller smör.
  3. 18:10 Dvs. en av de tre.
  4. 18:22 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: medan HERREN blev kvar hos Abraham för att undvika intrycket att Herren var Abrahams tjänare.

New Living Translation

Genesis 18

A Son Is Promised to Sarah

1The Lord appeared again to Abraham near the oak grove belonging to Mamre. One day Abraham was sitting at the entrance to his tent during the hottest part of the day. He looked up and noticed three men standing nearby. When he saw them, he ran to meet them and welcomed them, bowing low to the ground.

“My lord,” he said, “if it pleases you, stop here for a while. Rest in the shade of this tree while water is brought to wash your feet. And since you’ve honored your servant with this visit, let me prepare some food to refresh you before you continue on your journey.”

“All right,” they said. “Do as you have said.”

So Abraham ran back to the tent and said to Sarah, “Hurry! Get three large measures[a] of your best flour, knead it into dough, and bake some bread.” Then Abraham ran out to the herd and chose a tender calf and gave it to his servant, who quickly prepared it. When the food was ready, Abraham took some yogurt and milk and the roasted meat, and he served it to the men. As they ate, Abraham waited on them in the shade of the trees.

“Where is Sarah, your wife?” the visitors asked.

“She’s inside the tent,” Abraham replied.

10 Then one of them said, “I will return to you about this time next year, and your wife, Sarah, will have a son!”

Sarah was listening to this conversation from the tent. 11 Abraham and Sarah were both very old by this time, and Sarah was long past the age of having children. 12 So she laughed silently to herself and said, “How could a worn-out woman like me enjoy such pleasure, especially when my master—my husband—is also so old?”

13 Then the Lord said to Abraham, “Why did Sarah laugh? Why did she say, ‘Can an old woman like me have a baby?’ 14 Is anything too hard for the Lord? I will return about this time next year, and Sarah will have a son.”

15 Sarah was afraid, so she denied it, saying, “I didn’t laugh.”

But the Lord said, “No, you did laugh.”

Abraham Intercedes for Sodom

16 Then the men got up from their meal and looked out toward Sodom. As they left, Abraham went with them to send them on their way.

17 “Should I hide my plan from Abraham?” the Lord asked. 18 “For Abraham will certainly become a great and mighty nation, and all the nations of the earth will be blessed through him. 19 I have singled him out so that he will direct his sons and their families to keep the way of the Lord by doing what is right and just. Then I will do for Abraham all that I have promised.”

20 So the Lord told Abraham, “I have heard a great outcry from Sodom and Gomorrah, because their sin is so flagrant. 21 I am going down to see if their actions are as wicked as I have heard. If not, I want to know.”

22 The other men turned and headed toward Sodom, but the Lord remained with Abraham. 23 Abraham approached him and said, “Will you sweep away both the righteous and the wicked? 24 Suppose you find fifty righteous people living there in the city—will you still sweep it away and not spare it for their sakes? 25 Surely you wouldn’t do such a thing, destroying the righteous along with the wicked. Why, you would be treating the righteous and the wicked exactly the same! Surely you wouldn’t do that! Should not the Judge of all the earth do what is right?”

26 And the Lord replied, “If I find fifty righteous people in Sodom, I will spare the entire city for their sake.”

27 Then Abraham spoke again. “Since I have begun, let me speak further to my Lord, even though I am but dust and ashes. 28 Suppose there are only forty-five righteous people rather than fifty? Will you destroy the whole city for lack of five?”

And the Lord said, “I will not destroy it if I find forty-five righteous people there.”

29 Then Abraham pressed his request further. “Suppose there are only forty?”

And the Lord replied, “I will not destroy it for the sake of the forty.”

30 “Please don’t be angry, my Lord,” Abraham pleaded. “Let me speak—suppose only thirty righteous people are found?”

And the Lord replied, “I will not destroy it if I find thirty.”

31 Then Abraham said, “Since I have dared to speak to the Lord, let me continue—suppose there are only twenty?”

And the Lord replied, “Then I will not destroy it for the sake of the twenty.”

32 Finally, Abraham said, “Lord, please don’t be angry with me if I speak one more time. Suppose only ten are found there?”

And the Lord replied, “Then I will not destroy it for the sake of the ten.”

33 When the Lord had finished his conversation with Abraham, he went on his way, and Abraham returned to his tent.

Notas al pie

  1. 18:6 Hebrew 3 seahs, about half a bushel or 22 liters.