Swedish Contemporary Bible

Genesis 15

Gud lovar Abram en son

1Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:

”Var inte rädd, Abram!

Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.”

2Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.” [a]3Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”

4Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” 5Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande[b] bli.” 6Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.[c]

7Han sa till honom: ”Jag är Herren, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” 8Men Abram svarade: ”Herre, Herre, hur kan jag veta att jag ska få det här?” 9Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. 10Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte. [d]11Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.

12När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.

13Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. 14Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. 15Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. 16I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.”

17När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.[e]

18Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, 19kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, 20hettiternas, perisséernas, refaéernas, 21amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”

Notas al pie

  1. 15:2 Den sista satsen i versen är svåröversättlig och grundtextens innebörd osäker.
  2. 15:5 Ordagrant: din säd
  3. 15:6 Ordagrant: och han räknade honom det till rättfärdighet
  4. 15:10 Se not till 15:17.
  5. 15:17 Den flammande facklan är en symbol för Guds närvaro. Det var vanligt på den tiden att två parter som ville ingå förbund vandrade mellan två rader av slaktade djur. Innebörden var: ”Om jag bryter förbundet, ska det gå med mig på samma sätt”.

New Living Translation

Genesis 15

The Lord’s Covenant Promise to Abram

1Some time later, the Lord spoke to Abram in a vision and said to him, “Do not be afraid, Abram, for I will protect you, and your reward will be great.”

But Abram replied, “O Sovereign Lord, what good are all your blessings when I don’t even have a son? Since you’ve given me no children, Eliezer of Damascus, a servant in my household, will inherit all my wealth. You have given me no descendants of my own, so one of my servants will be my heir.”

Then the Lord said to him, “No, your servant will not be your heir, for you will have a son of your own who will be your heir.” Then the Lord took Abram outside and said to him, “Look up into the sky and count the stars if you can. That’s how many descendants you will have!”

And Abram believed the Lord, and the Lord counted him as righteous because of his faith.

Then the Lord told him, “I am the Lord who brought you out of Ur of the Chaldeans to give you this land as your possession.”

But Abram replied, “O Sovereign Lord, how can I be sure that I will actually possess it?”

The Lord told him, “Bring me a three-year-old heifer, a three-year-old female goat, a three-year-old ram, a turtledove, and a young pigeon.” 10 So Abram presented all these to him and killed them. Then he cut each animal down the middle and laid the halves side by side; he did not, however, cut the birds in half. 11 Some vultures swooped down to eat the carcasses, but Abram chased them away.

12 As the sun was going down, Abram fell into a deep sleep, and a terrifying darkness came down over him. 13 Then the Lord said to Abram, “You can be sure that your descendants will be strangers in a foreign land, where they will be oppressed as slaves for 400 years. 14 But I will punish the nation that enslaves them, and in the end they will come away with great wealth. 15 (As for you, you will die in peace and be buried at a ripe old age.) 16 After four generations your descendants will return here to this land, for the sins of the Amorites do not yet warrant their destruction.”

17 After the sun went down and darkness fell, Abram saw a smoking firepot and a flaming torch pass between the halves of the carcasses. 18 So the Lord made a covenant with Abram that day and said, “I have given this land to your descendants, all the way from the border of Egypt[a] to the great Euphrates River— 19 the land now occupied by the Kenites, Kenizzites, Kadmonites, 20 Hittites, Perizzites, Rephaites, 21 Amorites, Canaanites, Girgashites, and Jebusites.”

Notas al pie

  1. 15:18 Hebrew the river of Egypt, referring either to an eastern branch of the Nile River or to the Brook of Egypt in the Sinai (see Num 34:5).