Swedish Contemporary Bible

Philemon 1

Hälsning

1Från Paulus, som sitter fängslad för Kristus[a] Jesus skull, och från vår bror Timotheos.

Till vår käre vän och medarbetare Filemon, 2och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos, och till församlingen som möts i ditt hus.

3Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus tackar Gud

4Jag tackar alltid min Gud när jag kommer ihåg dig i mina böner, 5eftersom jag får höra om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6Jag ber att det stöd du har kunnat ge dem på grund av din tro ska få dem att inse hur mycket gott som finns i Kristus. 7Jag har själv blivit mycket glad och uppmuntrad av din kärlek, min bror, eftersom du har gett nytt mod åt de heliga.

Paulus vädjar för slaven Onesimos

8Även om jag i Kristus frimodigt skulle kunna befalla dig vad du kan förväntas göra, 9vill jag nu på grund av kärlek vädja till dig, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Kristus Jesus skull. [b]10Jag vädjar till dig för Onesimos, mitt barn, som jag fått här i fängelset. 11Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos[c] förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.

12När jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv. 13Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för evangeliets skull. 14Men jag ville inte göra någonting utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja. 15Kanske var det därför han skildes från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid, 16men inte längre som en slav, utan något mycket mer: en älskad bror. För mig är han mycket kär, men för dig måste han vara det ännu mer, både som människa och som en som tillhör Herren.

17Om du ser mig som din vän, så ta emot honom på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig. 18Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 19Jag, Paulus, skriver här med min egen hand[d]: Jag ska betala tillbaka. Att du sedan har en ännu större skuld till mig – dig själv, är en annan sak. 20Ja, min bror, låt mig nu få nytta[e] av dig i Herren. Gör mig lättad och glad för Kristus skull.

21Detta skriver jag, fullt övertygad om att du kommer att göra det jag ber dig om och mer än så.

Sluthälsning

22Så ber jag dig om en sak till: ha ett rum i ordning åt mig, för jag hoppas att ni tack vare era böner ska få återse mig.

23Epafras, som också sitter fängslad här för Kristus Jesus skull, hälsar till dig. 24Det gör också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.

25Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er ande.

Notas al pie

  1. 1:1 Se not till Matt 1:1.
  2. 1:9 Alternativ översättning: Paulus, en representant för Jesus Kristus som nu också sitter i fängelse för hans skull.
  3. 1:11 Namnet Onesimos betyder nyttig.
  4. 1:19 Paulus dikterade brevet för en annan men skrev detta själv, för att Filemon skulle veta att det var Paulus som lovade att betala tillbaka.
  5. 1:20 Möjligtvis en ytterligare ordlek med namnet Onesimus, jfr v. 11.

The Message

Philemon

1-3 I, Paul, am a prisoner for the sake of Christ, here with my brother Timothy. I write this letter to you, Philemon, my good friend and companion in this work—also to our sister Apphia, to Archippus, a real trooper, and to the church that meets in your house. God’s best to you! Christ’s blessings on you!

4-7 Every time your name comes up in my prayers, I say, “Oh, thank you, God!” I keep hearing of the love and faith you have for the Master Jesus, which brims over to other believers. And I keep praying that this faith we hold in common keeps showing up in the good things we do, and that people recognize Christ in all of it. Friend, you have no idea how good your love makes me feel, doubly so when I see your hospitality to fellow believers.

To Call the Slave Your Friend

8-9 In line with all this I have a favor to ask of you. As Christ’s ambassador and now a prisoner for him, I wouldn’t hesitate to command this if I thought it necessary, but I’d rather make it a personal request.

10-14 While here in jail, I’ve fathered a child, so to speak. And here he is, hand-carrying this letter—Onesimus! He was useless to you before; now he’s useful to both of us. I’m sending him back to you, but it feels like I’m cutting off my right arm in doing so. I wanted in the worst way to keep him here as your stand-in to help out while I’m in jail for the Message. But I didn’t want to do anything behind your back, make you do a good deed that you hadn’t willingly agreed to.

15-16 Maybe it’s all for the best that you lost him for a while. You’re getting him back now for good—and no mere slave this time, but a true Christian brother! That’s what he was to me—he’ll be even more than that to you.

17-20 So if you still consider me a comrade-in-arms, welcome him back as you would me. If he damaged anything or owes you anything, chalk it up to my account. This is my personal signature—Paul—and I stand behind it. (I don’t need to remind you, do I, that you owe your very life to me?) Do me this big favor, friend. You’ll be doing it for Christ, but it will also do my heart good.

21-22 I know you well enough to know you will. You’ll probably go far beyond what I’ve written. And by the way, get a room ready for me. Because of your prayers, I fully expect to be your guest again.

23-25 Epaphras, my cellmate in the cause of Christ, says hello. Also my coworkers Mark, Aristarchus, Demas, and Luke. All the best to you from the Master, Jesus Christ!