Nya Levande Bibeln

2 Samuelsboken 5

David kung över hela Israel

1Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.

Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.

Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.

4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.

David intar Jerusalem

David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där.Du kommer aldrig in här, sa jebuseerna till honom. Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån! De trodde nämligen att de var säkra.

Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.

När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer. Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!

Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.

10 Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.

11 Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.

12 David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.

13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.

14-16 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem:Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filisteerna

17 När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen

18 medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.

19 Sedan frågade David Herren: Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem? Herren svarade: Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!

20 Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. Herren har gjort det! utropade han. Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod. Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.

21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.

22 Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.

23 När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!

24 Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem.

25 Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.

O Livro

2 Samuel 5

David reina sobre Israel

11/2 Representantes de todas as tribos de Israel vieram ter com David em Hebrom oferecer-lhe a garantia da sua lealdade: “Somos do mesmo sangue que tu”, disseram. “Mesmo quando Saul era o monarca, tu eras o nosso verdadeiro chefe. Foi o Senhor mesmo quem disse que deverias ser o pastor e o guia do seu povo.” Então David fez um pacto diante do Senhor com os líderes de Israel ali em Hebrom e eles coroaram-no rei de Israel.

4/5 (David já era rei de Judá, havia sete anos, desde a idade de trinta anos. Portanto governou por trinta e três anos em Jerusalém como soberano tanto de Israel como de Judá; ao todo o seu reinado foi de quarenta anos.)

David conquista Jerusalém

6/7 David decidiu levar as suas tropas até Jerusalém para combater contra os jebuseus que ali viviam. “Nunca entrarás aqui”, tinham-lhe dito. “Até os nossos cegos e coxos poderiam enfrentar-te!” Porque pensavam que estavam muito seguros. No entanto David e os seus homens derrotaram-nos e capturaram a fortaleza de Sião, agora chamada a cidade de David.

Quando a mensagem insultuosa dos defensores da cidade havia chegado ao conhecimento de David, este dissera aos soldados: “Subam através do túnel de abastecimento de água à cidade e destruam esses tais cegos e coxos, que eu aborreço”. (E esta é a origem do dito actual de “Nem cego nem coxo entrará aí!”.) 9/10 David estabeleceu-se na fortaleza de Sião, por isso passou a chamar-se cidade de David. Então, começando no velho bairro da cidade chamado Milo, empreendeu uma série de construções, em direcção ao norte até ao actual centro da cidade. Assim David se foi tornando cada vez mais forte, porque o Senhor Deus dos céus estava com ele.

11/12 O rei Hirão de Tiro mandou muita madeira de cedro, carpinteiros e pedreiros para a construção de um palácio para David. Este deu-se conta da razão por que o Senhor o tinha feito rei e tinha abençoado tanto a sua acção — era porque Deus queria fazer muitos benefícios a Israel, o seu povo eleito.

13/16 Após se ter mudado de Hebrom para Jerusalém, David casou com outras mulheres e concubinas, de quem teve muitos filhos e filhas. São estes os que lhe nasceram em Jerusalém: Samua, Sobabe, Natã, Salomão, Ibar, Elisua, Nefegue, Jafia, Elisama, Eliada, Elifelete.

David derrota os filisteus

17 Quando os filisteus ouviram que David tinha sido coroado rei de Israel, tentaram atacá-lo; mas David foi avisado disso e preparou a sua posição na fortaleza. 18/19 Os filisteus chegaram e espalharam-se pelo vale de Refaim. David perguntou ao Senhor: “Deverei sair e travar luta contra eles? Entregar-mos-ás nas mãos?”

E o Senhor respondeu: “Sim podes avançar, porque hei-de entregar-tos.”

20/22 Então David travou combate contra eles em Baal-Perazim e derrotou-os. “Foi o Senhor o responsável por isto”, exclamava ele. “O Senhor irrompeu contra os meus inimigos como uma avalanche.” Por isso chamou àquele lugar Avalanche. Por essa altura David e as suas tropas confiscaram muitos ídolos que os filisteus tinham abandonado. Os filisteus tornaram a tomar posições de luta contra os israelitas e espalharam-se pelo vale de Refaim.

23/24 Quando David voltou a perguntar ao Senhor o que devia fazer, foi assim a resposta: “Desta vez não os ataques frontalmente. Vai por detrás deles e aparece-lhes por entre as amoreiras. Quando ouvires um ruído como o de gente marchando por de cima das amoreiras, então ataca! Porque isso significará que o Senhor te preparou o caminho e que os destruirás.” 25 David fez segundo as instruções dadas pelo Senhor e destruiu os filisteus desde Geba a Gezer.