Swedish Contemporary Bible

2 Peter 1

Hälsning

1Från Simon Petrus, som är tjänare och apostel[a] åt Jesus Kristus.

Till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.

2Allt rikare nåd och frid åt er genom kunskap om Gud och vår Herre Jesus.

Tron måste följas av praktisk handling

3Allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt gett oss genom kunskapen om honom som kallade oss i sin härlighet och ärbarhet. 4Därigenom har han gett oss sina dyrbara och stora löften, för att ni tack vare dem ska få del av den gudomliga naturen, efter att ha kommit undan den korruption som finns i den här världen på grund av onda begär.

5Gör därför allt för att omsätta er tro i praktisk handling och öka er kunskap, 6och utöver kunskap självbehärskning, utöver självbehärskning uthållighet, utöver uthållighet gudsfruktan, 7utöver gudsfruktan vänskap mellan trossyskonen, och utöver vänskapen syskonkärlek. 8För ju mer dessa egenskaper finns hos er och får växa till, desto mer användbara och produktiva blir ni i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus. 9Men den som saknar dem är blind och närsynt och har glömt att han blivit renad från sina tidigare synder.

10Syskon, gör därför ert bästa för att bekräfta er kallelse och ställning som utvalda. Gör ni det, kommer ni aldrig att falla, 11utan ni ska välkomnas att träda in i vår Herre och Frälsare Jesus Kristus eviga rike.

12Därför tänker jag fortsätta att påminna er om allt detta, även om ni redan känner till det och håller fast vid den sanning som ni äger. 13Men jag ser det som befogat att fortsätta att påminna er, så länge jag lever kvar i min kropps tält. 14Jag vet ju att jag snart måste lämna det, för det har vår Herre Jesus Kristus låtit mig veta. 15Därför vill jag göra allt för att ni alltid ska minnas detta efter att jag är borta.

Profeternas budskap om Jesus är sant

16Det var inte några skickligt uttänkta myter vi följde när vi berättade för er om vår Herre Jesus Kristus makt och ankomst, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. 17Han fick äran och härligheten från Gud Fadern, när en röst kom till honom från den majestätiska härligheten: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.” 18Vi hörde själva den rösten när vi var med honom på det heliga berget.[b]

19Så mycket säkrare står nu det profetiska budskapet för oss, och ni gör väl om ni håller er till det, som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills morgonstjärnan[c] går upp i era hjärtan.

20Men framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kunnat läggas ut av profeten själv. 21Ingen profetia har ju kommit till av mänsklig vilja, utan den heliga Anden har drivit människor till att tala vad de fått av Gud.

Notas al pie

  1. 1:1 Eller sändebud.
  2. 1:18 Mark 9:2-7 och Luk 9:28-35.
  3. 1:19 Morgonstjärnan syftar på Kristus och var en symbol för seger och makt. Jfr Upp 22:16.

Spanish, Castilian (La Nueva Biblia al Día)

2 Peter 1

1Simón Pedro, siervo y apóstol de Jesucristo, a todos los que por la justicia de nuestro Dios y Salvador Jesucristo habéis llegado a poseer una fe como la nuestra, igualmente preciosa.

2Que la gracia y la paz de Dios os sean multiplicadas, para que crezcáis más y más en el conocimiento de Dios y de nuestro Señor Jesucristo.

Firmeza en el llamamiento “y en la elección

3Todo lo que nos es necesario para vivir de una manera verdaderamente piadosa nos ha sido otorgado por Dios, por su poder soberano y merced al conocimiento de aquel que ha querido compartir con nosotros la gloria y la excelencia que le son propias; 4juntamente con las cuales nos ha concedido sus más preciosas y grandes promesas, mediante las cuales, habiendo huido vosotros de la corrupción que en este mundo causan los malos deseos, sois hechos partícipes de la naturaleza divina.

5Por lo tanto no dejéis de esforzaros en añadir a vuestra fe la buena conducta, a la buena conducta el conocimiento de la voluntad de Dios, 6al conocimiento de la voluntad de Dios el dominio propio, al dominio propio la paciencia, a la paciencia la piedad, “ 7a la piedad el afecto fraternal, y al afecto fraternal la plenitud del amor.

8Si en todos y cada uno de vosotros están y prosperan estas virtudes, no resultará vano e infructuoso el conocimiento que ya habéis alcanzado de nuestro Señor Jesucristo. 9En cambio, el que carece de ellas es una persona corta de vista. Más aún, es como un ciego que anda a tientas, sin recordar que fue purificado de sus pecados para vivir limpiamente delante del Señor.

10Por eso, hermanos míos, procurad poner de manifiesto con vuestra vida y conducta el hecho firme de que Dios os ha elegido “y llamado. Así nunca caeréis, “ 11sino que amplia y generosamente abrirá Dios para vosotros las puertas del reino eterno de nuestro Señor y Salvador Jesucristo.

La veracidad de la Escritura

12Por mi parte, jamás dejaré de recordaros estas cosas, aun cuando vosotros ya las sepáis y permanezcáis firmes en la verdad que profesáis. 13-1A ese respecto me parece oportuno mantener despierta vuestra memoria, porque nuestro Señor Jesucristo me ha revelado que mis días en este mundo están contados y que pronto tendré que abandonarlo. Pero mientras viva en mi cuerpo actual, quiero retener vuestra atención, 15con la esperanza de que se os grabe en la mente lo que estoy diciendo y no lo olvidéis ni aun pasado mucho tiempo después de mi partida.

16No penséis que las cosas que os hemos contado acerca del poder de nuestro Señor Jesucristo y de su presencia son meras fábulas ingeniosamente construidas. De ninguna manera, sino que nosotros, con nuestros propios ojos, contemplamos su majestad 17-1allá en el monte santo, cuando resplandeció con la honra y la gloria que recibió de Dios Padre. Y oímos entonces aquella voz gloriosa, impresionante, que venía del cielo y decía: “Este es mi Hijo amado: en él me complazco”.

19De ese modo se nos confirmó el mensaje profético, al que vosotros haréis bien en prestar la mayor atención, porque las profecías son como lámparas que están encendidas en medio de la oscuridad, hasta que amanezca el día y la estrella de la mañana resplandezca en vuestros corazones.

20A este propósito es importante reconocer que ninguna profecía de las Escrituras debe interpretarse a capricho de nadie en particular, 21del mismo modo que nunca las profecías fueron fruto de una iniciativa humana, sino que fue el Espíritu Santo el que impulsó a los profetas a comunicar sus mensajes.