Swedish Contemporary Bible

2 Chronicles 5

1När allt arbete Salomo gjorde för Herrens hus var klart, förde han in det som blivit helgat åt Herren av hans far David: silvret och guldet och alla kärlen, och lade dem i skattkammaren i Guds hus.

Salomo inviger templet

Arken förs till templet

(1 Kung 8:1-13)

2Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna till Jerusalem, för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. 3Alla israeliterna samlades hos kungen för högtiden i sjunde månaden.

4När alla Israels äldste hade kommit, lyfte leviterna arken. 5De bar upp arken och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. De levitiska prästerna hämtade dem dit. 6Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.

7Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, 8som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. 9Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag.

10Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.

11Prästerna lämnade helgedomen. Alla prästerna hade renat sig, oberoende av avdelning. 12Alla de levitiska sångarna, Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar, var klädda i fint linne och stod på östra sidan om altaret med cymbaler, harpor och lyror, tillsammans med 120 präster som blåste i trumpeter, 13och tillsammans stämde trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. När trumpeterna, cymbalerna och de övriga instrumenten ljöd, prisade man Herren:

”Han är god.

Hans nåd varar i evighet.”

Då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln, 14så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring. Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Nueva Versión Internacional

2 Crónicas 5

1Una vez terminada toda la obra que había mandado hacer para el templo del Señor, Salomón hizo traer el oro, la plata y todos los utensilios que su padre David había consagrado, y los depositó en el tesoro del templo de Dios.

El arca del pacto

Entonces Salomón mandó que los ancianos de Israel, y todos los jefes de las tribus y los patriarcas de las familias israelitas, se congregaran en Jerusalén para trasladar el arca del pacto del Señor desde Sión, la Ciudad de David. Así que durante la fiesta del mes séptimo todos los israelitas se congregaron ante el rey. Cuando llegaron todos los ancianos de Israel, los levitas alzaron el arca. Los sacerdotes y los levitas la trasladaron junto con la Tienda de reunión y con todos los utensilios sagrados que había en ella.

El rey Salomón y toda la asamblea de Israel reunida delante del arca sacrificaron ovejas y bueyes en tal cantidad que fue imposible llevar la cuenta. Luego los sacerdotes llevaron el arca del pacto del Señor a su lugar en el santuario interior del templo, que es el Lugar Santísimo, y la pusieron bajo las alas de los querubines. Con sus alas extendidas sobre ese lugar, los querubines cubrían el arca y sus travesaños. Los travesaños eran tan largos que sus extremos se podían ver desde el arca delante del Lugar Santísimo, aunque no desde afuera; y ahí han permanecido hasta hoy. 10 En el arca solo estaban las dos tablas que Moisés había colocado en ella en Horeb, donde el Señor hizo un pacto con los israelitas después de que ellos salieron de Egipto.

11 Los sacerdotes se retiraron del Lugar Santo. Todos los sacerdotes allí presentes, sin distinción de clases, se habían santificado. 12 Todos los levitas cantores —es decir, Asaf, Hemán, Jedutún, sus hijos y sus parientes— estaban de pie en el lado este del altar, vestidos de lino fino y con címbalos, arpas y liras. Junto a ellos estaban ciento veinte sacerdotes que tocaban la trompeta.

13 Los trompetistas y los cantores alababan y daban gracias al Señor al son de trompetas, címbalos y otros instrumentos musicales. Y, cuando tocaron y cantaron al unísono: «El Señor es bueno; su gran amor perdura para siempre», una nube cubrió el templo del Señor. 14 Por causa de la nube, los sacerdotes no pudieron celebrar el culto, pues la gloria del Señor había llenado el templo.