Swedish Contemporary Bible

Genesis 49

Jakob profeterar över sina söner

(5 Mos 33:1-29)

1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.

2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,

lyssna till Israel, er far!

3Ruben, du min förstfödde, min styrka,

den första frukten av min kraft.

Du är den högste i ära, den störste i kraft.

4Men du är som svallande vatten,

därför ska du inte längre räknas som den förste,

för du gick till din fars säng,

du vanhelgade min bädd.

5Simon och Levi är bröder,

våldet är deras svärd.[a]

6Jag vill inte delta i deras råd,

inte vara i deras sällskap.

I vrede har de dödat män,

och oxar har de stympat i sitt övermod.

7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam

och deras grymhet som är så enorm.

Därför ska jag skingra dem i Jakob,

sprida ut dem till hela Israel.

8Juda, dina bröder kommer att prisa dig.

Du kommer att förgöra dina fiender.

Din fars söner ska böja sig inför dig.

9Juda är ett ungt lejon,

som reser sig från sitt byte.

Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.

Vem vågar oroa honom?

10Spiran ska inte vika från Juda,

och inte härskarstaven från hans hand,

förrän den kommer som den tillhör.[b]

Alla folk ska lyda honom.

11Han binder sin åsna vid en vinstock,

ja, åsnefölet vid en utvald gren.

Han tvättar sina kläder i vin

och sin mantel i druvornas blod.

12Hans ögon är mörkare än vin

och hans tänder är vitare än mjölk.

13Sebulon ska bo vid havets strand

och bli en hamn för skeppen,

med sina gränser utsträckta till Sidon.

14Isaskar är en stark åsna,

som vilar bland fållorna.[c]

15När han ser hur skön viloplatsen är

och hur gott landet är,

böjer han sig ner

och går in under bördan av tvångsarbete.

16Dan[d] ska ge sitt folk rättvisa,

som en av stammarna i Israel.

17Han ska vara som en orm på vägen,

en huggorm på stigen,

som stinger hästen i hälen,

så att dess ryttare faller av baklänges.

18Jag väntar på räddning från dig, Herre!

19Ett band av rövare ska överfalla Gad[e],

men han ska falla dem i ryggen.

20Asher ska laga till utsökta maträtter

som passar en konungs bord.

21Naftali är som en hind, som man släppt lös

och som föder välskapta kalvar[f].

22Josef är ett ungt fruktträd,

ett ungt fruktträd vid källan.

Hans grenar når över muren.

23Han ansätts bittert av skyttarna,

av bågskyttar som går till anfall,

24men han håller sin båge stadigt med fast arm,

för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.

25Din fars Gud ska hjälpa dig,

den Väldige ska välsigna dig

med himlens välsignelser ovanifrån

och med djupets välsignelser underifrån,

med bröstets och livmoderns välsignelser.

26Din fars välsignelser sträcker sig högre

än de uråldriga bergen,[g]

än de eviga höjdernas härlighet.

Detta ska vara välsignelserna över Josef,

över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.

27Benjamin är en hungrig varg.

Han uppslukar sitt rov på morgonen,

och på kvällen delar han bytet.”

28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.

29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”

33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.

Notas al pie

  1. 49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
  2. 49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
  3. 49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
  4. 49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma.
  5. 49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.
  6. 49:21 Eller talar vackra ord.
  7. 49:26 Eller: än mina fäders välsignelser

Hoffnung für Alle

1 Mose 49

Jakobs Segen für seine Söhne

1Danach ließ Jakob alle seine Söhne herbeirufen. »Kommt an mein Bett«, forderte er sie auf, »ihr sollt wissen, was die Zukunft für euch bereithält. Meine Söhne, kommt zu mir, hört, was euer Vater Israel euch zu sagen hat!

Ruben, du bist mein erster Sohn, geboren in der Zeit meiner größten Kraft. Du nimmst den höchsten Rang ein, genießt das größte Ansehen. Aber du kannst dich nicht im Zaum halten – darum wirst du nicht der Erste bleiben. Mit einer meiner Frauen hast du geschlafen und so das Ehebett deines eigenen Vaters entweiht.

Simeon und Levi haben sich verbrüdert: Ihre Schwerter haben sie zu Mord und Totschlag missbraucht. Mit ihren finsteren Plänen will ich nichts zu tun haben, von ihren Vorhaben halte ich mich fern. In blinder Wut brachten sie Menschen um, mutwillig schnitten sie Stieren die Sehnen durch. Weil sie im Zorn so hart und grausam waren, müssen sie die Folgen tragen: Ihre Nachkommen erhalten kein eigenes Gebiet, sondern wohnen verstreut in ganz Israel.

Juda, dich loben deine Brüder! Du bezwingst deine Feinde und wirst von allen Söhnen deines Vaters verehrt. Mein Sohn, du bist wie ein junger Löwe, der gerade seine Beute gerissen hat. Majestätisch legt er sich daneben. Wer würde es wagen, ihn zu stören? 10 Juda, immer behältst du das Zepter in der Hand, Könige gehen aus deinem Stamm hervor – bis ein großer Herrscher kommt,[a] dem alle Völker dienen. 11 Juda wäscht seine Kleider in Wein – im Überfluss kann er den Saft der Trauben genießen; achtlos bindet er seinen Esel am besten Weinstock an – es wächst ja genug davon in seinem Land. 12 Seine Augen sind dunkler als Wein und seine Zähne weißer als Milch.

13 Sebulon – nah beim Meer wird er wohnen, sein Ufer ist ein Hafen für Schiffe. Bis nach Sidon erstreckt sich sein Gebiet.

14 Issachar gleicht einem knochigen Esel, der zwischen den beiden Satteltaschen ruht. 15 Für ein Stück gutes Land macht er sich zum Sklaven,[b] sein Rücken beugt sich unter der schweren Last.

16 Dan verhilft seinem Volk zum Recht – nicht weniger, als die anderen Stämme in Israel es tun. 17 Er ist wie eine kleine, aber giftige Schlange am Wegrand. Sie greift ein Pferd an, und nach ihrem Biss fällt der Reiter zu Boden.

18 O Herr, ich warte darauf, dass du uns rettest!

19 Gad wird von plündernden Horden bedrängt, aber er treibt sie zurück und schlägt sie in die Flucht.

20 Assers Land bringt reiche Ernte; köstliche Früchte wachsen dort, es sind wohlschmeckende Speisen sogar für Könige.

21 Naftali gleicht einer Hirschkuh, die leichtfüßig umherläuft und schöne Kälber wirft.

22 Josef, du bist wie ein fruchtbarer Baum, der an einer Quelle wächst und dessen Zweige eine Mauer überragen. 23 Manche hegen böse Absichten gegen dich und greifen dich an, sie verfolgen dich mit Pfeil und Bogen, 24 aber dein Bogen bleibt unzerbrechlich. Deine Arme und Hände sind stark, weil Jakobs mächtiger Gott dir hilft. Er sorgt für Israel wie ein Hirte, gibt dem Volk Sicherheit wie ein starker Fels. 25 Ja, der allmächtige Gott, dem schon dein Vater gedient hat, wird dir beistehen. Er ist es, der dich mit seinem Segen beschenkt: Regen bewässert dein Land von oben, und das Wasser aus den Tiefen der Erde macht deine Felder fruchtbar; Menschen und Tiere vermehren sich und breiten sich aus. 26 Stell dir die Berge vor, deren Gipfel bis in den Himmel ragen: Dein Wohlstand und Segen wird noch viel größer sein![c] Dies steht dir zu, denn du nimmst einen besonderen Platz unter deinen Brüdern ein.

27 Benjamin gleicht einem reißenden Wolf, der morgens seine Feinde verschlingt und abends seine Beute teilt.«

28 Jedem seiner zwölf Söhne sagte Jakob ein besonderes Segenswort. Es galt zugleich für die zwölf Stämme Israels, die von ihnen abstammen sollten. 29-30 »Ich muss bald sterben«, sagte er dann zu seinen Söhnen, »begrabt mich in unserem Familiengrab! Es ist die Höhle in Kanaan, bei Machpela, östlich von Mamre. Abraham hat sie dem Hetiter Efron abgekauft. 31 Dort sind schon Abraham und Sara, Isaak und Rebekka begraben, und dort habe ich Lea beigesetzt. 32 Die Höhle mit dem Grundstück gehört uns. Begrabt auch mich dort!«

33 Nachdem Jakob seinen letzten Willen erklärt hatte, legte er sich aufs Bett zurück und starb; so wurde er im Tod mit seinen Vorfahren vereint.

Notas al pie

  1. 49,10 Wörtlich: bis Schilo kommt. – Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.
  2. 49,15 Oder: nimmt er harte Arbeit auf sich.
  3. 49,26 Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.