Swedish Contemporary Bible

1 Kings 1

Salomos regeringstid

(1:1—11:43)

Salomo blir kung

Adonia försöker ta makten

1När kung David blev mycket gammal, var han frusen av sig och kunde inte bli varm hur många filtar man än bredde på honom. 2Hans tjänare sade då till honom: ”Herre, låt oss leta reda på en ung jungfru åt kungen, en som ska ta hand om dig, kung, och sköta om dig! Hon kan ligga i din famn så att du, min herre och kung, blir varm!”

3Man sökte över hela landet för att få tag på en ung, vacker flicka och slutligen fann man Avishag från Shunem som fördes till kungen. 4Hon var mycket vacker och hon tog hand om kungen och passade upp honom, men kungen hade inget intimt umgänge med henne.

5Adonia, vars mor var Haggit, upphöjde sig själv och talade om att han skulle bli kung. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen. 6Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga varför han uppförde sig så. Adonia såg mycket bra ut och han var född efter Absalom. 7Han förhandlade med Joav, Serujas son, och prästen Evjatar och de gav honom sitt stöd. 8Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Shimi, Rei och Davids livgarde höll inte med Adonia.

9Adonia offrade får, tjurar och gödkalvar vid Ormstenen nära Rogelkällan. Han bjöd alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst. 10Men han bjöd inte in profeten Natan, Benaja, livgardet och sin bror Salomo.

11Då frågade profeten Natan Salomos mor Batseba: ”Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det? 12Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra som jag råder dig. 13Du ska genast gå till kung David och fråga honom: ’Min herre och kung, har du inte med en ed lovat mig, din tjänarinna, att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia nu blivit kung?’ 14Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger.”

15Batseba gick till den gamle kungen i hans rum där Avishag skötte om honom. 16Batseba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: ”Vad önskar du?”

17”Min herre och kung”, svarade hon. ”Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig, din tjänarinna, att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen, 18men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det! 19Han har offrat oxar, gödkalvar och en mängd får och han har bjudit alla dina söner och prästen Evjatar och Joav, överbefälhavaren för hären, men inte din tjänare Salomo. 20Nu är hela Israels ögon riktade mot dig, min herre och kung, för att du ska kungöra vem som ska efterträda dig på tronen. 21Annars kommer min son Salomo och jag att betraktas som brottslingar så snart du, min herre och kung, är borta och vilar hos dina fäder.”

22Medan hon fortfarande talade med kungen, kom profeten Natan. 23Man meddelade kungen att profeten Natan var där och Natan kom in till kungen. Han bugade sig djupt för kungen med ansiktet mot marken 24och frågade: ”Min herre och kung, har du utsett Adonia att bli kung efter dig? 25I dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och han har inbjudit kungasönerna, befälhavarna för hären och prästen Evjatar. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: ’Länge leve kung Adonia!’ 26Men mig, din tjänare, prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjänare Salomo har han inte bjudit. 27Har detta skett med din vetskap, kung, utan att du sagt ett ord till dina tjänare om vem som ska efterträda dig på tronen?”

David gör Salomo till tronföljare

28”Kalla tillbaka Batseba!” sa David. Batseba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.

29Kung David gav då ett löfte under ed: ”Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror, 30idag ska jag fullfölja vad jag med ed lovat inför Herren, Israels Gud: din son Salomo ska bli kung efter mig och sitta på min tron.”

31Då bugade sig Batseba djupt inför honom med ansiktet mot marken och sa: ”Må min herre och kung David leva i evighet!”

32”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son”, befallde kungen.

När de kom inför kungen, 33sa han till dem: ”Ta med er mina män och för Salomo till Gichon! Han ska rida på min egen mulåsna. 34Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i horn och ropa: ’Länge leve kung Salomo!’ 35För honom sedan tillbaka hit och han ska sätta sig på min tron som den nye kungen i mitt ställe, för jag har utsett honom till furste över Israel och Juda.”

36”Amen! Må Herren min herre kungens Gud bekräfta detta”, svarade Benaja, Jojadas son. 37”Må Herren vara med Salomo på samma sätt som han har varit med dig, min herre och kung David, och må hans rike bli ännu mäktigare än ditt!”

38Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick därifrån med keretéerna och peletéerna och tog med sig Salomo till Gichon och han red på kung Davids egen mulåsna. 39Sadok tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Man blåste i horn och allt folket ropade: ”Länge leve kung Salomo!”

40Sedan återvände de alla efter honom under flöjtspel och jubelrop så att marken skakade. 41Adonia och hans gäster hörde också all uppståndelsen just som de skulle avsluta sin fest. ”Vad är det för larm som hörs från staden?” frågade Joav när han hörde hornsignalerna.

42Innan han hunnit säga mer, kom prästen Evjatars son Jonatan. ”Kom hit”, sa Adonia. ”En man som du kommer säkert med goda nyheter!” 43”Nej”, ropade Jonatan. ”Vår herre kung David har gjort Salomo till kung! 44Han har skickat med honom prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, keretéerna och peletéerna och de har satt Salomo på kungens mulåsna. 45Sadok och Natan har smort honom till kung i Gichon. Nu har de just kommit tillbaka jublande och hela staden firar det. Det är därför det är ett sådant oväsen. 46Salomo sitter redan på tronen 47och de styrande har kommit för att gratulera vår kung David och säger: ’Må din Gud göra Salomos namn ännu större än ditt och hans välde ännu större än ditt!’ Kung David tillbad Herren på sin bädd 48och sa: ’Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har utsett en efterträdare på min tron och låtit mig få se det med egna ögon!’ ”

49Då flydde Adonia och hans gäster i panik åt olika håll. 50I sin fruktan för Salomo rusade Adonia fram till altaret och grep tag i dess horn.

51Man berättade för Salomo: ”Adonia är rädd för kung Salomo och har gripit tag i altarets horn. Han säger: ’Kung Salomo måste svära att han inte dödar mig, sin tjänare, med svärd!’ ” 52Salomo svarade: ”Om han är en uppriktig man kommer inte ett hår på hans huvud att falla till marken, men om han gör något ont måste han dö.”

53Kung Salomo lät hämta Adonia från altaret. När han kom, bugade han sig djupt för kungen, men Salomo sa till honom: ”Ge dig iväg hem!”

Amplified Bible

1 Kings 1

David in Old Age

1Now King David was [a]old, advanced in years; they covered him with clothes, but he could not get warm. So his servants said to him, “Let a young virgin be found for my lord the king and let her attend him and become his nurse; let her lie against your chest, so that my lord the king may feel warm.” So they searched for a beautiful girl throughout the territory of Israel, and found Abishag the [b]Shunammite, and brought her to the king. The girl was very beautiful; and she became the king’s nurse and served him, but the king [c]was not intimate with her.

Then Adonijah the son of [David’s wife] Haggith exalted himself, saying, “I [the eldest living son] will be king.” So [following Absalom’s example] he prepared for himself chariots and horsemen, and fifty men to run before him. His father [David] had [d]never rebuked him at any time by asking, “Why have you done this?” Adonijah was also a very handsome man, and he was born after Absalom. He had conferred with [e]Joab the son of Zeruiah [David’s half sister] and with Abiathar the priest; and they followed Adonijah and helped him. But Zadok the priest, Benaiah the son of Jehoiada, Nathan the prophet, Shimei, Rei, and David’s [f]most formidable warriors did not side with Adonijah [in his desire to become king].

Adonijah sacrificed sheep and oxen and fattened steers by the Stone of Zoheleth, which is beside [the well] En-rogel; and he invited all his brothers, the king’s sons, and all the men of Judah, the king’s servants [to this feast]. 10 But he did not invite Nathan the prophet, Benaiah, the most formidable warriors, or his brother Solomon.

Nathan and Bathsheba

11 Then Nathan spoke to Bathsheba the mother of Solomon, “Have you not heard that Adonijah the son of Haggith has become king, and David our lord does not know about it? 12 Come now, please let me advise you and save your life and the life of your son Solomon. 13 Go at once to King David and say to him, ‘Did you not, my lord, O king, swear to your maidservant, saying, “Solomon your son shall certainly be king after me, and he shall sit on my throne”? Why then has Adonijah become king?’ 14 Behold, while you are still there speaking with the king, I will come in after you and confirm your words.”

15 So Bathsheba went to the king in his bedroom. Now the king was very old and weak, and Abishag the Shunammite was attending the king. 16 So Bathsheba bowed down and paid respect to the king. And the king said, “[g]What do you wish?” 17 She said to him, “My lord, you swore by the Lord your God to your maidservant, saying, ‘Solomon your son shall certainly be king after me and he shall sit on my throne.’ 18 But now, behold, Adonijah is [acting as] king; and now [as things stand], my lord the king, you do not know it. 19 He has sacrificed oxen and fattened steers and sheep in abundance, and has invited all the king’s sons and Abiathar the priest and Joab the commander of the army [to a feast], but he did not invite your servant Solomon. 20 Now as for you, my lord the king, the eyes of all [h]Israel are on you [waiting for you] to tell them who shall sit on the throne of my lord the king after him. 21 Otherwise it will come about when my lord the king lies down [in death] with his fathers, that I and my son Solomon will be considered [i]political enemies.”

22 While she was still speaking with the king, Nathan the prophet came in. 23 The king was told, “Here is Nathan the prophet.” And when he came before the king, he bowed before the king with his face to the ground. 24 Then Nathan said, “My lord the king, have you said, ‘Adonijah shall be king after me, and he shall sit on my throne’? 25 Because he has gone down today [to En-Rogel] and has sacrificed oxen and fattened steers and sheep in abundance, and has invited all the king’s sons, the commanders of the army and Abiathar the priest [to this feast]; and [right now] they are eating and drinking in his presence; and they say, ‘Long live King Adonijah!’ 26 But he has not invited me, your servant, nor Zadok the priest, nor Benaiah the son of Jehoiada, nor your servant Solomon. 27 If this thing has been done by my lord the king, why have you not shown your servants who shall sit on the throne of my lord the king after him?”

28 King David answered, “Call Bathsheba to me.” And she came into the king’s presence and stood before him. 29 Then the king swore an oath and said, “As the Lord lives, who has redeemed my soul from all distress, 30 even as I swore to you by the Lord, the God of Israel, saying, ‘Solomon your son shall certainly be king after me, and he shall sit on my throne in my place’; I will indeed do so this very day.” 31 Bathsheba bowed down with her face to the ground, and laid herself face down before the king and said, “May my lord King David live forever!”

32 Then King David said, “Call Zadok the priest, Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada to me.” And they came before the king. 33 The king told them, “Take the [j]servants of your lord with you and have Solomon my son [k]ride on my own mule, and bring him down to [the spring at] [l]Gihon [in the Kidron Valley]. 34 Let Zadok the priest and Nathan the prophet anoint him there as king over Israel. Then blow the trumpet and say, ‘Long live King Solomon!’ 35 Then you shall come up [to Jerusalem] after him, and he shall come and sit on my throne and he shall reign as king in my place; for I have appointed him to be ruler over Israel and Judah.” 36 Benaiah [the overseer of the king’s bodyguards], the son of Jehoiada answered the king and said, “Amen! (So be it!) May the Lord, the God of my lord the king, say so too. 37 [m]Just as the Lord has been with my lord the king, so may He be with Solomon, and make his throne greater than the throne of my lord King David!”

Solomon Anointed King

38 So Zadok the priest, Nathan the prophet, Benaiah the son of Jehoiada, the Cherethites, and the Pelethites [the king’s bodyguards] went down [from Jerusalem] and had Solomon ride on King David’s mule, and brought him to [the spring at] Gihon. 39 Zadok the priest took a horn of [olive] oil from the [sacred] tent and anointed Solomon. They blew the trumpet, and all the people said, “Long live King Solomon!” 40 All the people went up after him, and they were playing on flutes and rejoicing with great joy, so that the earth shook and seemed to burst open with their [joyful] sound.

41 Now Adonijah and all the guests who were with him heard it as they finished eating. When Joab heard the trumpet sound, he said, “[n]Why is the city in such an uproar?” 42 While he was still speaking, behold, Jonathan the son of Abiathar the priest arrived. And Adonijah said, “Come in, for you are a valiant and trustworthy man and you bring good news.” 43 But Jonathan replied to Adonijah, “No, on the contrary, our lord King David has made Solomon king! 44 The king has sent him with Zadok the priest, Nathan the prophet, Benaiah the son of Jehoiada, the Cherethites, and the Pelethites; and they have had him ride on the king’s [own royal] mule. 45 Also, Zadok the priest and Nathan the prophet have anointed him king in Gihon, and they have come up from there celebrating, so the city is in an uproar. This is the noise which you have heard. 46 Besides, Solomon has taken his seat on the throne of the kingdom. 47 Moreover, the king’s servants came to bless (congratulate) our lord King David, saying, ‘May [o]your God make the name of Solomon better (more famous) than your name and make his throne greater than your throne.’ And the king bowed himself [before God] upon the bed. 48 The king has also said this: ‘Blessed be the Lord, the God of Israel, who has granted one [of my descendants] to sit on my throne today and allowed my eyes to see it.’”

49 Then all Adonijah’s guests were terrified [of being branded as traitors] and stood up and left the feast, and each one went on his way. 50 And Adonijah feared Solomon, and he got up and went [to the tabernacle on Mt. Zion] and took hold of the horns of the altar [seeking asylum]. 51 Now Solomon was told, “Behold, Adonijah is afraid of King Solomon, and behold, he has grasped the horns of the altar [seeking God’s protection], saying, ‘King Solomon must swear to me today that he will not kill his servant with the sword.’” 52 Solomon said, “If he [proves he] is a worthy man, not even one of his hairs shall fall to the ground; but if wickedness is found in him, he shall die.” 53 So King Solomon sent [soldiers], and they brought Adonijah down from the altar [that was in front of the tabernacle]. And he came and bowed down to King Solomon, and Solomon said to him, “Go to your house.”

Notas al pie

  1. 1 Kings 1:1 I.e. about seventy years old.
  2. 1 Kings 1:3 The town of Shunam was located within the territory of Issachar.
  3. 1 Kings 1:4 Lit did not know her.
  4. 1 Kings 1:6 David’s failure to discipline his sons always resulted in tragedy.
  5. 1 Kings 1:7 The commander of Israel’s army.
  6. 1 Kings 1:8 Lit mighty men and so throughout the chapter.
  7. 1 Kings 1:16 Lit What to you.
  8. 1 Kings 1:20 In general, sons of Israel or Israel or Israelites refers to all the people (males and females) of the various tribes descended from the twelve sons (Gen 35:23-26) of Jacob (later renamed Israel by God). In verses concerning things such as warfare or circumcision sons of Israel or Israel or Israelites usually refers only to the males. Tribes of ancient people were identified by the name of their founding ancestor. Therefore, this same general rule applies when referring to individual tribal groups, e.g. sons of Reuben, Reuben, Reubenites and so throughout.
  9. 1 Kings 1:21 Lit sinners.
  10. 1 Kings 1:33 This group would have included David’s personal bodyguards.
  11. 1 Kings 1:33 Placing Solomon on his royal mule announced to the people that David had chosen Solomon as his successor.
  12. 1 Kings 1:33 This was near En-rogel, the site of Adonijah’s celebration.
  13. 1 Kings 1:37 This was a declaration of support for David and his choice of Solomon.
  14. 1 Kings 1:41 Gihon was nearby, but because of the topography it was not visible.
  15. 1 Kings 1:47 See note v 37.