Ježíš vypráví podobenství o svatební hostině
1Ježíš jim vyprávěl další příběh: 2„Když Bůh nabízí účast ve svém království, je jako král, který připravil velkou hostinu při svatbě svého syna. 3Pozvaných bylo mnoho, ale když pro ně přišli královi poslové, odmítli pozvání. 4Král k nim poslal ještě jednou se vzkazem: ‚Je pro vás připravena bohatá hostina, přijďte!‘ 5-6Ale pozvaní to vůbec nebrali vážně. Jeden šel za prací na své pole, jiný za obchodem, někteří se dokonce králových poslů zmocnili, ztýrali je a několik jich zabili. 7To krále popudilo, poslal vojsko, dal ty ukrutníky pobít a město vypálit.
8Potom řekl svým poslům: ‚Hostina je připravena, ale svatební hosté jí nebyli hodni. 9Jděte na rozcestí a pozvěte na svatbu každého, koho potkáte.‘
10Poslové tedy šli a přivedli všechny, které našli, ubohé i slušné, takže svatební síň se zaplnila. 11Když vstoupil král, aby hosty přivítal, uviděl jednoho, který nepřijal svatební oděv. 12Řekl mu: ‚Člověče, jak jsi se odvážil vejít bez svatebních šatů?‘ On mlčel. 13Král pak rozkázal sluhům: ‚Svažte ho a vyhoďte ven do tmy, kde bude jen nářek a utrpení. 14Mnoho je pozvaných, ale těch, kteří skutečně vejdou, je málo.‘ “
Židé se ptají Ježíše na placení daně
15Farizejové se sešli, aby se domluvili na taktice, jak Ježíše chytit do léčky. Chtěli ho vyprovokovat k slovům, kterých by pak mohli použít k obžalobě. 16Poslali k němu své žáky spolu s Herodovými stoupenci a ti řekli: „Mistře, víme, že jsi čestný a že pravdivě učíš cestě k Bohu, bez ohledu na to, jaké kdo má postavení. 17Řekni nám: Je správné odvádět římské vládě daň?“
18Ježíš však prohlédl jejich zlý úmysl. „Vy pokrytci!“ zvolal. „Proč se mne snažíte nachytat takovými otázkami? 19Ukažte mi minci!“ Oni mu podali denár.
20„Čí obraz a jméno je na něm vyraženo?“
21„Císaře,“ odpověděli.
On jim na to řekl: „Co je tedy císařovo, dávejte císaři, a co je Boží, dávejte Bohu.“ 22Zaskočeni tou odpovědí, odešli.
Židé se ptají Ježíše na vzkříšení
23Také za ním přišli saducejové, kteří tvrdí, že vzkříšení z mrtvých je nemožné. Předložili mu nepravděpodobný příběh: 24„Mistře, v Mojžíšově zákoně čteme, že svobodný švagr je povinen vzít si bezdětnou vdovu po svém bratru, aby v dětech zachoval bratrovo jméno. 25U nás se vyskytl tento případ: Bylo sedm bratrů. První z nich se oženil a potom jako bezdětný zemřel, takže jeho žena se stala manželkou druhého bratra. 26Tento bratr také zemřel bez dětí, a tak se opakovalo u druhého, třetího – a nakonec u všech sedmi bratrů. 27Poslední ze všech zemřela i ta žena. 28Kterému z těch bratrů bude patřit po vzkříšení? Byla přece manželkou všech sedmi!“
29Ježíš odpověděl: „Mluvíte nesmysly, protože neznáte ani Písmo ani Boží moc. 30Po vzkříšení zaniknou tělesné vztahy. Lidé nebudou žít v manželství, ale budou tvořit Boží rodinu. 31A pokud jde o vzkříšení z mrtvých, pak čtěte pozorně Písmo. Jak nazývá Bůh sám sebe? 32Bůh Abrahamův, Izákův a Jákobův. On není Bohem mrtvých, ale živých.“ 33Tyto Ježíšovy odpovědi udělaly na lidi hluboký dojem.
Židé se ptají Ježíše na nejvýznamnější přikázání
34Farizejové se doslechli, jak Ježíš umlčel saduceje. 35Pověřili jednoho ze svých vykladačů Písma, aby ho vyzkoušel: 36„Mistře, které přikázání je v zákoně nejvýznamnější?“ 37Ježíš mu odpověděl: „ ‚Miluj Pána, svého Boha, celým srdcem, duší i myslí.‘ 38To je první a nejdůležitější přikázání. 39Druhé v pořadí důležitosti je toto: ‚Miluj svého bližního jako sám sebe.‘ 40Na těch dvou přikázáních stojí celý Mojžíšův zákon a odkaz proroků.“
Židé nemohou odpovědět na Ježíšovu otázku
41Potom Ježíš, obklopen farizeji, se jich zeptal: 42„Co si myslíte o Kristu? Čí je to syn?“
Odpověděli: „Davidův.“
43On na to řekl: „Jak by mohl David svého vlastního potomka nazývat Pánem? Vždyť o něm z podnětu Ducha svatého píše v žalmu:
44‚Bůh řekl mému Pánu:
Seď po mé pravici,
dokud ti nepodložím tvé nepřátele k nohám.‘
45Jestliže ho tedy David nazývá svým Pánem, jak může být jeho synem?“ 46Na to nikdo nedovedl odpovědět a už se mu neodvážili klást další otázky.
Liknelsen om bröllopsfesten
(Luk 14:16-24)
1Jesus berättade ännu en liknelse för dem: 2”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. 3Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej.
4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’
5Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. 6Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. 7Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.
8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. 9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ 10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. 12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.22:12 Den som inbjöd till bröllop försåg troligen gästerna med bröllopskläder ibland, och särskilt i ett sådant här fall då gästerna kom direkt från gatan. Mannen hade alltså förolämpat värden genom att vägra ta emot de kläder han blev erbjuden.
13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’ 14Många är inbjudna, men få är utvalda.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Mark 12:13-17; Luk 20:20-26)
15Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. 16De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare22:16 Herodes anhängare stödde romarna. De ville få bort Jesus av politiska skäl, eftersom de trodde att han skulle göra uppror mot romarna., och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. 17Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”
18Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? 19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, 20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” 21”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
22När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå?
(Mark 12:18-27; Luk 20:27-40)
23Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom: 24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’22:24 Se 5 Mos 25:5-6. 25Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan. 26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju. 27Sedan dog också kvinnan. 28Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft. 30När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen. 31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er: 32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.22:32 Se 2 Mos 3:6. Gud är inte en gud för döda, utan för levande.22:32 Gud talade om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de hade varit döda i hundratals år.” 33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
(Mark 12:28-31; Luk 10:25-28)
34Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de, 35och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga: 36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”
37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’22:37 Se 5 Mos 6:5. 38Detta är det första budet, och också det största. 39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’22:39 Se 3 Mos 19:18. 40De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”
Är Messias ättling till David?
(Mark 12:35-37; Luk 20:41-44)
41Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem: 42”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?”
De svarade: ”David.” 43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:
44’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’22:44 Se Ps 110:1. Den som sitter på Guds högra sida delar hans makt och regerar tillsammans med honom.
45David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
