Ježíš vjíždí do Jeruzaléma na oslici
1Když se blížili k Jeruzalému a přišli do Betfage u Olivové hory, poslal Ježíš dva ze svých učedníků napřed 2a řekl jim: „Jakmile přijdete do vesnice tady před námi, najdete přivázanou oslici s oslátkem. Odvažte je a přiveďte mi je. 3-4Kdyby se vás někdo ptal, co děláte, řekněte, co předpověděl prorok:
5‚Oznamte Jeruzalému:
Tvůj král přichází k tobě,
tichý, přijíždí na oslátku.‘ “
6Učedníci šli a udělali vše podle Ježíšova příkazu. 7Přivedli oslici i oslátko, místo sedla podložili své pláště a na ně posadili Ježíše. 8Mnozí z davu pokládali své pláště na cestu, jiní osekávali větve ze stromů a zdobili jimi cestu. 9Průvod lidí, který ho obklopoval zepředu i zezadu, volal:
10Když vjel do Jeruzaléma, celé město vřelo a lidé se vzrušeně ptali: „Kdo je to?“ 11Z průvodu se ozývalo: „To je Ježíš, ten prorok z galilejského Nazaretu!“
Ježíš opět čistí chrám
12Ježíš pak vešel do chrámu a vyhnal všechny, kteří tu prodávali a kupovali, zpřevracel stoly směnárníků a prodavačů obětních holubů 13a řekl jim: „Písmo praví: Boží chrám je místem pro modlitbu, ale vy jste z něj udělali zlodějské doupě!“
14Na chrámovém nádvoří se kolem něj shlukli slepí a chromí a on je uzdravoval. 15Když však velekněží a vykladači zákona viděli ty zázraky a slyšeli, jak i malé děti volají v chrámu: „Sláva Davidovu synu!“ velmi je to pobouřilo. 16Vyčítali mu: „Neslyšíš, co volají?“
On jim odpověděl: „Ovšem. Což jste nečetli v Písmu: I křik nemluvňat chválí Boha.“ 17Nechal je být a odešel zpět do Betanie, kde zůstal přes noc.
Ježíš říká učedníkům, že mohou prosit o cokoliv
18Když se ráno vracel do Jeruzaléma, dostal hlad. 19Všiml si fíkovníku u cesty. Když však přišel ke stromu, viděl, že na něm nejsou žádné plody, ale jen listí. Řekl: „Už nikdy se na tobě neurodí ovoce!“ A ten fíkovník rázem uschl. 20Když to viděli učedníci, udiveně říkali: „Jak jsi to dokázal, že ten fíkovník tak rychle uschl?“
21Ježíš jim odpověděl: „Skutečně vám říkám, věříte-li bez pochybností, můžete dělat i větší věci než to, co jste nyní viděli. Kdybyste rozkázali této hoře, aby se pohnula a sesula do moře, pak se to stane. 22Všechno je pro vás dosažitelné, zač se s vírou modlíte.“
Židé se přou o Ježíšovu autoritu
23Když pak zas učil v chrámu, přišli k němu velekněží a židovští předáci a ptali se ho: „Jakým právem zde takto jednáš? Kdo ti k tomu dal moc?“
24-26„Řeknu vám to, ale nejprve odpovězte vy na moji otázku: Křtil Jan z pověření Boha nebo lidí?“
Říkali si mezi sebou: „Odpovíme-li, že byl od Boha, namítne nám, proč jsme tedy nevěřili jeho slovům. A jestliže odpovíme záporně, pak abychom se báli davu, protože Jana všichni považují za proroka.“ 27Tak nakonec odpověděli: „Nevíme.“ Nato Ježíš: „Ani já vám tedy neřeknu, kdo stojí za mnou.
Ježíš vypráví podobenství o dvou synech
28Jak byste rozsoudili takový případ? Jeden muž měl dva syny a řekl jednomu z nich: ‚Jdi dnes pracovat na vinici!‘ 29On však odpověděl: ‚Nechce se mi!‘ Potom si to ale rozmyslel a šel. 30O totéž požádal druhého syna. Ten řekl: ‚Ano, půjdu,‘ ale nešel. 31Který z těch dvou synů poslechl svého otce?“
Oni odpověděli: „Ten první.“
„Právě tak,“ řekl Ježíš, „vás podvodníci a prostitutky předbíhají do Božího království. 32Jan Křtitel vám ukázal správnou cestu k pokání; vy jste na něj nedali, ale tihle lidé ano. Ani to vás nezahanbilo a stejně jste neposlechli.
Ježíš vypráví podobenství o boháči
33Nyní si poslechněte jiný příběh: Byl jeden hospodář, který založil vinici. Obehnal ji plotem, zřídil v ní lis a postavil věž pro hlídače. Pak vinici pronajal vinařům a odcestoval. 34V době vinobraní poslal k vinařům své zástupce, aby vybrali jeho podíl. 35-36Vinaři je však popadli, jednoho zbili, druhého utloukli a dalšího ukamenovali. Hospodář tedy poslal další muže; tentokrát jich bylo více. Ale vinaři s nimi naložili stejně. 37Nakonec k nim tedy poslal svého syna. Myslel si, že alespoň před ním budou mít respekt. 38Ale když jej viděli přicházet, řekli si: ‚To je dědic! Zabijme ho a vinice bude naše!‘ 39Popadli ho, vyvlekli z vinice ven a zabili. 40Co myslíte, že udělá hospodář s těmi vinaři, až se vrátí?“
41Odpověděli mu: „Ty zločince dá bez milosti popravit a vinici pronajme lidem, kteří mu budou svědomitě odvádět výnosy.“
42Potom se jich Ježíš zeptal, zda znají slova Písma:
„Kámen, který stavitelé neustále odkládali,
sloužil nakonec jako hlavní svorník klenby.
Jaký to div! Jak zvláštní věc Bůh udělal!“
43„Chci tím říci, že vám Bůh odejme správu nad svým královstvím a svěří ji lidem, kteří mu budou odvádět, co mu patří.
44Kdo ten kámen nedá na pravé místo, zakopne o něj, nebo ho kámen rozdrtí.“
45Když velekněží a farizejové slyšeli tyto příměry, pochopili, že mluví o nich. 46Chtěli ho zatknout, ale báli se davu, protože všichni považovali Ježíše za proroka.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)
1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar 2och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, 3och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”
4Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:
5”Säg till dotter Sion21:5 Dotter Sion är ett poetiskt uttryck för Jerusalem med dess invånare. Jerusalem är byggt på berget Sion.:
’Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
ja, på ett åsneföl.’ ”21:5 Se Sak 9:9.
6De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och 7tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.21:8 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och mantlarna var en kunglig hyllning. 9Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:
”Hosianna21:9 Hosianna , ett hebreiskt hyllningsord som betyder ”Herre, fräls oss!”. Här, liksom i parallelltexterna i de övriga evangelierna, har ordet lämnats oöversatt, p.g.a. dess funktion som just hyllningsord, som knappast låter sig översättas (t.ex. Hosianna i höjden). Däremot kan det mycket väl översättas i sådana sammanhang som Ps 118:25-26., Davids Son!”
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”
”Hosianna i höjden!”
10Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”
Jesus rensar templet
(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)
12Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.21:12 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet. 13Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”21:13 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
14Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”21:15 Jfr Ps 118:25., blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:
’Av barns och småbarns mun
har du gjort en lovsång till dig21:16 Se Ps 8:3. Översättningen följer Septuaginta; i den masoretiska texten: …upprättat en makt.Jesus förklarar här att psalmen i Psaltaren handlar om honom, att han är Gud.?’ ”
17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.
Jesus förbannar fikonträdet
(Mark 11:12-14; 11:20-24)
18När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.21:19 Det var enligt Mark 11:13 inte fikonens tid. Ett träd utan frukt symboliserar ett olydigt folk. Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.
20Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”
21Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. 22Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)
23När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” 24Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” 25”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”
De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” 27Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om de två sönerna
28”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”
Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. 32Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)
33Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.
35Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
38Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” 41Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”
42Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
Det är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’21:42 Se Ps 118:22-23. Jesus förklarar än en gång att profetiorna om Messias handlar om honom.
43Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. 44Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.21:44 Jfr Dan 2:34 och Jes 8:14-15.”
45När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. 46Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.
