La Parola è Vita

Ebrei 11:1-40

Le meraviglie della fede

1Che cosʼè la fede? È la completa certezza che quello che si spera si realizzerà. È la piena fiducia in cose che non si vedono.

2Gli uomini di Dio del passato erano famosi per la loro fede.

3Per fede, credendo in Dio, sappiamo che lʼintero universo è stato creato per mezzo della Parola di Dio, e che le cose visibili hanno avuto origine da quelle invisibili.

4Fu per fede che Abele offrì un sacrificio a Dio che piacque al Signore, più di quello di Caino. Per questo Dio lo giudicò giusto e glielo dimostrò, accettando i suoi doni. E nonostante Abele sia morto da tempo, grazie alla fede, parla ancora. 5Anche Enoc ebbe fede in Dio, e per questo Dio lo trasportò in cielo senza che morisse. Infatti di lui le Scritture dicono: «Nessuno lo trovò più, perché Dio lʼaveva preso». Prima che ciò accadesse, Dio aveva detto che Enoc «era vissuto come piaceva al Signore». 6Ora, senza fede, è impossibile piacere a Dio. Chi vuole avvicinarsi a Dio, deve credere che Dio esiste e che ricompensa quelli che sinceramente lo cercano.

Un altro che ebbe fede in Dio fu Noè. Quando seppe da Dio ciò che sarebbe accaduto, benché non ci fossero ancora segni del diluvio, Noè 7gli credette e, senza perdere tempo, costruì lʼarca e salvò la propria famiglia. La fede di Noè era in netto contrasto con il peccato e lo scetticismo del resto del mondo, che per questo fu condannato. Noè, invece, fu dichiarato giusto come possono esserlo tutti quelli che hanno fede.

8Anche Abramo ebbe fede in Dio, e quando il Signore gli ordinò di lasciare la sua casa e di andarsene lontano, in unʼaltra terra che gli aveva promesso, Abramo ubbidì e partì, senza neppure sapere dove andava. 9Per fede, si stabilì nella terra promessa da Dio, vivendo sotto le tende come uno straniero; e così fecero Isacco e Giacobbe, ai quali Dio fece la stessa promessa. 10Abramo si comportò in questo modo, perché aspettava con fiducia che Dio lo portasse in quella città celeste dalle solide fondamenta, della quale Dio è architetto e costruttore.

11Anche Sara ebbe fede, e per questo fu in grado di diventare madre, nonostante lʼetà avanzata, perché capì che Dio, che le aveva fatto questa promessa, lʼavrebbe certamente mantenuta. 12Per questo, da un unico uomo, vecchio decrepito, nacque una discendenza numerosa come le stelle del cielo e come gli infiniti granelli di sabbia lungo la riva del mare.

13Questi uomini di fede, di cui ho parlato, morirono tutti senza aver ottenuto le cose che Dio aveva loro promesso; ma le videro soltanto da lontano e ne furono felici, perché dichiaravano che questo mondo non era la loro vera casa: erano soltanto di passaggio sulla terra, come forestieri in esilio. 14E chi parla così, dimostra chiaramente di essere alla ricerca di una vera patria.

15Se avessero voluto, sarebbero potuti tornare alle cose allettanti di questo mondo, 16ma essi aspiravano ad una patria migliore: una patria in cielo. Perciò Dio non si vergogna dʼessere chiamato il loro Dio, perché in cielo egli ha preparato una città per loro.

17Per fede Abramo, messo alla prova dal Signore, offrì suo figlio Isacco: fu pronto ad uccidere sullʼaltare dei sacrifici il suo unico figlio, 18proprio quello per mezzo del quale Dio aveva promesso di dare ad Abramo un intero popolo di discendenti! 19Ma Abramo era convinto che, se Isacco fosse morto, Dio avrebbe potuto resuscitarlo. E così fu: per quanto ne sapeva Abramo, Isacco era destinato a morire, quindi Dio glielo restituì come se tornasse dalla morte. 20Anche Isacco ebbe fede, e per fede benedisse Giacobbe ed Esaù, i suoi due figli.

21Per fede Giacobbe, moribondo, benedisse ciascuno dei due figli di Giuseppe e, appoggiato al suo bastone, adorò il Signore.

22E fu per fede che Giuseppe, in punto di morte, disse che un giorno Dio avrebbe condotto gli Ebrei fuori dallʼEgitto; ne era così certo che ordinò loro di portarsi dietro le sue ossa, quando sarebbero partiti.

23Anche i genitori di Mosè ebbero fede. Quando videro quantʼera bello il loro bambino, non si lasciarono spaventare dallʼeditto del re e lo nascosero per tre mesi.

24-25Fu per fede che Mosè, quando fu adulto, rifiutò di essere trattato come il figlio della figlia del Faraone. Egli preferì essere maltrattato insieme con il popolo di Dio, piuttosto che vivere bene per poco tempo, ma nel peccato. 26Mosè pensava fosse meglio soffrire per il Cristo promesso, anziché possedere tutti i tesori dʼEgitto, perché aspettava la grande ricompensa che Dio gli avrebbe dato. 27E fu per fede in Dio che lasciò lʼEgitto, senza temere la collera del re: Mosè rimase fermo nella sua decisione come se vedesse il Signore proprio lì accanto a lui. 28Sempre per fede, perché credeva che Dio avrebbe salvato il suo popolo, Mosè ordinò agli Israeliti di uccidere un agnello e di spruzzare il suo sangue sullo stipite della porta delle loro case affinché lʼangelo sterminatore non uccidesse i primogeniti degli Israeliti, come avvenne invece per gli Egiziani.

29Per fede in Dio, gli Israeliti attraversarono il Mar Rosso come se fossero sulla terra asciutta. Quando invece ci provarono gli Egiziani, che li inseguivano, furono tutti inghiottiti dal mare.

30Fu per fede che caddero le mura di Gerico, dopo che gli Israeliti ebbero girato attorno alla città per sette giorni, come Dio aveva loro ordinato. 31Per fede, perché credeva in Dio e nella sua potenza, Raab, la donna di malaffare, non morì come gli altri suoi concittadini che si erano ribellati a Dio, perché aveva fatto buona accoglienza agli esploratori mandati dagli Israeliti.

«Troppo buoni per questo mondo…»

32Ebbene, che devo dire di più? Ci vorrebbe troppo tempo se volessi parlarvi della fede di Gedeone, di Barak, di Sansone, di Iefte, di Davide, di Samuele e di tutti gli altri profeti. 33Tutte queste persone ebbero fede in Dio e, per questo, vinsero battaglie, conquistarono regni, esercitarono la giustizia, videro avverarsi le promesse di Dio, scamparono illesi dalle fauci dei leoni, 34riuscirono a spegnere fuochi violenti e sfuggirono alla lama delle spade. Altri ancora trovarono forza nel momento della debolezza, diventarono valorosi in guerra e misero in fuga eserciti stranieri. 35Per fede, alcune donne riebbero i loro morti, resuscitati. Altri, invece, furono torturati a morte, rifiutando lʼofferta di essere liberati, certi che dopo sarebbero resuscitati ad una vita migliore.

36Alcuni furono derisi, frustati, incatenati e gettati in prigione. 37-38Altri furono massacrati, a colpi di pietre, segati in due o uccisi con la spada. Altri ancora, coperti di pelli di pecora o di capra, vagarono qua e là per deserti e montagne, nascondendosi nelle tane e nelle caverne. Affamati, ammalati, mancanti di tutto, maltrattati, troppo buoni per questo mondo!

39E tutti questi uomini, pur essendo riconosciuti giusti da Dio per la loro fede, non hanno ottenuto tutto ciò che Dio aveva loro promesso. 40Il Signore, infatti, aveva in vista per noi qualcosa di meglio: essi non dovevano raggiungere la mèta perfetta senza di noi.

Swedish Contemporary Bible

Hebreerbrevet 11:1-40

Exempel på människor med tro

1Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. 2Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

3Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

4Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.11:4 Jfr 1 Mos 4:3-10.

5Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.11:5 Se 1 Mos 5:21-24. Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. 6Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.

7I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.11:7 Jfr 1 Mos 6:13-22.

8I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.11:8 Jfr 1 Mos 12:1-5. 9I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. 10Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

11Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.11:11 Annan tolkning: Genom tron fick Sara kraft att bli mor, trots att hon nu var alldeles för gammal. Hon litade på honom som hade gett löftet. Jfr 1 Mos 17:15-19. 12Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.11:12 Jfr 1 Mos 22:17.

13Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14De som talar så, visar att de söker ett hemland. 15Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, 16men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

17I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende11:17 Abraham hade en annan son tillsammans med sin slavkvinna. Men Isak räknades som hans ende son, eftersom han var född som ett resultat av Guds löfte till Abraham. son, han som fått löftena. 18Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”11:18 Se 1 Mos 21:12. 19Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.

20I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.

21I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.

22I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.

23I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.

24I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. 25Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. 26Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. 27I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.11:27 Jfr 2 Mos 2-3. 28I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.11:28 Jfr 2 Mos 12:1-30.

29I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.11:29 Jfr 2 Mos 14:21-30.

30Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.11:30 Jfr Jos 6:1-20.

31Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.11:31 Jfr Jos 2:1-16; 6:22-25.

32Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. 33Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, 34släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. 35Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. 36En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. 37De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. 38Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.

39Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. 40Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.