1Questo è il libro che contiene la rivelazione che Gesù Cristo ha ricevuto da Dio, per far sapere ai suoi servi ciò che presto dovrà accadere. Gesù ha inviato il suo angelo al suo servo Giovanni, per far conoscere questa rivelazione, 2e Giovanni ha scritto punto per punto le parole di Dio e di Gesù Cristo e tutto ciò che ha visto e udito, senza omettere nulla.
3Beato chi legge e beati quelli che ascoltano le parole di questa profezia e ne tengono conto, perché sʼavvicina il tempo in cui tutte queste cose sʼavvereranno!
La rivelazione
4Questo è ciò che scrive Giovanni alle sette chiese dellʼAsia Minore.1,4 LʼAsia Minore corrisponde attualmente alla Turchia. Cari fratelli, abbiate grazia e pace da Dio, che è, che era e che sta per venire! E da parte dei sette spiriti, che stanno davanti al suo trono. 5E da Gesù Cristo, che fedelmente ci rivela tutta la verità. Fu lui il primo a resuscitare dalla morte, per non morire mai più. Lui, che è il più grande di tutti i re della terra: Gesù Cristo, che ci ama e ci ha liberato dai nostri peccati, sacrificando la sua vita per noi. 6Egli ci ha riuniti nel suo Regno e ci ha eletti sacerdoti di Dio, suo Padre.
A lui vada la gloria e la potenza per sempre. Amen.
7Ecco, egli arriva fra le nuvole e tutti lo vedranno, anche quelli che lo hanno ucciso. E i popoli della terra, vedendolo, piangeranno di dolore e di paura. Sì, così sia!
8«Io sono il principio e la fine di tutte le cose», dice Dio, il Signore, lʼOnnipotente che è, che era e che verrà! 9Sono io, il vostro fratello Giovanni, compagno di sofferenze per amore del Signore, che vi scrivo questa lettera. Come voi, anchʼio condivido la pazienza di Gesù; come voi faccio parte del suo Regno.
Ero nellʼisola di Patmo, esiliato per aver predicato la parola di Dio e per aver riferito ciò che sapevo di Gesù Cristo. 10Una domenica, giorno del Signore, lo Spirito si impadronì di me e udii dietro di me una voce potente, come lo squillo di una tromba, 11che diceva: «Io sono il principio e la fine». Poi aggiunse: «Scrivi in un libro tutto ciò che stai per vedere e mandalo alle sette chiese dellʼAsia Minore: a Efeso, a Smirne, a Pergamo, a Tiàtiri, a Sardi, a Filadelfia e a Laodicèa».
12Quando mi voltai per vedere chi parlava, vidi dietro di me sette candelabri dʼoro. 13In mezzo ai candelabri cʼera uno simile a figlio di uomo. Indossava una tunica lunga fino ai piedi e allʼaltezza del petto aveva una fascia dʼoro. 14I suoi capelli erano bianchi come la lana o la neve, e i suoi occhi erano penetranti come lingue di fuoco. 15I suoi piedi splendevano come bronzo fuso e la sua voce risuonava come le onde dellʼoceano. 16Nella mano destra teneva sette stelle e dalla bocca gli usciva una spada affilata, a doppio taglio. Il suo viso era come il sole quando splende in tutta la sua potenza.
17-18Appena lo vidi, caddi svenuto ai suoi piedi, ma egli pose la sua destra su di me, dicendo: «Non temere. Io sono il Primo e lʼUltimo, il Vivente. Ho subìto la morte, ma ora vivo per sempre, in eterno, e tengo le chiavi della morte e del regno dei morti. Non temere! 19Scrivi dunque le cose che hai visto, quelle che sono e quelle che devono ancora accadere. 20Questo è il significato nascosto delle sette stelle, che hai visto nella mia destra e dei sette candelabri: le sette stelle sono i responsabili delle sette chiese e i sette candelabri sono le chiese stesse.
Inledning
1Detta är den uppenbarelse Gud gav Jesus Kristus för att visa sina tjänare vad som snart måste inträffa. Han gjorde det känt genom att skicka sin ängel till sin tjänare Johannes, 2som har vittnat om Guds ord och Jesus Kristus vittnesbörd, allt han har sett. 3Lycklig är den som läser upp, och lyckliga är de som hör denna profetias ord och tar vara på det som står skrivet i den. För tiden är nära.
Hälsningar till de sju församlingarna
4Från Johannes.
Till de sju församlingarna i provinsen Asien1:4 Provinsen Asien var en romersk provins i nuvarande Turkiet..
Nåd och frid från honom som är, som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron,1:4 Sju var fullkomlighetens tal. De sju församlingarna kan alltså syfta på alla församlingar, och Guds sju andar kan vara ett sätt att beskriva Guds fullkomliga Ande, eller de många olika sätt som Guds Ande verkar på. 5och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda, härskaren över jordens kungar.
Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom sitt blod. 6Han har gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader. Hans är äran och makten i all evighet, amen.
7Se! Han kommer med molnen,
och varje öga ska se honom,
också de som genomborrade honom.
Alla stammar på jorden
ska jämra sig för hans skull.
Ja, amen.
8”Jag är alfa och omega1:8 Alfa och omega är första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet.”, säger Herren Gud, han som är, som var och som kommer, den Allsmäktige.
Johannes får se Jesus i en syn
9Jag, Johannes, er bror, i Jesus delaktig i lidandet, kungariket och uthålligheten tillsammans med er, var nu på en ö som heter Patmos1:9 Patmos är en liten ö i östra Medelhavet som användes som straffkoloni av romarna. för Guds ords och Jesus vittnesbörds skull. 10Jag var i Anden på Herrens dag1:10 Herrens dag har ofta tolkats syfta på den dag då Jesus uppstod från de döda, men en troligare tolkning är att Johannes i synen fick förflytta sig fram till den eskatologiska, yttersta dagen, som Herrens dag är en vanlig benämning på och som utgör ett centralt tema i Uppenbarelseboken i stort. och hörde en stark röst bakom mig som lät som en trumpetstöt. 11Rösten sa: ”Skriv ner i en bokrulle allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.”
12När jag då vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld. 13Mitt bland lampställen stod någon som liknade en Människoson1:13 Människoson är en titel på Kristus, hämtad från Dan 7:13-14.. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till fötterna, och han hade ett bälte av guld över bröstet. 14Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon var som eldslågor. 15Hans fötter liknade polerad koppar som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. 16Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast.
17När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste, 18den som lever. Jag var död, men se, jag lever i all evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
19Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden. 20Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas budbärare1:20 Eller änglar., och de sju lampställen är de sju församlingarna1:20 Se not till v. 4..
