1Tiago, ao serviço de Deus e do Senhor Jesus Cristo, saúda as doze tribos de Israel espalhadas por diversas partes do mundo.
Fé durante as provações
2Meus irmãos, considerem-se felizes, quando tiverem de passar por diversas provações. 3Porque se a vossa fé for posta à prova, tornar-se-á mais perseverante. 4Que ela resista pois até ao fim, e assim a vossa formação se completará, com uma conduta íntegra, e serão maduros espiritualmente.
5E se alguém tem falta da sabedoria necessária, peça-a a Deus, que está sempre pronto a dar generosamente, sem a menor censura, e lhe será dada. 6Mas que esse pedido seja feito com fé, na certeza da resposta. Porque quem se dirige a Deus duvidando é semelhante às ondas do mar levadas pelos ventos, lançadas de um lado para o outro. 7-8Uma pessoa assim é indecisa e instável, e inconstante em todos os seus atos. Não pense, por isso, que receberá alguma coisa do Senhor.
9Quanto aos crentes de condição social mais humilde, sintam-se contentes porque Deus os tem exaltado. 10Por outro lado, o rico deve sentir-se animado quando o Senhor o reduz à sua justa condição humana, pois ele passará como a flor do campo. 11Quando o Sol aquece na força, ela seca e cai, e a sua beleza desaparece. Assim são os ricos no seu luxo.
12Feliz aquele que resiste à prova, porque depois receberá a coroa da vida que o Senhor promete aos que o amam. 13Que ninguém, perante a tentação, diga que é Deus quem o está a tentar. Porque Deus não está sujeito à ação do mal e, por isso, nunca poderia tentar ninguém. 14Quando uma pessoa é tentada, são os seus próprios desejos maus que a seduzem. 15Depois, essa maldade, se lhe cedemos, gera o pecado que, por sua vez, produz a morte. 16Portanto, não se deixem enganar, queridos irmãos.
17É de Deus que nos vem tudo o que é bom e perfeito. Ele que é o Criador de toda a luz e nele não há sombra, nem mudança. 18E foi por um ato da sua vontade que nos fez renascer, por meio da palavra da verdade, e nos tornámos os primeiros frutos da sua nova criação.
Praticantes da palavra
19Saibam isto, irmãos: é melhor ouvir muito e falar pouco e também ser lento a irritar-se. 20Porque não é com irritação que se cumpre a justiça de Deus.
21Por isso, desembaracem-se de tudo o que é sujo e mau e recebam, com um espírito dócil, a palavra que foi semeada nos vossos corações e que pode salvar as vossas almas.
22Cumpram, efetivamente, o que a palavra vos diz e não se limitem a ouvi-la. De outra forma, correm o risco de se iludirem. 23Porque quem se contenta em ouvir a palavra de Deus e não procura pô-la em ação é como alguém que se observa ao espelho. 24Assim que se afasta, esquece-se de como era a sua imagem. 25Aquele, porém, que presta atenção à lei perfeita de Deus, que nos torna livres, não sendo um ouvinte que facilmente esquece, mas que cumpre o que esta lhe diz, esse será feliz naquilo que faz.
26Se alguém diz ser religioso, mas não é capaz de travar a sua língua, engana-se a si mesmo. A sua religião não lhe vale de nada. 27A verdadeira religião, aos olhos de Deus, pura e sem falhas, consiste em amparar os órfãos e as viúvas nas suas tribulações. Consiste também em não se deixar influenciar pela corrupção do mundo.
Hälsning
1Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus1:1 Se not till Matt 1:1..
Till de tolv stammarna i förskingringen.
Hälsningar!
Tro och uthållighet
2Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar1:2 Det grekiska ordet peirasmos kan också betyda frestelse beroende på sammanhanget. I vers 12-14 varierar därför översättningen; en frestelse är en mycket specifik prövning som Gud inte utsätter oss för.. 3Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. 4Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.
5Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. 6Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. 7En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, 8kluven som han är och instabil i allt han gör.
9En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, 10och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. 11När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.1:11 Jfr Ps 103:15-16 och Jes 40:6-8. På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Men om någon frestas1:13 Grekiskan har samma ord för fresta och pröva., ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. 14När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. 15När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. 16Låt er inte luras, syskon! 17Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. 18Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.
Omsätt budskapet i praktisk handling
19Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. 20En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. 21Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.
22Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. 23Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. 24Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. 25Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.
26Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. 27Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.
