Quarto Livro
(Salmos 90–106)
Salmo 90
Oração de Moisés, o homem de Deus.
1Senhor, tu tens sido o nosso refúgio,
através dos tempos.
2Antes de formares as montanhas,
antes mesmo de criares a Terra e todo o universo,
sim, desde a eternidade tu és Deus.
3Tu falas e fazes voltar a criatura humana
ao pó de onde veio.
4Mil anos são para ti apenas como o dia de ontem que se foi
ou como uma simples hora que passa, durante a noite.
5Nós passamos, no tempo, tão rapidamente
como uma corrente de água.
A vida passa como o sono,
como a relva que floresce de madrugada.
6Somos como a relva que, de manhã, é verde;
depois, sendo cortada, murcha antes que caia a noite.
7Se a tua severidade se acende, somos consumidos;
se cairmos na alçada da tua condenação,
o teu castigo nos esmagará.
8A nossa maldade está exposta diante de ti;
o nosso pecado oculto é revelado sob a luz da tua face.
9Não é de admirar que os nossos dias se tornem
longos e pesados sob a tua indignação;
os nossos anos vão-se como um suspiro.
10A duração da nossa vida é setenta anos;
se alguns, pela sua robustez, chegam aos oitenta,
o que a vida lhes dá é só cansaço e aborrecimento;
o tempo passa tão rápido que temos a sensação de voarmos.
11Quem é capaz de avaliar a força da tua ira?
Quem não teme a violência do teu desagrado?
12Ensina-nos a contar os nossos dias,
para que os nossos corações se encham de sabedoria.
13Volta-te para nós, Senhor!
Até quando teremos de esperar?
Sê benigno para connosco os que te servimos.
14Pela manhã, satisfaz-nos com a tua bondade
e teremos alegria até ao fim das nossas vidas.
15Dá-nos a felicidade por tanto tempo
quanto aquele em que fomos afligidos
e em que passámos por dias muito difíceis.
16Que possamos de novo ver as tuas maravilhas!
Que os nossos filhos se familiarizem com a tua glória
no meio do povo que te serve!
17Que o favor do Senhor nosso Deus seja sobre nós!
Consolida tu próprio o trabalho que fazemos!
Sim, confirma aquilo que fazem as nossas mãos!
Fjärde boken
(90—106)
Psalm 90
Guds evighet, människans förgänglighet
1En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende90:10 Grundtextens innebörd är osäker. Kan ev. också översättas deras stolthet, eller: Men även våra bästa år… år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?90:11 Tanken kan också vara: Din vrede är lika stor som den tillbörliga fruktan för dig.
12Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
