O Livro

Salmos 89

Poema didático de Etã, o ezraíta.

1Cantarei constantemente a bondade do Senhor;
a minha boca anunciará às gerações vindouras
como te manténs fiel às tuas promessas.
Direi que a tua bondade é eterna;
confirmaste a tua fidelidade até no céu.
Disse o Senhor:
“Fiz uma aliança solene com David,
aquele que eu próprio escolhi:
A tua dinastia será estabelecida para sempre
e firmarei o teu trono eternamente.” (Pausa)

Os céus te louvarão pelas tuas maravilhas, ó Senhor;
milhares de anjos te darão louvores,
por seres fiel à tua palavra.
Quem, em todo o universo,
se pode comparar com o Senhor?
Qual dos anjos mais poderosos
é semelhante a Deus?
Ele é extremamente admirado na assembleia dos anjos;
é grandemente reverenciado por todos os que o cercam.
Ó Senhor, Deus dos exércitos,
quem é tão forte como tu?
A fidelidade faz parte do teu próprio carácter.

Tu dominas a força do mar;
acalmas as vagas que se levantam sob a violência das tempestades.
10 Abateste o altivo Raab[a] como se fosse ferido de morte;
dispersaste os inimigos com o teu poderoso e forte braço.
11 Pertencem-te os céus e a Terra;
criaste o universo com tudo o que nele existe.
12 Toda a Terra, de norte a sul, foi criada pelas tuas mãos;
os montes Tabor e Hermon alegram-se,
por serem uma obra assinada pelo teu nome.
13 O teu braço é poderoso! Forte é a tua mão!
A sua força atua eficazmente até na glória do céu!

14 A justiça e a retidão são as bases do teu trono;
a misericórdia e a verdade vão à tua frente.
15 Feliz é o povo que conhece e que responde
ao som festivo da trombeta e que toca para te celebrar!
Esses andarão na luz da tua presença.
16 Alegrar-se-ão o dia inteiro no prestígio
que tem o teu nome e a tua justiça.
17 Tu és o esplendor da sua força:
o nosso poder está fundamentado no teu favor.
18 Porque o nosso rei, que é para nós como um escudo, pertence ao Senhor;
o rei pertence ao Santo de Israel.

19 Numa visão, falaste aos teus servos fiéis:
“Prestei ajuda a alguém que é um herói e cheio de vontade,
que vem do meio do povo.
20 É David quem me servirá!
Nomeei-o e qualifiquei-o através do santo óleo
que recebeu de mim.
21 Firmá-lo-ei e o fortalecerei com o meu forte braço.
22 O inimigo nunca lhe passará por cima;
os filhos da maldade não o afligirão.
23 Derrubarei os seus inimigos na sua frente;
destruirei os que o aborrecem.
24 Acompanhá-lo-ei com a minha bondade;
terá sempre a garantia da minha fidelidade.
25 O seu poder eu estenderei sobre os mares;
dominará desde os rios até ao mar.
26 Invocar-me-á, dizendo:
‘És o meu Pai, o meu Deus,
a rocha da minha salvação.’
27 Também, por isso, o tratarei com a honra
que se dá a um filho mais velho;
farei dele o mais poderoso dos reis da Terra.
28 Manterei para sempre a minha bondade para com ele;
a aliança de amor que faço com ele nunca será anulada.
29 Terá sempre um herdeiro e o seu trono não terá fim;
será como os dias do céu!

30 Mas, se os seus filhos deixarem a minha Lei,
e não seguirem os meus mandamentos,
31 se desprezarem os meus estatutos,
interpretando-os segundo os seus interesses,
32 então virei junto deles para os castigar,
para punir a sua maldade.
33 Contudo, não retirarei dele a minha bondade,
nem deixarei de cumprir a minha promessa.
34 Não anularei a minha aliança com ele,
nem retirarei uma só palavra que saiu dos meus lábios.
35 Porque o jurei a David,
como Deus santo que não pode mentir.
36 A sua descendência durará para sempre
e o seu trono terá a duração do próprio Sol.
37 Será como a Lua que permanece sólida,
como testemunho no céu da minha fidelidade.” (Pausa)

38 No entanto, tu rejeitaste e aborreceste o teu ungido;
indignaste-te contra ele.
39 Não vês com bons olhos a aliança que fizeste com ele;
lançaste a sua coroa no pó da terra.
40 Derribaste as muralhas;
deixaste em ruínas as fortificações que o defendiam.
41 Todos os que passam por ali o despojam;
os seus vizinhos o desprezam.
42 Deste força aos seus inimigos,
os quais têm tido fortes razões para se regozijarem.
43 As suas armas encravaram-se, não prestam;
retiraste-lhe a tua ajuda na batalha.
44 Acabaste com o esplendor que tinha antes;
o seu trono caiu.
45 Envelheceu antes do tempo;
cobriste-o de vergonha. (Pausa)

46 Até quando, Senhor, será assim?
Vais ignorar para sempre o meu apelo?
Deixarás que a tua ira se acenda como um fogo?
47 Lembra-te como são breves os dias da minha vida;
tu não criaste os homens para uma vida inútil e vazia.
48 Também não há ninguém que viva para sempre,
sem conhecer a morte;
que tenha a capacidade de se livrar do poder do mundo dos mortos. (Pausa)
49 Senhor, onde está o amor
que mostraste para com David, antigamente,
e que lhe juraste com a verdade da tua palavra?
50 Lembra-te da vergonha em que se encontra o teu povo;
trago no peito a marca do escárnio de toda essa gente.
51 Gente que tem posto a tua honra de rastos,
pois são teus inimigos, Senhor;
riem-se da vida deste, que tu escolheste e ungiste.

52 Bendito seja o Senhor, para sempre!

Amém! Assim seja!

Notas al pie

  1. 89.10 Nos relatos babilónicos da criação do mundo, o monstro marinho (Raab) personificava o oceano ou o caos, vencido pelo deus criador.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 89

Psalm 89

Guds löfte att bevara Davids ättlingar på tronen

1Maskil. Av esrachiten Etan.[a]

2I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,

för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.

3För jag sa: Din nåd består för evigt

och din trofasthet är befäst i himlen.

4”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,

svurit till min tjänare David:

5’Jag ska låta din ätt bestå för evigt

och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla

6Himlen prisar dina under, Herre,

de heligas församling din trofasthet.

7För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?

Vem bland Guds söner är lik Herren?

8Gud är fruktad i de heligas råd,

stor och fruktad mer än alla omkring honom.

9Herre, härskarornas Gud, vem är som du?

Du är mäktig, Herre,

och din trofasthet omger dig.

10Du råder över det brusande havet.

När vågorna stiger stillar du dem.

11Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.

Du skingrade dina fiender med din kraft.

12Din är himlen och din är jorden,

du har grundlagt världen med allt som finns där.

13Du skapade norr och söder.

Tabor och Hermon jublar över ditt namn.

14Din arm är full av kraft.

Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

15Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,

nåd och trofasthet går framför dig.

16Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,

Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.

17De gläder sig dag för dag över ditt namn,

de lyfts upp av din rättfärdighet.

18Du är deras ära och styrka,

och genom din välvilja lyfter du vårt horn.

19För vår sköld tillhör Herren,

och vår kung tillhör Israels Helige.

20I en syn talade du en gång

till dina fromma och sa:

”Jag har gett en krigare styrka,

jag har upphöjt en ung man bland folket.

21Jag har funnit min tjänare David.

Med min heliga olja har jag smort honom.

22Min hand ska stödja honom,

ja, min arm ska styrka honom.

23Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,

ingen gudlös ska förtrycka honom.

24Jag ska krossa hans motståndare framför honom

och slå ner dem som hatar honom.

25Min trofasthet och nåd ska vara med honom,

och i mitt namn ska hans horn lyftas.

26Jag ska lägga havet under hans hand,

floderna i hans makt.

27Han ska ropa till mig:

’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’

28Jag ska göra honom till en förstfödd,

till den högste bland kungarna på jorden.

29Jag ska visa honom nåd i evighet,

och mitt förbund med honom ska stå fast.

30Jag ska låta hans ätt bestå för alltid

och hans tron så länge himlen består.

31Om hans barn överger min lag

och inte följer mina bud,

32om de bryter mot mina förordningar

och inte lyder mina befallningar,

33kommer jag att straffa deras synd med ris

och deras missgärning med slag.

34Men jag ska inte ta bort min nåd från honom

eller svika i min trofasthet.

35Jag ska inte bryta mitt förbund

eller ändra på något av det jag har sagt,

36för jag har svurit i min helighet

– och jag ska inte ljuga för David – 

37att hans ätt ska få bestå för evigt

och hans tron inför mig som solen,

38för evigt som månen,

det trofasta vittnet i skyn.” Séla

39Men du har förkastat, stött bort

och varit vred på din smorde.

40Du har upphävt förbundet med din tjänare,

du har vanärat hans krona i smutsen.

41Du har brutit ner alla hans murar

och raserat hans fästen.

42Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,

och hans grannar hånar honom.

43Du har styrkt hans motståndare

och låtit hans fiender glädja sig.

44Du har gjort hans svärd obrukbart

och vägrat hjälpa honom i striden.

45Du har gjort slut på hans härlighet

och vält omkull hans tron.

46Du har förkortat hans ungdomstid

och klätt honom i skam. Séla

47Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,

hur länge kommer din vrede att brinna som eld?

48Tänk på hur flyktig min livstid är,

hur förgängliga du har skapat alla människobarn.

49Kan en människa leva och slippa se döden?

Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla

50Herre, var finns nu din nåd från förr,

den som du i trofasthet lovade David med ed?

51Herre, tänk på din tjänares vanära,

vad jag måste utstå från andra folk!

52Dina fiender hånar mig, Herre,

de hånar din smorde överallt där han går fram.

53Välsignad är Herren i evighet!

Amen, amen!

Notas al pie

  1. 89:1 Se not till 88:1 och 32:1.