O Livro

Salmos 55

Salmo de David.

Sobre instrumentos de corda. Para o director do coro.

1Ouve a minha oração, ó Deus,
    não te escondas da minha súplica.
2/3 Atende-me e ouve-me.
Pois gemo e choro na minha angústia,
    por causa de tudo o que os meus inimigos bradam contra mim,
    e da opressão que me fazem.
Lançam-me toda a sua maldade
    e com raiva me aborrecem.
Dói-me até o coração, e terrores mortais caíram sobre mim.
Tenho medo e pavor. Estou cheio de terror.
Quem me dera ter asas como uma pomba.
Voaria para longe e teria descanso.
Fugiria para um deserto bem distante daqui e lá ficaria.
Escaparia a toda esta tempestade, a este vento de fúria e ódio.

Senhor, faz com que essa gente brigue entre si.
Destrói-os com a sua própria violência.
10/11 Ainda que andem, dia e noite,
    patrulhando as suas muralhas contra invasores,
    contudo o mal deles é interno:
é a maldade e a mentira que estão no coração da sua cidade.
Há roubo, assassinato e engano lá dentro,
    nas suas ruas, por toda a parte.

12 Não foi um inimigo quem me insultou;
    se assim fosse eu até o teria suportado.
Podia ter-me escondido e escapado.
13 Mas foste tu, meu parceiro, meu companheiro e amigo,
14 que conversavas tão bem comigo,
    e que ias comigo, juntamente com todo o povo, à casa de Deus.

15 Que a morte os arrebate e os derrube,
    mesmo que estejam cheios de vida,
porque as suas casas estão cheias de pecado
    e estão contaminados até ao fundo da alma.

16 Mas eu farei apelo a Deus,
    que me salvará.
17 Orarei de manhã, ao meio do dia e à noite,
    suplicando Deus em voz alta,
    e ele me responderá.
18 Livrou a minha alma da guerra que me faziam,
    apesar de serem muitos contra mim.
19 Deus, que existe desde séculos sem fim no passado, lhes responderá.
Porque não temem Deus, e não mudarão de ideias.

20 Eram meus amigos e traíram-me,
    a mim que vivia em paz com eles.
21 Tinham palavras mansas, palavras de mel,
    mas no seu coração havia guerra;
tinham maneiras suaves, oleosas,
    contudo escondiam punhais bem afiados.

22 Lança os teus cuidados sobre o Senhor
    e ele te dará forças.
Não deixará que os que seguem a sua justiça caiam.
23 Mas a eles mandá-los-á para a cova da destruição.
Assassinos e mentirosos não viverão
    nem metade do tempo que poderiam viver.

Quanto a mim confiarei sempre no Senhor.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.