Salmo 18
(2 Sm 22.1-51)
Este cântico de David foi dirigido ao Senhor quando o libertou dos seus inimigos, incluindo Saul.
1Eu te amo, Senhor, tu que és a minha força.
2O Senhor é o meu rochedo,
o meu lugar forte e o meu libertador.
Esconder-me-ei em Deus
que é a minha rocha e o meu alto retiro.
Ele é o meu escudo,
o poder da minha salvação e o meu refúgio.
3Invocarei o Senhor que é digno de todo o louvor;
salvar-me-á de todos os meus adversários.
4Cercaram-me laços de morte;
torrentes de maldade desabaram sobre mim.
5Fui ligado e atado por laços do mundo dos mortos e por ciladas da morte.
6Clamei pelo Senhor, meu Deus, na minha tribulação,
e ele ouviu-me desde o seu templo;
o meu clamor chegou aos seus ouvidos.
7Então a Terra foi abalada e tremeu;
os fundamentos das montanhas abalaram-se,
por causa da sua ira.
8Saiu fumo do seu rosto,
da sua boca um fogo devorador que tudo consumia,
e punha as brasas a arder.
9Fez baixar os céus e desceu,
andando sobre espessas nuvens.
10Voou sobre um querubim,
sobre as asas do vento.
11As trevas rodearam-no,
espessas nuvens o circundaram.
12O brilho da sua presença resplandeceu,
com nuvens, relâmpagos e tempestades de granizo.
13O Senhor trovejou desde os céus;
o Deus supremo fez ecoar a sua voz.
14Disparou as suas frechas de luz
e dispersou os inimigos.
15Pelo sopro da tua respiração,
até o mar se dividiu em dois;
viu-se o fundo das águas
pela repreensão do Senhor.
16Desde o alto me livrou,
salvou-me de ser levado pelas vagas.
17Libertou-me do meu poderoso inimigo,
daqueles que me odiavam,
dos que tinham muito mais força do que eu.
18Saltaram sobre mim, no dia da calamidade,
mas o Senhor foi a minha proteção.
19Fez-me reaver a liberdade;
resgatou-me, porque me amava.
20O Senhor recompensou-me,
conforme a minha retidão,
porque tinha as mãos limpas.
21Guardei os caminhos do Senhor;
não me afastei impiamente do meu Deus.
22Tive sempre presentes as suas leis;
não me desviei dos seus estatutos.
23Fui sempre reto perante ele
e fugi do pecado.
24Por isso, o Senhor atendeu à minha justiça,
pois viu que eu estava limpo.
25Tu és misericordioso para com os misericordiosos;
revelas a tua retidão para com os que são retos.
26Com os puros, mostras-te puro,
mas astuto com os perversos.
27Salvas os que estão aflitos, mas abates os orgulhosos,
mas humilhas os que têm olhar altivo.
28Senhor, meu Deus, tu acendes a minha luz!
Transformas em luz a minha escuridão.
29Pelo teu poder posso esmagar um exército;
pela tua força saltarei muralhas.
30O caminho de Deus é reto.
A palavra do Senhor é verdade;
é um escudo para os que procuram a sua proteção.
31Só o Senhor é Deus.
Quem é como um rochedo senão o nosso Deus?
32Deus é quem me fortalece;
faz-me andar em perfeita segurança.
33Faz com que caminhe com passo bem firme,
como as gazelas sobre os cumes.
34Torna-me hábil nos combates,
dá-me força capaz de dobrar um arco de bronze;
35Deste-me o escudo da tua salvação;
amparaste-me com a tua mão direita
e com a tua bondade me engrandeceste.
36Fizeste-me andar sobre caminhos planos,
onde os meus pés não vacilaram.
37Persegui os meus inimigos e os alcancei;
não desisti sem os derrotar.
38Persegui-os e destrocei-os,
nenhum deles se poderá levantar.
Caíram debaixo dos meus pés.
39Pois deste-me força para a batalha.
Fizeste com que subjugasse
todos os que se levantaram contra mim.
40Obrigaste os meus inimigos a retroceder e fugir;
destruí todos os que me odiavam.
41Pediram ajuda, mas ninguém os auxiliou;
clamaram ao Senhor, mas recusou ouvi-los.
42Pisei-os como o pó do chão que se vai com o vento;
esmaguei-os e dispersei-os como pó nas ruas.
43Guardaste-me da rebelião do meu povo;
designaste-me para que seja cabeça das nações.
Estrangeiros me servirão.
44Em breve me serão sujeitos,
quando ouvirem falar do meu poder.
45Perderão a altivez e virão a tremer,
lá dos seus esconderijos.
46O Senhor vive!
Bendito seja aquele que é a minha rocha!
Que seja louvado o Deus da minha salvação!
47Ele é o Deus que por mim faz vingança,
que destrói os que se levantam contra mim.
48Resgataste-me dos meus adversários.
Sim, tu levantaste-me em segurança,
acima das suas cabeças.
Livraste-me da violência.
49Por isso, Senhor, dar-te-ei graças entre as nações,
e cantarei louvores ao teu nome.
50Ele deu uma maravilhosa salvação ao seu rei;
manifestou misericórdia ao seu ungido,
a David e à sua família, para sempre.
Psalm 18
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn18:3 Genomgående i Psaltaren är horn en bild för ära, makt och styrka., mitt värn.
4När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
12Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
13I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
14Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
mina händers renhet inför honom.
26Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
förvandlar mitt mörker till ljus.
30Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud störta fram mot en mur.
31Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud ger mig kraft
och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig uppe på bergen.
35Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36Du gav mig din frälsnings sköld.
Din högra hand stödde mig
och när du svarade mig, stärkte du mig18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig..
37Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40Du gav mig styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51Han ger stora segrar till sin smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.
