O Livro

Salmos 144

Salmo de David.

1Louvem o Senhor, a minha rocha,
que prepara as minhas mãos para a batalha
e os meus dedos para a guerra!
A sua bondade é o meu lugar forte;
ele é a minha perfeita segurança e o meu libertador.
É para mim como um escudo,
atrás do qual me adianto sem medo.
Se o meu povo me está sujeito, só a ele o devo!

Senhor, que é o homem,
para que te interesses por ele?
Que é o ser humano, para que o consideres?
Vale tanto como um sopro!
Os dias da sua vida vão-se como a sombra que passa.

Inclina-te, Senhor, desde os céus, e vem!
As montanhas deitarão fumo, quando lhes tocares.
Os teus inimigos serão derrotados,
quando lhes lançares os teus raios
e os destruíres com as tuas armas certeiras.
Estende, lá do alto, as tuas mãos!
Salva-me das águas profundas e tira-me delas,
assim como das mãos dessa gente estrangeira!
A sua boca está cheia de nulidades;
a sua habilidade está só na falsidade.

Cantar-te-ei um novo cântico, ó Deus,
acompanhado de harpa de dez cordas.
10 Porque tu dás vitória aos reis.
Livrarás o teu servo David da espada mortal.

11 Livra-me das mãos dessa gente que te é estranha;
gente mentirosa, cuja força só consiste na maldade.

12 Para que os nossos filhos sejam bem desenvolvidos,
na sua mocidade, como plantas viçosas,
e as nossas filhas, belas e graciosas,
como as colunas esculpidas dum palácio.
13 Para que nunca nos faltem recursos na vida
e tenhamos gado que forneça carne em abundância.
14 Que os nossos animais sejam fortes para o trabalho
e haja segurança no nosso meio;
sem assaltos, sem fugas, sem gritos nas ruas!

15 Feliz o povo que pode viver assim!
Feliz é o povo cujo Deus é o Senhor!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 144

Psalm 144

Glädje över Guds omsorg

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lär mina händer att kriga

och mina fingrar att strida,

2han som är nådig mot mig,

min klippa, min borg,

min befriare och min sköld.

Hos honom söker jag tillflykt.

Han har lagt mitt folk under mig.

3Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

ett människobarn för din omtanke?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes liv som en flyende skugga.

5Herre, dra undan himlen och stig ner!

Rör vid bergen, så att de ryker.

6Släpp loss blixtarna och skingra dem,

skjut iväg pilarna och driv bort dem.

7Sträck ner dina händer från höjden,

rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,

ur främlingarnas våld.

8Deras mun är full av lögn

och deras högra hand av bedrägeri.

9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång

och spela på en tiosträngad harpa,

10för du räddar kungarna från nederlaget

och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!

De, vars munnar är fulla av lögner

och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12Våra unga söner blir som välväxta plantor,

våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.

13Våra lador blir fyllda till brädden

av livets förnödenheter av alla slag.

Ute på våra marker får fåren tusentals,

ja, tiotusentals med lamm,

14och oxarna är tungt lastade med spannmål.

I muren finns inte längre någon rämna,

ingen fördrivs,

på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15Lyckligt är det folk som har det så.

Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!