O Livro

Salmos 139

Salmo de David. Para o diretor do coro.

1Senhor, tu tens-me examinado;
tu conheces-me!
Sabes tudo o que eu faço,
mesmo as coisas mais simples
como o sentar-me e o levantar-me;
nenhum dos meus pensamentos te escapa.
Toda a minha conduta é registada por ti;
esteja acordado ou a descansar,
tudo sabes a meu respeito.
Sem que seja preciso dizer alguma coisa,
tudo sabes sobre mim.
Envolves-me e proteges-me;
a tua mão está sobre mim.
E tudo isso é para mim maravilhoso;
representa uma sabedoria que me ultrapassa.

Aliás, para onde poderia eu ir,
fora do alcance do teu Espírito?
Onde poderia estar que tu não me visses?
Se subir até aos céus, tu aí estás;
se descer ao profundo mundo dos mortos, também aí estás.
E se voar na brisa matinal,
fugindo para além do mar?
10 Sempre a tua mão continuará a guiar-me
e a tua mão direita me susterá.
11 Se eu disser:
“Nas trevas estarei perfeitamente escondido
e a luz à minha volta se tornar noite”,
12 ainda assim as trevas não serão para ti escuridão;
para ti a noite brilha como o dia
e as trevas são como a luz.

13 Tu criaste-me, Senhor;
toda a estrutura do meu ser foi formada por ti,
mesmo no seio de minha mãe!
14 Por isso, louvo-te pela forma maravilhosa
e admirável como sou formado.
Quando penso nisso não posso deixar de afirmar:
“De uma forma maravilhosa me criaste!”
15 Logo nos primeiros momentos do meu ser,
quando só tu sabias que me estavas a formar,
já aí o teu poder criador intervinha.
16 Os teus olhos viam o meu corpo em formação,
e no teu livro tudo ia sendo registado;
tudo se ia realizando, segundo estava programado,
mesmo antes de eu começar a existir!
17 Quão precioso é, Deus, reconhecer
que estás a pensar constantemente em mim!
18 Não posso contar os teus pensamentos,
pois seriam mais do que a areia;
e quando eu acordar, ainda estás contigo!

19 Ó Deus, destrói o perverso.
Afastem-se de mim, ó gente sedenta de sangue!
20 Só sabem rebelar-se contra ti
e falam com malícia do teu nome!
21 Senhor, como aborreço esses que te odeiam
e como sofro por causa dessa gente que se levanta contra ti!
22 Tenho por eles o maior repúdio!
Para mim são como inimigos!

23 Examina-me, ó Deus, observa o meu íntimo;
prova-me e analisa os meus pensamentos!
24 Vê se há em mim algum caminho mau
e conduz-me pelo caminho eterno!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 139

Psalm 139

Guds allvetande och allestädes närvaro

1För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.

2Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

vet du vad jag tänker.

3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.

Du vet om allt som jag företar mig.

4Redan innan jag har ett ord på min tunga

vet du, Herre, vad jag tänker säga.

5Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller din hand över mig.

6Att veta detta är förunderligt för mig,

mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?

Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?

8Om jag far upp till himlen är du där,

och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.

9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,

eller gömma mig vid havets yttersta gräns,

10kommer din hand att leda mig,

din starka hand att gripa mig.

11Om jag bad mörkret att gömma mig

och ljuset omkring mig att bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13Du skapade organen inne i min kropp,

du vävde samman mig i min mors livmoder.

14Jag prisar dig för det förunderliga,

att jag är så underbart skapad!

Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.

15Mitt skelett var inte dolt för dig

när jag formades i det tysta,

när jag vävdes samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes.

I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven

innan någon av dem började.[a]

17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!

Hur enormt är inte deras antal!

18Om jag försökte räkna dem

skulle de vara fler än sandkornen.

När jag vaknar,

är jag fortfarande hos dig.

19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,

avlägsna de blodtörstiga från mig!

20De som talar svekfullt om dig,

de som har missbrukat dina städer.[b]

21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,

avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem starkt,

de är mina fiender.

23Granska mig, Gud!

Känn mitt innersta och pröva mig,

känn mina oroliga tankar!

24Se om min väg leder bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Notas al pie

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.