Salmo 132
Cântico de peregrinação.
1Lembra-te, Senhor,
de quando David estava tão aflito.
2Quando te fez aquela solene promessa,
a ti, o Poderoso Senhor de Jacob, dizendo:
3“De maneira nenhuma poderei vir para casa,
descansar e dormir em paz.
4Não fecharei os meus olhos para dormir;
as minhas pálpebras não terão repouso.
5Não, enquanto não construir uma casa
onde o Poderoso Senhor de Jacob seja adorado.”
6A arca santa do Senhor já andou por Efrata
e viemos encontrá-la no campo de Jaar.
7Entremos agora no seu santo templo
e adoremos diante dos seus pés!
8Levanta-te, Senhor, e entra no teu templo,
lugar do teu repouso, juntamente com a arca,
que é a expressão do teu poder.
9Os sacerdotes hão de vestir-se de justiça
e todo o teu povo cantará de alegria.
10Por amor de David, que te serve,
não deixes de responder ao teu ungido!
11O Senhor fez uma promessa a David e não falharia:
“Estabelecerei um dos teus descendentes
e ele se sentará no trono, depois de ti.
12Se os teus descendentes se mantiverem fiéis
à aliança que fiz com o povo de Israel,
e fiéis aos mandamentos que virão a aprender,
também ocuparão o trono de Israel, para sempre.”
13Tu, Senhor, escolheste Sião
para ser o local da tua habitação:
14“É aqui, o lugar do meu descanso para sempre;
este é o meu desejo!
15Tornarei esta cidade próspera;
fartarei de pão os pobres que lá vivam.
16Vestirei de salvação os sacerdotes
e os fiéis exaltarão de júbilo.
17O poder de David aumentará
e prepararei uma lâmpada para o meu ungido.
18Os seus inimigos ficarão cobertos de vergonha.
David será um rei glorioso!”
Psalm 132
Davids löfte, Herrens löfte
1En vallfartssång.
2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6Vi hörde om den132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers). i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17Här vill jag låta ett horn132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka. växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
