Salmo 102
Oração de uma pessoa aflita que na sua fraqueza se dirige ao Senhor.
1Senhor, peço-te que ouças a minha oração!
Que escutes a minha súplica!
2Não te afastes de mim nesta hora de aflição!
Presta bem atenção ao clamor que te lanço,
neste dia de angústia, e responde-me depressa.
3Os dias da minha vida vão-se desfazendo como o fumo;
os meus ossos ardem, no meu corpo, como lenha.
4Tenho o coração ferido e pisado;
estou como a relva que secou.
Perdi o apetite e a comida só me dá fastio.
5Sou só pele e osso, devido aos meus forte gemidos;
a minha vida tem sido um constante sofrimento.
6Sou como a coruja do deserto;
sou como o mocho em lugares desolados.
7Não consigo dormir e sinto-me só,
como um pássaro solitário num telhado.
8Os meus inimigos não fazem outra coisa
senão troçar de mim o dia inteiro;
os que me querem mal atormentam-me a alma.
9O pão sabe-me a cinza;
a minha bebida são as lágrimas que verto.
10Isto, por causa da tua severidade,
da tua ira contra mim, pois rejeitaste-me;
expulsaste-me da tua presença.
11A minha vida apaga-se como a sombra da noite que cai;
vou secando como relva pisada e sem água.
12Contudo, Senhor, tu permaneces o mesmo sempre;
a tua fama atravessa toda a história.
13Eu sei que virás cheio de compaixão para com Sião;
esta é a hora determinada para teres compaixão e ajudares.
14Porque o teu povo ama as pedras das suas muralhas
e cada grão de pó das suas ruas.
15Por isso, todas as nações da Terra
hão de temer reverentemente o teu nome;
todos os governantes se inclinarão diante da tua glória!
16Pois o Senhor vai reconstruir Sião;
ele há de aparecer gloriosamente.
17Ele ouvirá as orações dos desamparados;
não se esquecerá deles.
18Que isto fique escrito para as futuras gerações,
para que aqueles que ainda hão de nascer
possam louvar o Senhor!
19Porque o Senhor olhou
desde a sua santa habitação, lá dos céus.
20Prestou atenção aos gemidos dos presos
e decidiu libertar os condenados à morte.
21Para que o nome do Senhor seja anunciado em Sião
e em Jerusalém, seja louvado;
22quando as multidões, das nacionalidades mais diversas,
acorrerem para louvar e adorar o Senhor.
23Ele tirou-me as forças no meio da vida,
encurtou os meus dias.
24Mas eu clamei: “Meu Deus!
Não me leves a meio do caminho da vida,
tu, que vives eternamente!
25Foste tu quem fundou a Terra;
fizeste o universo com as tuas mãos.
26Um dia, estes desaparecerão, mas tu permanecerás.
Todos acabarão, como roupa velha;
tu os mudarás como vestuário que deixa de ser usado.
27Tu, porém, permaneces sempre o mesmo;
os teus anos não têm fim.
28Os nossos filhos viverão seguros;
e os seus descendentes florescerão diante da tua presença.”
Psalm 102
Ångerpsalm; tröst i nöden
1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7Jag är som en pelikan102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel. långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa102:19 Eller har skapat. ska prisa Herren.
20För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
