1Estas são as mensagens que, da parte do Senhor, foram comunicadas a Miqueias, o morastita, durante os reinados de Jotão, Acaz e Ezequias, reis de Judá. Estas palavras dirigem-se a Samaria e a Judá. Miqueias recebeu-as na forma de visões.
Julgamento contra Samaria e Judá
2Prestem atenção! Que todos os povos do mundo ouçam! O Senhor Deus no seu santo templo tem acusações contra vocês!
3O Senhor está a chegar! Está a deixar o seu trono no céu e vem até à Terra, andando no cimo dos montes. 4Estes derretem-se sob os seus pés e escorrem em direção aos vales, como cera ante o fogo, como água jorrando duma encosta.
5Por que razão está isto a acontecer? Por causa dos pecados de Jacob e de Israel. Qual é o pecado de Jacob? Porventura não é Samaria? Qual é o altar idólatra de Judá? Não será Jerusalém?
6“Por isso, farei da cidade de Samaria um montão de ruínas. Será transformada num campo aberto; as suas ruas serão lavradas para se plantarem vinhas. Eu deitarei abaixo as muralhas, deixando os alicerces a descoberto; os blocos de pedra dessas construções rolarão até aos vales em baixo. 7Todas as imagens esculpidas que ali havia serão feitas em mil pedaços; os templos da idolatria, belamente decorados, erguidos com o dinheiro pago a prostitutas, também em templos de prostituição se tornarão.”
O lamento de Miqueias
8Por isso, levanto este lamento que é semelhante ao uivo dum chacal, ao grito duma coruja do deserto, atravessando as areias dum deserto de noite. Andarei despido e descalço, na tristeza e na vergonha. 9Porque a ferida do meu povo é demasiado profunda para se curar; estendeu-se por Judá; chegou até à porta de Jerusalém. 10Não o declarem em Gate! Não chorem! Em Bete-Le-Afra revolve-te no pó com angústia e vergonha. 11Ali vão os moradores de Safir, levados como escravos, desamparados, nus, envergonhados. O povo de Zaanãa nem ousa sequer mostrar-se fora das suas muralhas. Os alicerces de Bete-Ezel foram descobertos e desapareceram; eram os únicos fundamentos sobre os quais se mantinha. 12O povo de Marote em vão esperou por melhores dias; mas é só a amargura que os espera, enquanto o Senhor se mantiver contra Jerusalém.
13Depressa! Preparem já os vossos carros mais rápidos e fujam neles, ó povo de Laquis! Porque vocês foram os primeiros, de todas as cidades de Sião, a seguir Israel no seu pecado de idolatria. Todas as outras cidades do sul foram depois atrás do vosso exemplo.
14Por isso, darás presentes de despedida a Moresete de Gate; não há esperança de salvação para eles. A cidade de Aczibe enganou os reis de Israel, pois prometeu uma ajuda que não pode dar. 15Vocês, gente de Maressa, tornar-se-ão um prémio para aqueles que vos tomarem. Aquele que é a glória de Israel virá até Adulão.
16Chorem, chorem pelas vossas criancinhas! Rapem os cabelos até ficarem calvos como a águia! Rapem as vossas cabeças em sinal de pesar, porque os vossos filhos foram levados para o exílio!
Domsord över Juda och Israel
(1:2—3:12)
1Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.
2Hör, alla folk,
lyssna, du jord
och allt som finns där!
Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
Dom över Samaria och Jerusalem
3Se! Herren kommer!
Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
4Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
5Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
Vad är Judas offerplatser1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.?
Är de inte Jerusalem?
6”Därför ska jag göra Samaria
till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7Alla hennes gudabilder
ska slås i stycken,
allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”
Gråt och klagan
8Över detta gråter och klagar jag.
Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
klagar som en berguv.
9Hennes sår kan inte läkas.
Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
till Jerusalem.
10Tala inte om det i Gat,
gråt inte!
Vältra er i stoftet
i Bet Leafra!1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.
11Dra bort, Shafirs invånare,
i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
dess beskydd har tagits ifrån er.
12Marots invånare vrider sig av smärta
och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
har nått Jerusalems portar.
13Spänn för stridsvagnar,
befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
att man hos dig fann Israels överträdelser.
14Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
till Adullam.
16Raka ditt huvud och skär av ditt hår
för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
för de har förts bort från dig.
