Jesus conversa com a mulher samaritana
1Os fariseus ouviram dizer que Jesus estava a batizar e a fazer mais discípulos que João. 2Embora, de facto, não era Jesus quem batizava, mas os seus discípulos. 3Quando o Senhor constatou isso, deixou a Judeia e voltou para a província da Galileia.
4Para isso, tinha de atravessar a Samaria. 5-6Cerca do meio-dia, ao aproximar-se da localidade de Sicar, chegou ao poço de Jacob, no terreno que este dera a seu filho José. Cansado da longa caminhada, Jesus sentou-se junto ao poço. 7Apareceu uma samaritana para tirar água e Jesus pediu-lhe: “Dá-me de beber.” 8Os discípulos tinham ido à aldeia comprar comida.
9A mulher estava admirada, pois os judeus não convivem com os samaritanos, e disse-lhe: “Como, sendo tu judeu, me pedes de beber a mim que sou samaritana?”
10Jesus respondeu: “Se ao menos compreendesses o dom maravilhoso que Deus tem para ti e quem eu sou, serias tu a pedir-me que te desse água viva!”
11“Mas tu não tens com que a tirar!”, tornou ela. “E o poço é fundo! Onde irias buscar essa água viva? 12Serás maior que o nosso antepassado Jacob? Como poderás oferecer água melhor do que esta, que ele, os seus filhos e o seu gado beberam?”
13Jesus respondeu: “As pessoas que bebem desta água depressa ficam outra vez com sede. 14Mas a água que eu lhes der torna-se uma fonte sem fim dentro delas, dando-lhes vida eterna.”
15“Senhor, dá-me dessa água, para não sentir mais sede e não ter de vir aqui tirar água!”
16“Vai chamar o teu marido”, disse-lhe Jesus.
17-18“Não tenho marido!” respondeu-lhe.
“É verdade, não tens marido. Porque tiveste cinco maridos e nem sequer estás casada com o homem com quem vives agora.”
19“Senhor, deves ser profeta!”, exclamou ela.
20“Mas diz-me: porque é que vocês, judeus, teimam que Jerusalém é o único sítio de adoração? Para nós, samaritanos, esse sítio é aqui no monte Gerizim, onde os nossos antepassados adoravam.”
21Jesus esclareceu-a: “Acredita em mim, mulher. Vem o momento em que já não teremos de nos preocupar se o Pai deve ser adorado aqui ou em Jerusalém. 22Vocês adoram o que desconhecem, ao passo que nós conhecemos, pois é através dos judeus que a salvação vem ao mundo. 23Mas chega a hora, e é agora mesmo, em que os que verdadeiramente o adoram devem adorá-lo em espírito e verdade. É assim que o Pai quer que o adoremos. 24Deus é espírito e os que o adoram devem adorá-lo em espírito e em verdade!”
25A mulher disse: “Eu sei que há de vir o Messias, chamado Cristo, e que quando vier nos explicará tudo.”
26Então Jesus disse-lhe: “Sou eu o Cristo!”
27Nesse momento chegaram os discípulos, que ficaram espantados por encontrá-lo a falar com aquela mulher; mas ninguém lhe perguntou porquê. 28A mulher deixou o balde junto ao poço. E voltando para a aldeia disse a toda a gente: 29“Venham ver um homem que me disse tudo o que eu fiz! Não será ele o Cristo?” 30Então o povo veio a correr da localidade para o ver.
31Entretanto, os discípulos insistiam com Jesus para que comesse. 32“Não!” disse-lhes. “Eu tenho um alimento que vocês não conhecem.” 33E os discípulos puseram-se a perguntar uns aos outros quem lhe teria trazido comida.
34Jesus explicou: “O meu alimento é fazer a vontade de Deus, que me enviou, e terminar a sua obra. 35Pensam, porventura, que a ceifa só começará quando o verão acabar daqui a quatro meses? Olhem à vossa volta! Em torno de nós amadurecem vastos campos, já prontos para a ceifa. 36Os ceifeiros recebem o seu salário e o fruto que colhem são pessoas trazidas para a vida eterna. E que alegria, tanto daquele que semeia como daquele que colhe! 37Pois é bem verdade que um semeia o que outro irá colher. 38Mandei-vos colher onde não semearam; outros tiveram o trabalho e vocês receberam a colheita.”
39Muitos dos habitantes daquela terra samaritana creram em Jesus, levados por aquilo que a mulher afirmara: “Disse-me tudo o que fiz!” 40Os que foram vê-lo junto ao poço pediram-lhe que ficasse na sua aldeia. E Jesus assim fez durante dois dias. 41O suficiente para que muitos outros cressem depois de o ouvirem. 42Então disseram à mulher: “Agora acreditamos porque nós próprios o ouvimos e não apenas pelo que nos contaste. É, de facto, o Salvador do mundo!”
Jesus cura o filho de um oficial
43Depois de ter ficado ali dois dias, seguiu para a Galileia, 44embora ele próprio tivesse dito que um profeta tem honras em toda a parte menos na sua própria terra. 45Mas os galileus receberam-no de braços abertos, pois tinham estado em Jerusalém durante a festa da Páscoa e assistido aos seus milagres.
46Regressou a Caná da Galileia, onde tinha transformado a água em vinho. Havia ali um homem, funcionário do governo, cujo filho estava doente em Cafarnaum. 47Este homem, ao ouvir dizer que Jesus vinha da Judeia para a Galileia, foi ao seu encontro para lhe pedir que o acompanhasse e lhe curasse o filho que estava quase à morte.
48Jesus perguntou-lhe: “Então nenhum de vocês acredita em mim a não ser vendo-me fazer sinais e maravilhas?”
49Mas o homem rogou-lhe: “Senhor, vem já, antes que o meu filho morra!”
50“Volta para casa porque o teu filho vai sobreviver!” O homem, crendo em Jesus, voltou para casa.
51Ainda ia a caminho, quando vieram ao encontro alguns servos com a notícia de que o filho já estava bom. 52Perguntou-lhes quando fora que o jovem se sentira curado e responderam: “Ontem à tarde, por volta da uma hora, a febre desapareceu.” 53Então aquele pai compreendeu que isso sucedera no preciso momento em que Jesus lhe dissera: “O teu filho vai sobreviver.” Ele e toda a sua casa creram. 54Foi este o segundo sinal de Jesus na Galileia depois de ter vindo da Judeia.
Jesus och den samariska kvinnan
1Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. 3Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.
4På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien4:4 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna. 5och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.
7Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” 8Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. 9Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.
10Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”
11”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? 12Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”
13Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”
15”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”
16Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”
17”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.
”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. 18”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”
19”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. 20Våra förfäder har tillbett på det här berget4:20 Samarierna hade ett eget tempel på berget Gerissim., men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”
21Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. 24Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
25Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”
26Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
27Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.
46I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig4:46 Mannen arbetade för kung Herodes, som styrde över Galileen och Pereen och var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes. tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.
48Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”
49Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”
50Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.
54Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
