Ezequias adoece
(2 Rs 20.1-11; 2 Cr 32.24)
1Ezequias adoeceu gravemente, ficando às portas da morte. O profeta Isaías veio visitá-lo. “Põe todos os teus assuntos em ordem”, disse-lhe Isaías, “e prepara-te para morreres. O Senhor manda dizer-te que não recuperarás a saúde.”
2Ezequias voltou-se para o lado da parede e orou assim ao Senhor: 3“Ó Senhor, lembra-te de como eu tenho sido honesto e sincero contigo e como procurei obedecer a tudo o que tens dito!” E começou a chorar intensamente.
4Então o Senhor mandou outra mensagem a Isaías: 5“Vai dizer a Ezequias: O Senhor, o Deus de David, teu antepassado, ouviu a tua oração, viu as tuas lágrimas e deixar-te-á viver mais 15 anos. 6Livrar-te-ei, a ti e a esta cidade, do rei da Assíria; defenderei esta cidade. 7E esta é a prova daquilo que digo: 8Farei com que o Sol recue 10 graus, segundo o relógio de sol de Acaz.”
E o Sol recuou 10 graus.
9Quando o rei Ezequias se restabeleceu, escreveu este poema sobre a sua experiência:
10“Disse no meu íntimo:
vivi metade da minha vida e tenho de deixar tudo.
Ficarei privado do resto dos meus anos
e terei de passar as portas do mundo dos mortos.
11Nunca mais tornarei a ver o Senhor na terra dos vivos.
Nunca mais verei os meus amigos neste mundo.
12A minha vida acaba e desfaz-se como a tenda dum pastor,
como a obra dum tecelão quando chega ao fim.
De um dia para o outro, a minha vida está a ser consumida.
13Passei toda a noite a gemer;
era como se um leão me estivesse a partir os ossos.
De um dia para o outro, a minha vida está a ser consumida.
14No meu delírio chilreava como um grou ou uma andorinha,
gemia como uma pomba.
Levantava os olhos para cima, pedindo ajuda.
Ó Senhor, gritava eu, estou angustiado! Socorre-me!”
15Mas que tenho eu a dizer?
Porque foi ele próprio quem me mandou esta doença.
Todo o meu sono desapareceu,
por causa da amargura do meu coração.
16Ó Senhor, a tua disciplina é boa, dá vida e saúde.
Cura-me e faz com que eu viva!
17Agora já compreendo tudo!
Foi bom para mim passar por toda esta aflição,
porque me livraste carinhosamente da morte;
perdoaste todos os meus pecados.
18Visto que os mortos não te podem louvar,
não podem ficar cheios de esperança e de alegria.
19Os vivos, só os vivos, podem louvar-te
como eu estou a fazer agora.
A nossa geração dará a conhecer à seguinte a tua fidelidade.
20O Senhor veio salvar-me!
Todos os dias da minha vida, de agora em diante,
cantarei hinos de louvor no templo,
acompanhado de instrumentos musicais.
21Isaías tinha dito aos criados de Ezequias: “Façam uma pomada de figos e ponham-na sobre a chaga e ele sarará.”
22Ezequias, nessa altura, até tinha perguntado: “Que sinal me dará o Senhor como prova de que estarei com condições para ir ao templo?”
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
1Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4Då kom Herrens ord till Jesaja: 5”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
7Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13Jag har väntat på morgonen,38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
16Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika. 22Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
