Juízo sobre Judá e Jerusalém
1Vejam que Deus, o Senhor dos exércitos, tirará de Jerusalém e Judá o seu sustento e apoio; retirará o fornecimento de água e de alimento. 2Os seus exércitos, os seus juízes, profetas, anciãos, 3chefes militares, homens de negócio, juristas, mágicos e políticos serão destruídos.
4Os reis de Israel serão como criancinhas, governando infantilmente. 5Prevalecerá a pior espécie de anarquia e cada um se voltará contra o seu próximo; vizinhos contra vizinhos, os jovens contra a autoridade, os criminosos contra a gente de bem e o povo viverá sob a opressão.
6Naqueles dias dirá uma pessoa ao seu irmão: “Sei que tens alguma roupa a mais, além da que vestes. Por isso, sê tu o nosso rei, e tenta governar toda esta ruína.”
7“Não!”, será a resposta. “Não posso dar ajuda nenhuma! Nem sequer tenho roupa nem alimentos a mais! Não me metam nisso!”
8Jerusalém, de facto, está um caos e Judá caiu em ruínas, porque os judeus falaram contra o Senhor e não o adoram; ofendem a sua glória. 9Vê-se mesmo, até pelas suas caras, o que fizeram e como são culpados. Ainda por cima, gabam-se do seu pecado ser igual ao de Sodoma; não têm vergonha alguma! Que catástrofe! Eles mesmos processaram a sua própria condenação.
10No entanto, tudo correrá bem para os justos que são de Deus. Digam-lhes: “Que boa recompensa vão ter pelas vossas obras!” 11Mas aos ímpios digam: “A vossa condenação é certa! Terão a justa recompensa dos vossos atos!”
12Ó povo meu, não estão a ver como os vossos governantes são loucos? São fracos como mulheres; são irresponsáveis como criancinhas brincando aos reis! Serão isto governantes? Certamente que não! Antes vos levam pela via da ruína.
13O Senhor levanta-se! Ele é como o grande acusador público, denunciando o seu povo! 14Os primeiros a sentirem o peso da sua condenação serão os anciãos e os príncipes, porque destruíram a minha vinha; encheram-se com o que roubaram aos pobres.
15“Como ousaram moer o meu povo, desta maneira, até ao pó da terra?” Quem pergunta é Deus, o Senhor dos exércitos.
16Diz mais o Senhor: “Vejam como são altivas as mulheres de Sião, que andam de pescoço erguido, com vaidade, tilintando com as argolas que trazem à volta dos tornozelos, lançando olhares descarados, quando passam entre a multidão na rua.”
17O Senhor fará aparecer a tinha e as suas cabeças ficarão nuas para todos verem, sem qualquer ornamento. 18Não andarão mais com enfeites nas pernas, nem com os seus ornamentos, porque o Senhor destruirá toda aquela beleza artificiosa. 19Desaparecerão os colares, as pulseiras, os véus; 20assim como os diademas no cabelo, os enfeites dos braços, os brincos, as caixinhas de perfume; 21os anéis e as arrecadas; 22os vestidos de festa, as capas, os pentes para enfeitar o cabelo, os broches e bolsas; 23os espelhos, as finas capinhas de linho, as toucas, as rendas. 24E será que em vez de cheirarem bem a perfumes raros, hão de exalar um cheiro fedorento; em vez de ricas faixas em volta da cintura, usarão simples cordas; os seus belos penteados cairão e ficarão calvas; em lugar de lindas roupas, usarão sacos para se vestir. Toda a sua beleza desaparecerá; ficarão apenas a vergonha e a desgraça. 25Os seus maridos cairão ao fio da espada, na guerra. 26Sião, como uma mulher desolada, chora e lamenta, porque ninguém entra ou sai dos seus portões.
Guds straff över Juda och Jerusalem
1Se, Herren, härskarornas Herre,
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
2hjältar och krigare,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3lägre befäl och högt uppsatta,
rådgivare, hantverkare och trollkarlar.
4”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
och godtycke ska regera över dem.”
5Bland folket ska man förtrycka varandra,
var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
och ringa mot högt uppsatta.
6Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
och ta hand om denna ruinhög.”
7Då ska han ropa:
”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
Gör inte mig till ledare för folket.”
8Jerusalem vacklar och Juda faller
därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
9Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve dem!
De har dragit olycka över sig själva.
10Men säg till den rättfärdige
att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
och han ska få igen för vad han har gjort.
12Mitt folk regeras av ungdomar,
och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
och leder dig bort på osäkra stigar.
13Herren träder fram i rätten,
han står beredd att gå till rätta med folken.
14Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16Herren sa:
”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”
18På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,3:18 Grundtextens innebörd av flera av detaljerna i v. 18-23 är osäker. 19örhängen, armband och slöjor, 20huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21ringar och näsringar, 22festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23speglar, underkläder, sjaletter och diadem.
24I stället för parfymdoft kommer stank,
repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.
