1Por isso, deixemos as noções elementares da doutrina cristã e avancemos no sentido do amadurecimento. Não fiquemos como que a lançar de novo os mesmos alicerces, do arrependimento do pecado e das obras que levam à morte, da necessidade da fé em Deus, 2do ensino referente às lavagens, da imposição das mãos, da ressurreição dos mortos e do julgamento eterno. 3Mas, com a ajuda de Deus, avancemos para um conhecimento mais perfeito.
4De facto, é impossível que alguém que já tenha recebido a luz de Deus, que provou das coisas celestiais, que participou do Espírito Santo, 5viu como é boa a palavra de Deus e conheceu o poder do mundo que há de vir e, 6depois disto tudo, se transviaram, sejam renovados para o arrependimento. É como se crucificassem novamente o Filho de Deus, expondo-o publicamente à afronta.
7Quando a terra lavrada recebe chuvas que caem com frequência e produz boas colheitas para os que a cultivam, tem a bênção de Deus. 8Se uma terra produz espinhos e cardos é porque não presta e será queimada.
9Mas de vocês, meus queridos amigos, ainda que falemos assim, contamos que as vossas vidas produzam sempre os melhores frutos, que devem ser o resultado normal da vossa salvação. 10Deus não é injusto. Ele não se esquece do vosso trabalho e do amor que têm mostrado pelo Senhor, pelos serviços que têm prestado e continuam a prestar aos crentes. 11E o nosso desejo é que cada um continue a mostrar o mesmo zelo até ao fim da vida, até ao momento em que verão completamente realizada a vossa esperança. 12Não se tornem descuidados, mas procurem seguir o exemplo de todos aqueles que pela fé, e pela sua persistência, têm recebido o cumprimento das promessas de Deus.
A garantia da promessa de Deus
13Quando Deus fez a promessa a Abraão, garantiu-a com um juramento feito em seu próprio nome, visto que não havia ninguém maior do que ele. 14E disse: “Garanto-te que te abençoarei efetivamente e que terás uma descendência abundantíssima.”6.14 Gn 22.17. 15Abraão esperou com paciência e viu a promessa concretizar-se.
16É evidente que os homens, quando prestam juramento, procuram fazê-lo por alguém que lhes seja superior, que sirva de garantia, para que não haja desentendimento. 17Assim também Deus confirmou o que disse com um juramento, a fim de que aqueles que iriam receber a promessa tivessem a certeza de que nunca mudaria os seus planos. 18Assim, por dois fatores imutáveis, a promessa e o juramento, podemos encontrar um forte consolo nele. É pois impossível que Deus diga uma coisa que afinal não cumpre. E isso dá-nos muita segurança, a nós para quem a esperança da vida eterna é como um refúgio. 19Esta esperança é para a nossa alma como uma âncora segura e firme que nos garante a entrada no interior do véu, 20onde Cristo entrou antes de nós e em nosso favor, na sua dignidade de sumo sacerdote para sempre, à semelhança de Melquisedeque.
1Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar6:2 Ordet dop står i plural. Undervisningen handlade sannolikt om skillnaden mellan dop i betydelsen judiska reningsceremonier, Johannes döparens dop (Apg 19:4), Jesus eget dop (Joh 4:1), det kristna dopet in i gemenskap med Jesus Kristus, hans död, begravning och uppståndelse (Rom 6:4), dop i den heliga Anden och eld (Matt 3:11)., om handpåläggning,6:2 Handpåläggningen handlade om att de troende lade händerna på de döpta för att de skulle få Guds Ande (jfr Apg 19:5-6), samt när man bad för sjuka, eller när någon skulle invigas till en uppgift i församlingen. de dödas uppståndelse och en evig dom. 3Så vill vi göra, om Gud tillåter det.
Varning för att överge Jesus Kristus
4För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.
7En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.
9Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.
Gud håller sina löften
13Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande6:14 dina efterkommande. Ordagrant: dig talrika.”6:14 Se 1 Mos 22:17. 15Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.
16Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18Båda dessa bekräftelser6:18 Syftar på löfte och ed. står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget6:19 Syftar på det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Framför det rummet hängde ett förhänge, och den enda som fick gå in dit var översteprästen, då han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna. För en närmare beskrivning, jfr 9:2-5., 20dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,6:20 Jfr Matt 27:50-51, där det beskrivs hur förhänget i templet i Jerusalem brast i två delar när Jesus dog. och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
