Filipenses 1 – OL & NUB

O Livro

Filipenses 1:1-30

1Paulo e Timóteo, ao serviço de Jesus Cristo, saúdam todos os santos na cidade de Filipos, cujas vidas estão unidas a Cristo Jesus. Saúdam também os líderes e os diáconos.

2Que Deus, nosso Pai, e o Senhor Jesus Cristo vos deem graça e paz.

Ação de graças e oração

3Sempre que penso em vocês, louvo e expresso a Deus o meu reconhecimento pelas boas recordações que me deixaram. 4E quando faço oração, é com alegria que sempre vos menciono, 5por causa da vossa participação ativa na difusão do evangelho, desde o primeiro dia até agora.

6E tenho a certeza de que Deus, que começou essa boa obra na vossa vida, vai completá-la até ao momento em que Jesus Cristo voltar.

7E é justo que sinta isto a vosso respeito, porque têm um lugar muito especial no meu coração: participámos juntos das bênçãos de Deus, tanto quando estava na prisão como em liberdade, defendendo a verdade e proclamando o evangelho. 8Deus sabe como sinto saudades de todos, no verdadeiro amor de Cristo Jesus.

9E peço a Deus que o vosso amor cristão aumente cada vez mais e se enriqueça de conhecimento e compreensão. 10Pois assim saberão dar o verdadeiro valor às coisas essenciais e a vossa conduta será marcada pela sinceridade, de forma a que nunca haja razão de censura, até ao dia em que Jesus há de voltar. 11E a vossa atividade dará frutos de justiça, os quais são produzidos por Jesus Cristo, do que resultará honra e louvores a Deus.

A prisão de Paulo e o avanço do evangelho

12Gostava que ficassem a saber, meus irmãos, que tudo o que me tem acontecido serviu para uma maior divulgação do evangelho, 13de tal maneira que todos os guardas da prisão, e muitos outros, sabem a verdadeira razão por que estou preso. 14E até muitos cristãos, por causa disso, têm sido encorajados no seu testemunho e falam com mais ousadia aos outros sobre a palavra de Deus.

15É verdade que alguns pregam a Cristo só para se porem em pé de igualdade comigo. Contudo, muitos outros fazem-no com boas intenções. 16Estes fazem-no por amor, sabendo que fui aqui posto para defender o evangelho. 17Outros, contudo, falam de Cristo, mas num espírito de disputa e sem sinceridade, pensando até com isso aumentar as aflições do meu cárcere. 18Mas isso que importa? Desde que Cristo se torne conhecido, seja de que maneira for, com segundos intentos ou com honestidade, fico e sempre hei de ficar satisfeito. 19Porque sei que disto virá a resultar a minha libertação, com a ajuda das vossas orações e com o socorro do Espírito de Jesus Cristo.

20É que eu vivo numa intensa expectativa e esperança, e sei que em nada ficarei dececionado, antes pelo contrário, de acordo com a confiança que sinto, Cristo será honrado pela minha pessoa, agora como sempre, continue eu com vida ou venha a ser executado. 21Porque Cristo é a única razão da minha existência e a morte representa para mim um ganho!

22E se o viver me der oportunidades de obter frutos do meu trabalho, então nem sei o que é melhor. 23As duas coisas me atraem: por um lado, desejo partir e estar com Cristo, isto ainda seria o melhor. 24Por outro, é necessário que eu fique para poder ajudar-vos. 25E é isso que me leva a pensar que não morrerei já; que ainda viverei aqui na Terra mais algum tempo, para ajudar-vos a crescer espiritualmente e a experimentar a alegria da vossa fé. 26E para que, quando puder ir visitar-vos, a vossa alegria em Jesus Cristo abunde por aquilo que ele fez por mim.

27Contudo, devem conduzir-se sempre conforme o evangelho de Cristo. E, quer possa ou não ir visitar-vos, que aquilo que se diz a vosso respeito seja que continuam unidos espiritualmente, combatendo juntos num mesmo propósito de espalhar a fé que nos vem pelo evangelho de Cristo. 28Não tenham receio dos que resistem: esse é o sinal de que caminham para a perdição; mas para vocês é a indicação de que da parte de Deus vos é concedida a salvação. 29Porque vos foi concedido, em relação a Cristo, não somente crer nele, como também padecer por ele! 30Estamos, vocês e eu, empenhados no mesmo combate; combate que me viram sustentar no passado e que, como sabem, continuo a travar.

Swedish Contemporary Bible

Filipperbrevet 1:1-30

Hälsning

1Från Paulus och Timotheos, Kristus1:1 Se not till Matt 1:1. Jesus tjänare.

Till alla de heliga i Kristus Jesus i Filippi, och till ledarna och tjänarna.

2Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus ber för församlingen

3Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, 4alltid, när jag ber för er alla. Jag ber för er med glädje, 5eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första början ända tills nu. 6Och jag är övertygad om att han ska slutföra det goda verk han har börjat i er, fram till Kristus Jesus dag.

7Det är med rätta jag tänker så om er alla, för ni finns i mitt hjärta. Både nu när jag sitter i fängelse, och när jag försvarar och befäster evangeliet, delar ni alla nåden med mig. 8Gud kan intyga att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Kristus Jesus kan ge.

9Och jag ber att er kärlek ska växa och ge er alltmer insikt och förstånd, 10så att ni kan avgöra vad som är bäst och vara rena och klanderfria fram till Kristus dag, 11fyllda av den rättfärdighet som är resultatet av det verk som Jesus Kristus utfört i er, så att Gud blir ärad och hyllad.

Beredd att dö för Kristus

12Syskon, jag vill att ni ska veta att det som hänt mig faktiskt har bidragit till evangeliets framgång. 13Alla här – inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet nu att jag sitter fängslad för Kristus skull.1:13 Paulus satt antagligen i husarrest i Rom och var vaktad av olika personer från ett garde med flera tusen soldater. Jfr Apg 28:16,30-31. 14De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla.

15En del förkunnar visserligen Kristus av avundsjuka och rivalitet. Men andra har rena motiv, 16och de gör det av kärlek, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att försvara evangeliet. 17De förstnämnda förkunnar Kristus av själviska, orena motiv, och tror att de kan göra det svårare för mig här i fängelset. 18Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har – falska eller sanna – så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad.

Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, 19för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. 20Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö. 21Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. 22Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. 23Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. 24Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. 25Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. 26När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull.

Lev så som Kristus gjorde

27Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. 28Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. 29Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. 30Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.1:30 Paulus fick sitta i fängelse i Filippi. Jfr Apg 16:19-40.