Tudo tem um tempo próprio
1Existe um tempo próprio para tudo e há uma época para cada coisa debaixo do céu.
2Há um tempo para nascer e um tempo para morrer;
um tempo para plantar e um tempo para colher o que se semeou;
3um tempo para matar e um tempo para curar as feridas;
um tempo para destruir e um tempo para reconstruir;
4um tempo para chorar e um tempo para rir;
um tempo para lamentar e um tempo para dançar de alegria;
5um tempo para espalhar pedras e um tempo para as juntar;
um tempo para abraçar e um tempo para afastar quem se chega a nós;
6um tempo para andar à procura e um tempo para perder;
um tempo para armazenar e um tempo para distribuir;
7um tempo para rasgar e um tempo para coser;
um tempo para estar calado e um tempo para falar;
8um tempo para amar e um tempo para odiar;
um tempo para a guerra e um tempo para a paz.
9O que é que uma pessoa realmente obtém com o seu esforço? 10Pensei nisto, em relação às várias espécies de trabalho que Deus dá à humanidade. 11Tudo tem o seu tempo próprio e ainda que Deus tenha posto no coração do ser humano a ideia da eternidade, mesmo assim o homem não consegue atingir inteiramente o propósito das obras de Deus, desde o princípio até ao fim. 12Por isso, concluí que, primeiramente, não há nada melhor para o ser humano do que ser feliz e gozar a vida, tanto quanto puder. 13Em segundo lugar, que deve comer, beber e desfrutar do fruto do seu trabalho, pois estas coisas são um dom de Deus.
14Uma coisa eu sei, é que tudo quanto Deus faz é perfeito, é para sempre; nada se lhe pode acrescentar ou tirar e a intenção de Deus é que as pessoas temam o Deus todo-poderoso. 15Aquilo que acontece agora, no presente, como o que vai acontecer mais tarde, já se produziu no passado. Deus faz com que os mesmos factos se repitam uma e outra vez.
16Observei também isto sobre a Terra, que a maldade reina onde o direito deveria ser aplicado e onde deveria ser feita justiça. 17E disse para comigo: “Com certeza que, no momento próprio, Deus julgará tudo quanto o ser humano faz, tanto o bem como o mal!”
18E assim dei-me conta que Deus permite que o mundo continue no curso do pecado, para poder testar a humanidade e para que os próprios homens verifiquem que não são melhores do que os animais. 19Pois tanto estes como aqueles respiram o mesmo ar e ambos morrem. A humanidade não tem vantagens reais sobre os animais. Eis outra coisa absurda! 20Tudo vai ter ao mesmo lugar, pois todos são pó e ao pó voltarão. 21Quem pode provar que o fôlego do homem vai para cima e o dos animais fica no pó da terra?
22Dessa forma, constatei que não há nada melhor para o homem do que ser feliz no seu trabalho; é esse o seu quinhão na Terra; ninguém o fará voltar à vida, para ver o que acontecerá depois dele. Por isso, que desfrute do presente!
Allt har sin tid
1Allt har sin tid,
varje sak under himlen sin tidpunkt:
2En tid att födas och en tid att dö,
en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,
3en tid att döda och en tid att hela,
en tid att riva ner och en tid att bygga upp,
4en tid att gråta och en tid att skratta,
en tid att sörja och en tid att dansa,
5en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar,
en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas,
6en tid att söka och en tid att tappa bort,
en tid att behålla och en tid att kasta bort,
7en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,
en tid att vara tyst och en tid att tala,
8en tid att älska och en tid att hata,
en tid för krig och en tid för fred.
9Vad får då arbetaren ut av sin möda? 10Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. 11Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan,3:11 Det är osäkert om det är människans evighetslängtan som åsyftas, eller om satsen hör ihop med den föregående och ska tolkas som att allt det sköna Gud gjort ska bestå för evigt. men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. 12Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. 13Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. 14Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.
15Det som finns har redan varit,
det som ska komma har redan funnits.
Gud kallar fram det förflutna.
Meningslöshet och ondska finns överallt
16Dessutom såg jag under solen att på rättsplatsen satt orätt, på rättfärdighetens plats orätt.
17Jag sa för mig själv:
”Gud dömer både den rättfärdige och den gudlöse.
För det finns en tid för allt som sker och för varje handling.”
18Jag sa vidare för mig själv: ”Så är det för människornas skull. Gud prövar dem, för att de ska inse att de inte är bättre än djuren. 19Människor och djur har samma öde. Den ene dör liksom den andre, och båda har samma livsande. Människan har inget företräde framför djuren. Allting är meningslöst.
20Alla går mot samma mål –
till den jord som de har kommit ifrån
måste de vända tillbaka.
21Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”
22Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?
