Leis de guerra
1Quando forem à guerra e virem na vossa frente um grande número de cavaleiros e de carros de combate, um exército muito superior ao vosso, não se atemorizem! O Senhor, vosso Deus, está convosco, o mesmo Deus que vos trouxe com segurança para fora do Egito. 2Antes de começarem a batalha haverá um sacerdote que se porá diante do exército de Israel 3e dirá: “Ouçam-me, ó gente de Israel! Não desfaleçam nem tenham medo! Não entrem em pânico nem se deixem atemorizar por causa deles! 4Porque o Senhor, vosso Deus, vai convosco. Ele combaterá contra os vossos inimigos e vos dará a vitória!”
5Então os oficiais do exército dirigir-se-ão aos seus homens desta maneira: “Há alguém que acaba de construir uma casa nova, mas que ainda a não consagrou? Então que volte para casa. Porque pode morrer na batalha e seria outra pessoa que a consagraria. 6Algum de vocês plantou uma vinha e ainda não comeu do seu fruto? Se sim, que vá para casa! Poderá vir a morrer na batalha e será uma outra pessoa a comê-lo. 7Alguém aqui está noivo? Pois bem, que volte para casa e se case! Pode acontecer morrer na luta e ser um outro homem a casar com a noiva. 8E agora, está alguém com medo? Se for o caso, volte já para casa antes de comunicar esse terror aos outros!” 9Quando os oficiais tiverem terminado de falar aos soldados, anunciarão os nomes dos comandantes de batalhão.
10Quando chegarem junto de uma cidade para atacá-la, primeiro ofereçam-lhe tréguas. 11Se aceitar e vos abrir as portas, nessa altura toda a população se tornará vossa tributária e vos servirá. 12Se recusar e não aceitar a vossa proposta de paz, deverão então sitiá-la. 13Quando o Senhor, vosso Deus, vo-la tiver dado, matem todos os habitantes do sexo masculino; 14poderão guardar para vós as mulheres, as crianças, o gado e o que tiver sido saqueado. 15Estas instruções aplicam-se somente a cidades distantes, não às cidades propriamente da terra prometida.
16Porque nestas cidades dentro dos limites da terra prometida não deverão poupar seja quem for; 17terão de destruir tudo o que tem vida. Destruam completamente os hititas, os amorreus, os cananeus, os perizeus, os heveus e os jebuseus. É isto que o Senhor, vosso Deus, manda. 18E o objetivo desta ordem é impedir que o povo da terra que viesse a ficar vivo vos engane e vos leve a adorar os seus ídolos e a participar nos seus costumes abomináveis, fazendo-vos pecar profundamente contra o Senhor, vosso Deus.
19Quando sitiarem uma cidade, não destruam as árvores de fruto. Comam de toda a fruta que vos apetecer; mas não deitem abaixo as árvores. Não se tratam de inimigos que seja preciso abater! 20Contudo, árvores que não deem fruto que sirvam para a alimentação, essas sim, podem cortar. Usem-nas até para montar o assalto à cidade, construindo baluartes, por exemplo.
Soldatinstruktion
1När du drar ut i krig20:1 Dessa regler gällde krig mot folk utanför det land Herren ville ge Israel. och ser fiendens hästar och vagnar framför dig, en armé som är större än din, ska du inte bli förskräckt. Herren, din Gud, ska vara med dig, han som ledde dig ut ur Egypten. 2Innan du börjar striden ska du låta en präst tala till hela armén 3och säga: ”Hör, Israel! Var inte rädda och tappa inte modet när ni idag går ut för att kämpa mot era fiender! Fly inte och låt ingen panik drabba er! 4Herren, er Gud, går med er. Han ska strida för er mot era fiender och han kommer att ge er seger.”
5Sedan ska folkets ledare20:5 Det hebreiska ordets innebörd är osäker. säga till soldaterna: ”Om någon av er alldeles nyligen byggt ett hus men inte hunnit flytta in i det, då ska han vända hem igen. Han kan ju stupa i striden och då blir det någon annan som får flytta in där. 6Om någon just har planterat en vingård men ännu inte hunnit äta av den första frukten från den, då ska han vända hem. Han kan ju dö i striden och någon annan får då äta frukten från hans vingård. 7Har någon nyligen förlovat sig men ännu inte gift sig, ska han återvända hem, för om han stupar i striden kommer någon annan att få hans fästmö.” 8Och till sist ska ledarna säga till hären: ”Om någon är rädd ska han vända hem, så att inte hans rädsla smittar av sig på andra.”
9När ledarna har talat så till männen, ska de utse dem som ska vara befäl över hären och leda den.
10När du kommer till en stad som du tänker anfalla, ska du först erbjuda fred. 11Går man då med på detta och öppnar stadsportarna för dig, ska du göra alla invånare till tvångsarbetare i din tjänst. 12Men om de inte går med på fred utan börjar strida, ska du belägra staden. 13När sedan Herren, din Gud, överlämnar staden åt dig, ska du med svärd döda alla män som finns där, 14men kvinnor, barn, boskap och allt övrigt byte får du behålla för egen del. Du får ta för dig det byte Herren, din Gud, ger dig från dina fiender. 15På detta sätt ska du behandla avlägsna städer som tillhör folk långt härifrån.
16I de folks städer som finns inom det område som Herren, din Gud, vill ge dig, ska du inte skona något levande. 17Du ska viga hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna åt förintelse. Detta är den befallning som Herren, din Gud, har gett dig 18för att dessa folk inte ska kunna locka er att utföra alla de avskyvärda handlingar som de gör till sina gudars ära och därmed synda mot Herren, er Gud.
19När du belägrar en stad under en lång tid för att anfalla och inta den, ska du inte fälla och förstöra dess fruktträd. Ät all den frukt du vill ha, men hugg inte ner träden. De är inte människor som du ska belägra. 20Men du kan hugga ner de träd som du vet inte bär någon ätlig frukt. Dem kan du använda som material vid belägringen av den stad du är i krig med ända tills den faller.
