As últimas palavras de David
1Estas foram as últimas palavras de David:
“Diz assim David, o filho de Jessé,
o homem a quem Deus deu tanto sucesso,
o ungido do Deus de Jacob,
o suave salmista de Israel.
2O Espírito do Senhor falou por mim,
a sua palavra estava na minha boca.
3Disse-me assim a rocha de Israel:
‘Aquele que governa com toda a justiça,
que administra no temor de Deus,
4é como a luz da manhã,
como uma esplêndida alvorada,
quando a tenra erva brota do solo,
sob o calor do Sol, depois da chuva.’
5Foi igualmente a minha família que ele escolheu!
Sim, Deus estabeleceu uma aliança eterna comigo;
está selada com o seu acordo eterno.
Zelará constantemente pela minha segurança
e pelo meu sucesso.
6Os ímpios são como espinhos
que se lançam para longe;
rasgam a mão de quem lhes pega.
7Tem de se estar protegido para os apanhar,
e para serem lançados no fogo.”
Os grandes chefes militares de David
(1 Cr 11.10-41)
8São os seguintes os nomes dos três homens mais valentes que David teve, os mais heróicos soldados do seu exército: O primeiro foi Josebe-Bassebete, de Taquemoni, também conhecido por Adino, o eznita; certa vez matou 800 homens numa só batalha.
9Depois é Eleazar, o filho de Dodo e neto de Aoí. Foi um dos três homens que, com David, enfrentaram os filisteus daquela vez que o exército de Israel fugiu. 10Matou filisteus, até que a sua mão, de cansada, já lhe doía ao segurar a espada; o Senhor deu-lhe uma grande vitória. O resto do exército só voltou na altura de recolher o despojo.
11-12A seguir, vem Samá, filho de Agé, de Harar. Uma vez, no decorrer dum ataque filisteu, quando todos os seus homens o tinham deixado só e fugido, ficou sozinho no meio dum campo de lentilhas e conseguiu pôr em debandada os filisteus. Também a este o Senhor deu uma grande vitória.
13Um dia, quando David vivia na caverna de Adulão e os invasores filisteus estavam no vale de Refaim, três dos trinta oficiais comandantes do exército israelita desceram no tempo da sega para o visitar. 14No momento do acontecimento David encontrava-se numa fortaleza. Uns guerreiros filisteus tinham ocupado Belém. 15A certa altura, David expressou o seguinte desejo: “Quem me dera poder beber da água daquele poço de Belém que está junto à porta!” 16Então esses três homens romperam através desse posto avançado dos filisteus, tiraram água do poço e trouxeram-na a David! Contudo, David recusou; em vez de a beber, derramou-a como oferta perante o Senhor. 17E disse: “Nunca faria tal coisa, Senhor! Nunca beberia uma água que afinal representa o sangue destes homens que arriscaram as suas vidas para a ir buscar!”
18Também Abisai, irmão de Joabe, filho de Zeruía, foi comandante dos trinta. Certa vez, só com a sua lança, matou 300 soldados inimigos. 19Foi por tais feitos que ele ganhou uma reputação semelhante à daqueles três homens, ainda que não fosse igual a eles. Entre o corpo dos trinta comandantes, ele era o chefe.
20Havia também Benaia, filho de Jeoiada, um valente soldado de Cabzeel. Benaia matou os dois filhos de Ariel de Moabe. Noutra altura, entrou numa gruta e a despeito do chão estar muito escorregadio, por causa da neve gelada, pegou num leão que ali se tinha abrigado e matou-o. 21Noutra ocasião ainda, tendo na mão unicamente uma vara, matou um soldado egípcio armado com uma lança; conseguiu arrancar-lha e com ela matou o egípcio. 22Estes foram alguns dos feitos que deram a Benaia, filho de Jeoiada, quase tanta fama como a dos três primeiros. 23Era muito famoso entre os trinta, mas não pode rivalizar com o grupo dos três. David fê-lo capitão da sua guarda pessoal.
24Asael, irmão de Joabe, era também um dos trinta comandantes. Os outros eram:
El-Hanã, filho de Dodo, de Belém;
25Samá de Harode;
Elica também de Harode;
26Helez de Palti;
Ira, filho de Iques, de Tecoa;
27Abiezer de Anatote;
Mebunai de Husate;
28Zalmom o aoíta;
Maarai de Netofá;
29Helebe, filho de Baaná, de Netofá;
Itai, filho de Ribai, de Gibeá, da tribo de Benjamim;
30Benaia de Piraton;
Hidai do ribeiro de Gaás;
31Abi-Albom de Arbate;
Azmavete de Baurim;
32Eliaba de Saalbom;
Os filhos de Jasen;
Jónatas, filho de Sage, de Harar;
33Samá de Harar;
Aião, filho de Sarar, de Harar;
34Elifelete, filho se Aasbai, de Maacá;
Eliam, filho de Aitofel, de Gilo;
35Hezro do Carmelo;
Paarai de Arba;
36Igal, filho de Natã, de Zobá;
Bani de Gad;
37Zeleque de Amon;
Naarai de Beerote, o que levava as armas de Joabe, o filho de Zeruía;
38Ira de Itra;
Garebe de Itra;
39Urias, o hitita.
Trinta e sete ao todo.
Davids sista ord
1Dessa var Davids sista ord:
”David, Jishajs son, talar,
han som Gud upphöjde,
han som smordes till kung av Jakobs Gud,
han som är sångaren av Israels sånger.
2Herrens Ande talade genom mig,
och hans ord var på min tunga.
3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig:
’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,
4han ska vara som morgonens ljus,23:4f. Grundtexten är svåröversättlig och innebörden osäker.
ja, som en klar morgon utan minsta moln,
som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.
5Det är väl så med min ätt inför Gud?
Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.
Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften.
Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.
6Men onda män är som törnen som kastas bort,
man tar inte i dem med händerna.
7Den som vill röra vid dem
måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft,
och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
(1 Krön 11:10-41)
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”23:8 Eller, som enligt vissa handskrifter, den främste bland hjältarna/kämparna. Innebörden i grundtexten är osäker och hela versen är svåröversättlig., han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.
9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka. 10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde Herren en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.
11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.23:11 Tolkas också ibland: som en trupp. Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna, 12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde Herren en stor räddning.
13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren.
17”Nej, Herren förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det.
Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio23:18 Eller tre, varierar i olika handskrifter.. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”. 19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män23:20 två av Moabs bästa mänkan också tolkas som två söner till moabiten Ariel.. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna. 23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom:
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25Shamma från Harod,
Elika från Harod,
26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,
27Avieser från Anatot,
Mebunnai23:27 I en del handskrifter kallas han Sibbekaj. från Hushas släkt,
28Salmon från Achoachs släkt,
Mahraj från Netofa,
29Helev, Baanas son, från Netofa,
Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin
30Benaja från Piraton,
Hiddaj från Nachale Gaash,
31Avi-Alvon från Arava,
Asmavet från Bachurim,
32Eljachba från Shaalvon,
Jashens söner,
Jonatan, 33Shamma från Harar, Achiam,
Sharars son, från Arar,
34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka,
Eliam, Achitofels son, från Gilo,
35Hesro från Karmel,
Paaraj från Arav,
36Jigal, Natans son, från Sova,
Bani av Gads stam,
37Selek från Ammon,
Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
38Ira av Jeters släkt,
Garev av Jeters släkt
39samt hettiten Uria.
Allt som allt var de trettiosju man.
