Novas placas de pedra
(Dt 10.1-5)
1O Senhor disse mais a Moisés: “Prepara duas placas de pedra como as primeiras, e escreverei sobre elas os mesmos mandamentos que estavam nas outras que quebraste. 2Prepara-te de manhã para subires ao monte Sinai e vem à minha presença no cimo da montanha. 3Ninguém virá contigo e não haverá mais ninguém em sítio nenhum da montanha. Não permitas sequer que ovelhas e bois apascentem perto do monte.”
4Então Moisés talhou duas lápides semelhantes às primeiras, levantou-se cedo e subiu ao monte Sinai, tal como o Senhor lhe dissera, levando consigo as duas placas.
5O Senhor desceu numa nuvem e ficou ali junto dele, 6passando na sua frente e anunciando-lhe o significado do seu nome: “Eu sou o Senhor, o Deus misericordioso e compassivo, lento a zangar-me e rico em demonstração constante de amor e verdade. 7Eu manifesto este permanente amor para com milhares, perdoando a sua iniquidade, transgressões e pecado. Recuso considerar o culpado como inocente, ficando indiferente às suas culpas, as quais castigarei nos filhos e nos netos, até à terceira e até à quarta geração.”
8Moisés inclinou-se perante o Senhor e adorou-o.
9“Se é verdade”, disse ele, “que achei graça aos teus olhos, ó Senhor, peço-te então que vás connosco até à terra prometida. Sim, este povo é rebelde e duro. Perdoa a nossa iniquidade e os nossos pecados e aceita-nos como teus, como tua propriedade.”
10O Senhor respondeu-lhe: “Pois bem, farei uma aliança convosco! Farei milagres tais que nunca antes foram vistos sobre a Terra e todo o povo de Israel verá o poder do Senhor, pois obra tremenda é o que farei contigo. 11A vossa parte neste contrato é obedecer a todos os meus mandamentos; e eu lançarei fora os amorreus, os cananeus, os hititas, os perizeus, os heveus e os jebuseus.
12Não façam, de maneira nenhuma, qualquer espécie de aliança com os povos da terra para onde vão, porque seria para vocês uma armadilha fatal. 13Em vez disso, deverão destruir os seus altares pagãos, quebrar os obeliscos que eles adoram e derrubar os seus postes ídolos de Achera. 14Não deverão adorar outro deus senão o Senhor, porque é um Deus que requer uma lealdade absoluta e uma devoção exclusiva.
15Não façam tratado de paz de espécie alguma com o povo que lá vive, porque são uns prostituídos espiritualmente, cometendo adultério contra mim ao sacrificarem aos seus deuses. Se estabelecerem relações amigas com eles e se alguém vos convidar a ir na sua companhia adorar o ídolo, facilmente irão com ele. 16Da mesma forma, aceitarão as suas filhas, que adoram outros deuses, para que casem com os vossos filhos e os vossos filhos cometerão adultério para comigo ao adorar os deuses das suas mulheres.
17Não façam para vocês ídolos de metal fundido.
18Não se esqueçam de comemorar a festa dos pães sem fermento, durante sete dias, de acordo com as minhas instruções e nas datas designadas em cada ano, no mês de Abibe. Foi nesse mês que deixaram o Egito.
19Todo o menino, o primeiro filho de um casal, será meu; assim também os animais, vacas ou cordeiros. 20Mas o primogénito de um burro poderá ser substituído por um cordeiro. Se alguém decidir não substituí-lo, terá de lhe quebrar o pescoço. Resgatarás, por meio de uma oferta, todos os primogénitos dos teus filhos. Ninguém aparecerá vazio perante mim sem trazer uma oferta.
21Mesmo quando tiverem de lavrar os campos ou durante as colheitas, trabalharão apenas seis dias e ao sétimo descansarão.
22Devem lembrar-se de celebrar a festa das semanas, que é a do início da ceifa do trigo e a festa das colheitas, no fim do ano. 23Em cada uma destas três ocasiões, todos os homens e moços de Israel deverão comparecer perante o Senhor, o Deus de Israel. 24Ninguém atacará ou conquistará a vossa terra quando vierem à presença do Senhor, vosso Deus, durante essas três vezes no ano. Pois eu expulsarei as nações na vossa frente e alargarei os vossos domínios.
25Não deverão empregar pão levedado nos meus sacrifícios. Nada do sacrifício do cordeiro da Páscoa deverá ser guardado até à manhã seguinte. 26Trarão à casa do Senhor, vosso Deus, o melhor dos primeiros frutos da colheita de cada ano.
Não cozerão um cabritinho no leite da sua mãe.”
27O Senhor disse mais a Moisés: “Escreve as leis que acabo de referir, porque representam os termos da minha aliança contigo e com Israel.”
28Moisés esteve ali na montanha com o Senhor durante quarenta dias e quarenta noites, e em todo esse tempo não comeu nem bebeu. Foi então nessa altura que Deus escreveu as palavras da aliança, os dez mandamentos, nas placas de pedra.
O rosto radiante de Moisés
29Ao regressar da montanha com as placas escritas, Moisés não se deu conta de que o seu rosto resplandecia, por ter estado na presença de Deus. 30Por causa desse brilho na sua face, Aarão e o povo de Israel receavam aproximar-se dele. 31Mas Moisés chamou-os para junto de si, e Aarão mais os chefes da congregação vieram e falaram com ele. 32Depois todo o povo também se aproximou; e deu-lhes os mandamentos que o Senhor lhe comunicara lá na montanha.
33Quando Moisés acabou de lhes falar, pôs um véu sobre a sua face. 34Mas sempre que entrava para estar na presença do Senhor tirava o véu. E quando saía transmitia ao povo todas as instruções que Deus lhe dera. 35Assim, o povo via o seu rosto resplandecer. Mas logo após, tornava a pôr o véu até voltar a falar com o Senhor.
De tio buden på nya stentavlor
(5 Mos 10:1-5)
1Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord34:1 Se not till 20:1. som på de tavlor du slog sönder. 2Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”
4Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.
5Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren34:5 Se not till 3:13. Satsen kan också översättas: Mose ställde sig nära honom och åkallade Herrens namn.. 6Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. 7Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”
8Mose föll då ner och tillbad 9och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”
10Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.
12Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.34:13 Stenstoderna föreställde skaparguden, en manlig fruktbarhetsgud. Asherapålarna var utsnidade träfigurer av fruktbarhetsgudinnan Ashera. 14Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.
15Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar34:15 I den kanaaneiska religionen ingick både tempelprostitution och barnoffer. Se 5 Mos 12:31 och 2 Kung 16:3. sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.
17Gjut inga gudabilder åt dig.
18Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv34:18 Se not till 13:4,5., för det var då du lämnade Egypten.
19Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.
Ingen får komma inför mig tomhänt.
21Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.
22Du ska fira veckohögtiden34:22 Annat namn på pingsten som firades sju veckor efter påsk. i början av veteskörden och bärgningshögtiden34:22 Annat namn på lövhyddefesten. vid årets slut. 23Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.
25Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.34:26 Se not till 23:19.”
27Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”
28Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.
