El hombre con el cordel de medir
1Alcé la vista y vi ante mí un hombre que tenía en la mano un cordel de medir. 2Le pregunté: «¿A dónde vas?». Y él me respondió: «Voy a medir a Jerusalén. Quiero ver cuánto mide de ancho y cuánto de largo».
3Ya salía el ángel que hablaba conmigo, cuando otro ángel vino a su encuentro 4y le dijo: «Corre, dile a ese joven: “Tanta gente y ganado habrá en Jerusalén, que llegará a ser una ciudad sin muros. 5Yo seré para ella —afirma el Señor—, un muro de fuego y dentro de ella seré su gloria”.
6»¡Atención! ¡Atención! ¡Huyan del país del norte! —afirma el Señor—, ¡Fui yo quien los dispersó a ustedes por los cuatro vientos del cielo!», afirma el Señor.
7«Oh Sión, tú que habitas en Babilonia, ¡sal de allí; escápate!
8»Porque así dice el Señor de los Ejércitos, cuya gloria fui enviado a buscar entre las naciones que los despojaron a ustedes: “La nación que toca a mi pueblo, toca la niña de mis ojos. 9Yo agitaré mi mano contra esas naciones y sus propios esclavos las saquearán”. Así sabrán que me ha enviado el Señor de los Ejércitos.
10»¡Grita de alegría, hija de Sión! ¡Yo vengo a habitar en medio de ti!», afirma el Señor.
11«En aquel día, muchas naciones se unirán al Señor. Ellas serán mi pueblo y yo habitaré entre ellas. Así sabrán que el Señor de los Ejércitos es quien me ha enviado a ustedes. 12El Señor tomará posesión de Judá, su porción en tierra santa y de nuevo escogerá a Jerusalén. 13¡Que todo el mundo guarde silencio ante el Señor, quien ya avanza desde su santa morada!».
Mannen med mätsnöret
1När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig2:8 Grundtextens innebörd är oviss. om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN). ögonsten–. 9Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
