Salmo 142Sal 142 En el texto hebreo 142:1-7 se numera 142:2-8.
Masquil de David. Cuando estaba en la cueva. Oración.
1A voz en cuello, al Señor pido ayuda;
a voz en cuello, al Señor pido compasión.
2Ante él expongo mi queja;
ante él expreso mi angustia.
3Cuando ya no me queda aliento,
tú me muestras el camino.
Por la senda que transito
algunos me han tendido una trampa.
4Mira a mi derecha y ve:
nadie me tiende la mano.
No tengo dónde refugiarme;
por mí nadie se preocupa.
5A ti, Señor, te pido ayuda;
a ti te digo: «Tú eres mi refugio,
mi porción en la tierra de los vivientes».
6Atiende a mi clamor,
porque me siento muy débil;
líbrame de mis perseguidores,
porque son más fuertes que yo.
7Sácame de la prisión,
para que alabe yo tu nombre.
Los justos se reunirán en torno mío
por la bondad que me has mostrado.
Psalm 142
En förtvivlads bön
1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.
2Jag ropar med hög röst till Herren,
jag ropar med hög röst till Herren
och ber om nåd.
3Jag utgjuter min klagan inför honom,
jag berättar om min nöd för honom.
4När jag är färdig att ge upp,
vet du hur jag har det.
På den väg jag går
har de lagt ut snaror för mig.
5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.
6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.”
7Lyssna till mitt rop,
för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
för du har varit god mot mig.